Skip to content

Duktig Flicka (TM) vs duktig

15 augusti, 2015

Jag lyssnade på Alice Teodorescus sommarprat och där fanns mycket jag inte höll med om men framför allt påminde det mig om att jag i våras ville skriva om det här med duktig flicka.

Då som nu handlade det om att man inte ska racka ner på duktiga flickor (eller pojkar) för många gånger är duktighet enda möjligheten att göra en klassresa, att ta sig någonstans, att åstadkomma det man vill.

Och jag tycker att då har man missförstått Duktig Flicka, som koncept och som problem. En Duktig Flicka är inte en flicka som är duktig. Det är bra att vara duktig. Jag är för att vara duktig. (Om man vill och kan och orkar och bryr sig.) Att anstränga sig, att göra sitt bästa, att vilja något — you go, Glenn Coco.

Duktig Flicka är när duktigheten är ens främsta identitet, det som definierar en. När det inte finns utrymme för misslyckande, när minsta antydning till brist gör det tungt över bröstet och ens möjligheten att inte vara bäst stjäl sömntimmar. När ribban är så högt lagd att den vilar högst ovanpå ställningen och vibrerar av minsta väderomställning, men det går inte att sänka den för det går bara inte. När man sväljer undan, biter ihop, fixar, löser, ställer upp, slätar över. Är Duktig.

Man kan tycka lite allt möjligt om varför och vem och vad, men jag tycker inte att man ska förminska och säga åt någon med magsår och hjärtklappning att det bara är att tagga ner lite, och jag tycker inte att man ska himla med ögonen åt de som ifrågasätter och problematiserar.

Ja, det är ett privilegium att kunna kritisera duktighet, att kunna ta det lugnt. Att lita på att det löser sig. Men det är inte en privilegierad position att kunna ifrågasätta Duktig Flicka. Även för klassresenären kan Duktig Flicka vara problematiskt — och kanske ännu mer så, om man får lära sig att det är det som ska rädda dig, det är så du bevisar din rätt att vara med och så du förtjänar nyckeln till de rätta salongerna. Då är priset för misslyckande ännu högre.

Jag är duktig. Det står jag för. Ibland är jag Duktig, och det jobbar jag på.

2 kommentarer leave one →
  1. 15 augusti, 2015 10:40 e m

    Det är så jäkla svårt att sluta vara Duktig. Men kämpar. Som nu, tar en extra veckas semester och inser att jobbet nog klarar sig en vecka till utan mig. Försöker låta bli att tänka på mailhögen, klarade att låta bli att läsa mail i 3 veckor än så länge verkar stället inte ha rasat ihop totalt :-)

Trackbacks

  1. 2015 i bloggen | Julia Skott - pangbrud och skjutjärnsjournalist.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s