Skip to content

Vill du förlova dig med mig?

27 maj, 2015
tags:

Jag lyssnade på senaste avsnittet av TSKNAS som till stor del handlade om Johan Hurtigs nyförlovade tillstånd, eller snarare hans frieri. Han hade lurat sin tjej att hon skulle till Skåne på jobb och sen på flygplatsen visade det sig att de skulle till Paris. Väl där friar han. Gråt och känslor och romantik.

Det var ganska kul att höra fyra killar prata om detta frieri i säkert över en halvtimme. Lite otippat, och både roligt i sig och roligt att lyssna på. Grattis, antar jag utan att veta något som helst om någon av dem. De låter trevliga.

Men. Alltså. Han och hans tjej har varit och tittat på och köpt en ring tillsammans, för att de är typ överens om att de kommer att gifta sig. Vad är då grejen med att fria? De har ju kommit överens om att de vill gifta sig, är de inte förlovade då? Om det kommit så långt att man köpt en ring är det liksom inte längre på nivån ”jo men jag skulle kunna se oss gifta oss nån gång”. Då tänker man gifta sig. Då är man förlovad. Varför behöver den ena personen (som av en händelse råkar vara mannen) rigga ihop något som följer något slags kulturellt manus för vad som räknas som att fråga på riktigt?

Och jag menar inte ”varför måste man göra ett maffigt romantiskt frieri” — även om jag inte förstår det heller. Jag menar helt bokstavligt: De är ju redan förlovade, väl. De har bestämt att de ska gifta sig. Det har köpts en ring. (Fast bara till henne.) Frieriet är att stänga båset efter att kon hunnit sticka. Eller sätta vagnen framför hästen. Eller nåt.

Eller?

(Don’t get me started on folk som säger att de förlovade sig då och då och sen friade han året efter. Nej. Tyst. Lägg av.)

3 kommentarer leave one →
  1. 27 maj, 2015 8:42 e m

    men E-X-A-K-T.

  2. 10 juni, 2015 9:04 f m

    Jag håller HELT och FULLT med dig! Sådant här hollywoodfilmfrieritrams alltså. Kan inte med det ALLS. Folk som annars säger sig vara moderna och jämställda vill fortfarande ha ett frieri i Jane Austen-anda. Jag och min man kom överens om att vi ville förlova oss för att senare gifta oss Vi Förlovade oss och gifte oss sisådär 6 år senare när vi kom på att stort bröllop inte var vår grej. Så vi gifte oss borgerligt i smyg och så drog vi på spaa! Såååå skoj och mysigt, skulle gärna gifta mig igen (med honom) för det gick väl fort. (Och då tog vi ändå ”den långa” ceremonin, typ 3 minuter) Tack för bra blogg! :)

Trackbacks

  1. Åååkej | Julia Skott - pangbrud och skjutjärnsjournalist.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s