Skip to content

Ålder är bara en konstig konstruktion

6 maj, 2015
tags:

Som av en händelse har nu tre kollegor på ganska kort tid gissat att jag är typ 27. (26, 27-28, ”nånstans mellan 25 och 30”.)

De råkar alla vara äldre män, men jag tror inte att det handlar om att smickra. Det är inte som att det är så många år det rör sig om; de gissade inte att jag var 22. Det följde i alla tre fallen, tror jag, på någon kommentar i diskussion om att då var du inte ens född eller att jag är så ung. Däremot diskuterade vi förstås både att det kan vara känsligt med ålder, och att det är vanskligt att gissa.

Vad ska man gå på, liksom? Nån nivå av rynkighet, saker man vet om deras livssituation, hur de klär sig eller beter sig? (Jag klär mig lite avslappnat och jobbar med såhära internet, det kanske spelade in.) Det är så jäkla svårt. Hur stor skillnad är det egentligen på 27 och 32?

Min syster brukar säga att folk trodde att hon var sjutton när hon var mycket yngre än så, men sen fortsatte hon se ut att vara sjutton. Mitt ansikte kanske är byggt för ungefär 26 då, eftersom jag inte blev leggad när jag var 20. Jag blir det däremot nu. Hm. Åldras jag baklänges nu?

Jag tycker inte det är särskilt jobbigt att varken vara 32 eller se ut som 32 (om jag nu gjorde det). Det är mer att det är märkligt att vara 32 för jag var liksom nitton typ nyss. Och har inte mognat nämnvärt. Vem tyckte det var en bra idé att ge mig bostadslån?

Det slog mig sen att jag nog hade tyckt att det var lite jobbigt om de gissat på sådär 40, men jag vet inte var gränsen neråt var för mer okej. 35? Nä — men inte för att 35 är gammalt utan för att det känns så mycket mer vuxet, på något sätt.

Mvh, hon som har kattvakt i sitt hus när hon åker på minisemester till Venedig med mannen hon är gift med.

4 kommentarer leave one →
  1. Amanda permalink
    6 maj, 2015 1:36 e m

    Hade exakt just nu diskussion med mina kollegor om ålder, apropå att den ena kollegans tonårsdöttrar tydligen ber henne kolla av saker med mig innan hon försöker sig på dem, typ som att använda ”lol” i en konversation. Uppenbarligen är vi olika gamla, men på jobbet känns det ju som att vi är jämngamla.

    • 6 maj, 2015 1:48 e m

      Hahahaå vad gulligt. Men ja, ibland upptäcker man att man är ung. Eller att man är lika gammal som någon som är chef.

Trackbacks

  1. Åååkej | Julia Skott - pangbrud och skjutjärnsjournalist.
  2. 2015 i bloggen | Julia Skott - pangbrud och skjutjärnsjournalist.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s