Skip to content

Microsoft och produktivitet

26 november, 2015

Igår var jag inbjuden av Microsoft till deras Appy Hour, för att prata om kreativitet och produktivitet. De presenterade lite nyheter, jag var inspirerande. Presenterades med löftet om att jag skulle tipsa om hur man lyser upp i höstmörkret, och kände att det var stort att försöka leverera. Men det var kul.

microsoft(Bilden tjyvad från Fredriks instagram.)

Sen tyckte de också att jag skulle dela med mig av mina tankar på bloggen, eftersom jag är så SMART och det är synd att bara de som var där får höra. Så jag har försökt skriva ihop mina anteckningar till nåt som går att läsa.

Min lite töntiga självhjälpiga rubrik var: Sluta slösa tid, börja slösa tid.

Det är väldigt lätt att någon kommer och ska inspirera och coacha med stora ord och så går det inte egentligen att använda i verkligheten. Jag tycker tvärtom, Det är just verkligheten som är poängen, inte kartan.

Hemma hos mig står det lite varstans snygga skålar i olika storlekar. Eftersom jag är sådär kreativ så har jag drejat de flesta själv. Men poängen med dem är att jag har erkänt för mig själv hur jag funkar. Istället för att försöka bli någon som alltid stoppar undan allting och inte stökar, så har jag strategiskt placerade skålar där jag (och Handendär, ahem) kan lägga ifrån mig saker när jag kommer hem, när jag går och lägger mig, när jag ska bada, vad det nu kan vara.

Visst, det ser inte ut som en tom och stajlad visningslägenhet, men det är bättre än hårnålar och mynt och pennor på alla horisontella ytor. Jag accepterar hur jag funkar och anpassar verkligheten till mig själv istället för att bli sur för att jag inte lyckas vara minimalist.

Jag läste en artikel för inte så länge sen med den kanske lite provocerande rubriken ”Nobody cares how hard you work”. Poängen var att vi så himla lätt fokuserar på hur arbetsinsatsen och ansträngningen ser ut. Hur upptagna är vi, hur upptagna verkar vi, hur många möten, hur många mejl och pappershögar och sena kvällar. När det som rimligen spelar roll är resultatet. Det är klart att man ska belöna ansträngning, men inte för ansträngningens skull! Problemet är ju tyvärr att vi bryr oss alldeles för mycket om hur hårt vi jobbar, när vi inte BORDE bry oss om det.

Men det kanske också borde vara Nobody cares HOW you work.

Det kommer ju hela tiden olika siffror om hur mycket vi egentligen är produktiva på ett vanligt jobb, men säg att det är två timmar om dagen. Spelar det egentligen någon roll om det är dagens första två timmar, eller dagens sista två timmar, eller utspritt under dagen? Eller om det är på tunnelbanan på vägen hem, eller när man kommer hem och får vara ifred från sina jobbiga kollegor som man faktiskt lyckas få till de grejerna som egentligen räknas? Spelar det någon roll om man gör sjutton saker samtidigt eller bara en i taget?

Varför bryr vi oss så mycket om hur det ser ut? Varför kan man inte sitta och kolla på videoklipp och läsa konstiga artiklar om bläckfiskar och kloster i bergen och halal-nagellack? Kanske låta hjärnan vila, kanske inspireras, kanske göra någon jättekonstig associerad tanke.

Ingenjörer och programmerare är ett väldigt bra exempel här. De kan lägga tre dagars arbete på att spara en minut i en process som kommer att utföras tre gånger. Eller inte ens spara tid, utan testa om det går att göra lite sådär vagt ”bättre”.

Men: Så länge det inte händer precis innan en deadline, så är de flesta vettiga chefer med på det här. För de vet att till och med om hela experimentet skiter sig, så har det i längden ökat produktiviteten och kreativiteten och uppfinningsrikedomen och arbetsglädjen för ingenjörerna. De testar grejer, de vänder och vrider och petar och ofta kommer det ut en rad kod, en skruv, en idé, som kanske går att använda nån annanstans.

Här vill folk gärna prata om Google. De hade ganska länge den här grejen att man en femtedel av sin tid, en dag i veckan, skulle jobba med sina egna projekt. Och det är ju skitbra – men då har vi genast bestämt hur det ska se ut.

Vi tvingar fram produktivitet, vi tvingar fram kreativitet, vi tvingar fram avslappning. Nån har läst en studie och bestämt att nu ska vi alla vara fria individer på samma sätt, det blir bäst så.

Jag tror mer på flexibilitet. Jag gillar den här forskningen om att ett möte blir bäst om man tramsar tio minuter i början, men det blir så knäppt om man ska ställa en klocka på tio minuter och tramsa strukturerat.

Jag gillar att man ska kunna balla ur lite och släppa loss. Det är generellt mitt tips för att komma nån vart – inspireras av improvisationsteater. Förbjud ordet nej, i typ en kvart. Byt ut Ja men, till Ja och. Inget är för knasigt, för allt kan trigga nånting annat. Plötsligt vågar folk föreslå små och stora idéer.Om man ägnar fem minuter åt att diskutera vem som vinner i ett slagsmål mellan en sabeltandad tiger och en urtidshaj så kanske man plötsligt kommer på hur man ska kyla ett serverrack.

MEN man kan också bara fråga om någon på bygget har kylt ett serverrack förut. För det jag kan fundera på är – varför måste vi vara kreativa jämt?

Det är kanske rimligt för en arbetsgivare att kräva att deras anställda är hjälpligt produktiva. Absolut. Men varför måste alla vara kreativa, varför måste alla tänka utanför lådan? Ganska många gånger är det bättre att stanna i lådan och göra lådan så bra och trevlig som möjligt, istället för att stå nån annanstans och längta till lådan medan man ska bygga en hållfast bro av legobitar.

Man kan inte i längden jobba genom att tvinga fram kreativitet eller produktivitet, särskilt inte med stenhårda regler. Alla funkar inte så. Men man kan ge folk de bästa förutsättningarna för att kunna vara produktiva, och kreativa OM DE VILL. Och ge dem förutsättningar för att vara lata och improduktiva, för det lönar sig också i längden!

Systemen ska anpassas till oss, istället för tvärtom. Tekniken ska anpassas till oss, ska gå att justera och optimera oavsett om det handlar om korta laddsladdar vid sängen eller att jobbmejlen blockeras efter klockan sju, eller om att kunna komma åt alla filer från alla sina manicker på alla möjliga platser.

Det är okej att jobba hemma på kvällarna, det är okej att vägra, det är okej att säga åt sin telefon att påminna en fem gånger om samma möte. Det är sätten som funkar som är de bra sätten, och man är inte dålig för att man anpassar saker till sig själv.

Våra idéer om produktivitet och kreativitet ska anpassas till verkliga människor och verkliga förutsättningar, inte utgå från nån konsultbok med klatschiga rubriker. Min klatschiga rubrik var ju: Sluta slösa tid, börja slösa tid. Det jag menar då är: Börja slösa RÄTT tid. Sluta slösa tid på att se upptagen ut. Sluta slösa tid på att försöka anpassa dig själv.

Börja slösa tid på saker som kanske är användbara, kanske inte, men som i längden gör att DU funkar bättre. Acceptera vem du är, acceptera vad du behöver, och anpassa livet, arbetet och prylarna därefter.

Det blev väldigt mycket roliga diskussioner efteråt om teknik, om hur organiserade skålarna är, om huruvida man kan hacka deras tangentbord, och allt möjligt.

En sak som jag (helt obetalt och på eget bevåg) verkligen tycker de ska ha cred för, apropå tangentbord, är att deras lilla hopfällbara tangentbord till mobilen går att koppla ihop med både android-, windows- och iOS-manicker. Man byter med en knapp bara. Jag blir så irriterad när folk låser sina tillbehör till bara en produkt. Sen kan jag inte säga nåt om hur bra det faktiskt är eller inte är, för jag fick bara peta lite snabbt. Men plus i kanten för det.

2 kommentarer leave one →
  1. 4 december, 2015 2:20 f m

    Hear hear! Så mycket bra på en gång!

    Det är nog det jag stör mig mest på med mitt jobb just nu, att det är så viktigt att vara tillgänglig, istället för att bara få saker gjorda. Jag letar faktiskt efter ett annat jobb mycket på grund av det (och utgår från att min arbetsgivare inte läser din blogg).

    Och apropå att anpassa tekniken så önskar jag att manicker och datorer blev bättre på att förstå när det passade att störa, t.ex. för att fråga om man ville uppdatera något.

Trackbacks

  1. 2015 i bloggen | Julia Skott - pangbrud och skjutjärnsjournalist.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s