Skip to content

Skrevande (och) rötägg

24 april, 2015
tags:

skreva

Ok, skrevande-män-diskussionen är igång igen. Annika Leone har gjort en skylt som min inre femåring tycker är jättejätterolig, och pratar om den bland annat i Nyhetsmorgon och i ett inslag hos Nyheterna (plus förstås hundratusen andra ställen.)

Det är som alltid fascinerande hur folk reagerar. Många som verkar tro att det handlar om att förbjuda varje millimeter luft mellan knäna och förklarar att det är jobbigt med långa ben, och att man inte vill klämma pungen, och nåt om höftbenet och det ena med det andra. (Sjukt roligt: En kommentar att om tjejer hade tuttarna mellan benen skulle de inte heller vilja sitta med dem ihop. Om man har testiklar som är lika stora som mina bröst tror jag att man kanske borde prata med en läkare.)

Det är liksom en väsentlig skillnad på att inte sitta med benen hårt i kors, och att sitta med benen i typ hundrasextio graders vinkel. Det finns ganska många grader däremellan. (Och det finns många grader även inom det extrema bresandet, där vissa verkligen är helt parodiska.) Det är också skillnad på om man sitter lite all over the place när det finns många lediga platser, eller om man fortsätter att bre ut sig när någon sätter sig bredvid. (Där gäller samma sak för väskor, mind you.) Jag har syskon, jag vet när någon nuddar mig för att vi sitter nära varandra och när någon håller emot med benet och aktivt nästan trycker det mot mig.

Liksom, kollektivtrafik är obekvämt för de flesta. Vissa saker får man anpassa ibland, för att man delar utrymmet med andra människor. Jag accepterar att någon med långa ben kommer kanske att stöta i mig, och jag ber om ursäkt om jag råkar putta till någon när jag försöker fiska fram mina hörlurar. Men jag tänker inte vifta omkring mig och ta orimligt mycket plats bara för att uppnå maximal möjlig personlig bekvämlighet. Jag är inte vanligtvis utilitarist men här tror jag på majoritetens behov och man får sikta på medelvägen. En kompromiss där alla är optimerat lagom trängda, typ.

Men det jag också tycker är intressant är att så många reagerar med att ifrågasätta fenomenets blotta existens. Det är ett påhittat problem. Det händer väl inte. Om folk ens skrevar så är det väl klart att de drar ihop benen om någon sätter sig bredvid dem. Och så vidare. Det spelar ingen roll om en person eller många förklarar att jo, det händer och det är irriterande. Nej nej, det händer inte. Ickeproblem i bemärkelsen finns inte, inte i bemärkelsen oviktigt.

Det händer lite då och då – som med inlägget om barntjat. Nä men det där händer väl inte. Är det inte egentligen så att det är fler som gnäller än som råkar ut för det? Händer det där ens någonsin? Vadå? Vad pratar ni om? Och visst, det är bra att ifrågasätta ibland men när folk berättar får man väl lyssna på dem och åtminstone överväga möjligheten. (Eller hitta en av de dussinet bloggar som visar massa bilder på det, för fan.) Det handlar inte om en person med otur, det handlar inte om rötägg. Det handlar väldigt sällan om ett enskilt rötägg. Struktur, do you speak it.

Och nej, det är inte den viktigaste frågan inom varken den feministiska kampen eller etikettskampen. Men det betyder inte att man måste strunta i den och lägga all sin energi på annat. Det handlar om det gemensamma offentliga rummet, om vanligt jävla folkvett, och det handlar om att försöka bibehålla illusionen om min fysiska bubbla. Eller nåt.

PS: Martin Aagård tyckte på Twitter att det hela osade av klassförakt. Jag frågade varför och fick inget svar, men tweetsen efter, ”Sitt fint!” och ”Sträck på dig!” tyder på att han tror att det här handlar om något slags allmän estetisk önskan eller uppfostran. Nej, det är inte det som är grejen, även om jag vissa dagar klarar mig utan skrev i blickfånget. Det handlar om att bete sig som folk mot sina medmänniskor och låta dem få rimliga mängder plats.

Eller få plats alls, i vissa fall. Vissa bilder från till exempel New Yorks eller Londons tunnelbana, där sätena går utmed vagnsidorna, visar att det går att blockera tre platser om man tar i ordentligt.

Annonser
4 kommentarer leave one →
  1. 24 april, 2015 5:09 e m

    Om det nu är ett så litet problem som vissa hävdar så är det väl bara att enkelt rätta till det och så kan vi alla gå vidare med viktigare saker? Ungefär som att inte ställa disk i diskhon på jobbet.

    • 24 april, 2015 5:19 e m

      Nejnej det är inget problem för det händer över huvud taget inte.

Trackbacks

  1. Åååkej | Julia Skott - pangbrud och skjutjärnsjournalist.
  2. 2015 i bloggen | Julia Skott - pangbrud och skjutjärnsjournalist.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s