Skip to content

ADHD och flera lager klass

15 april, 2015
tags:

Jag läste den här intressanta ETC-artikeln om att ADHD är en klassfråga. Barn uppvuxna i hem där föräldrarna har akademisk examen har mindre ADHD än de med föräldrar utan — eller, det som egentligen mätts är hur många som får medicin mot ADHD. Det är inte samma sak. Socialstyrelsen menar att ”siffrorna över förskrivningen ett bättre riktmärke för förekomsten av adhd än antalet ställda diagnoser eftersom det finns en underrapportering till patientregistret.”

Jag kan inte uttala mig om underrapportering, men det finns många som får en diagnos som inte får medicinering. Och det tänker jag är lika mycket en klassfråga som de andra faktorer som nämns, att en stressig uppväxt kan spela in eller att föräldrarna inte pluggat för att de eventuellt också haft ADHD-problematik. Jag tänker att det kanske är så att i familjer där det finns utbildning (och pengar) så är sannolikheten möjligen högre att det också finns kunskap och ork och tid att kolla olika sorters behandlingar och resurser.

Och: Att både lärare och läkare kanske är lite snabbare att både diagnosticera och ge medicin till barn som på grund av sin socioekonomiska status uppfattas som stökigare och mindre ordentliga. Jag har sett undersökningar där barn från ”bättre” familjer får bättre betyg för samma prestation, för att lärarens förväntningar spelar in i både hur de behandlar barnen och hur barnen presterar. Jag tänker att förväntningarna, både negativa och positiva, också kan påverka vad som upplevs som acceptabelt eller problematiskt beteende.

Obs: Jag menar inte att någondera gruppen borde eller inte borde ha diagnos eller medicinering. Bara att det, som alltid, är väldigt många strukturer som kan samspela.

6 kommentarer leave one →
  1. 15 april, 2015 10:00 f m

    Ja, det finns många faktorer omkring och således flera hypoteser kring varför det ser ut som det gör. När jag fick min egen ADHD-diagnos i vuxen ålder konstaterades det att jag hade kompenserat hela mitt liv med hög begåvning och god uppfostran, nackdelen var att eftersom jag hade fått kompensera så mycket var jag utmattad bortom vad vården kunde hantera. Att undvika både diagnos som eventuell medicinering för att man klarar sig ändå är inte alltid av godo. Jag tänker på hur det är idag, att yrken som innebär att du kan jobba hemifrån en del och en ekonomisk situation som möjliggör kortare förskoledagar också bidrar till att barn med ADHD kanske klarar sig bättre för att de inte pressas lika hårt. Hur som, bakgrunden till resultatet är komplex och jag önskar att diskussionen kunde innehålla både kritik av undermålig miljö i förskola och skola (för stora grupper t ex) och ändå se värdet av tidig diagnos och lämpliga insatser.

  2. 17 april, 2015 8:54 f m

    Helt obaserat på fakta, helt utifrån mina egna erfarenheter: Bra förutsättningar och kunskap kring ADHD gör det lättare att skapa en fungerande livssituation. Så akademikerbarnen har större möjligheter att lära sig hantera sig diagnos. Kan det vara så?

    • 17 april, 2015 10:21 f m

      Ja, det är ju det jag menar. Att finns det kunskap och tid och pengar så finns kanske andra möjligheter att anpassa saker på andra sätt än med (bara) medicin.

      • 17 april, 2015 11:10 f m

        Ah! Då tänker vi likadant. Har absolut exempel från mitt eget liv som stärker den tanken. Intressant.

Trackbacks

  1. 2015 i bloggen | Julia Skott - pangbrud och skjutjärnsjournalist.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s