Skip to content

Nej. Tyst. Sluta.

27 mars, 2015
tags:

Hej mänskligheten. Det verkar som att du har glömt bort en viktig minnesregel, så jag tänkte att jag skulle påminna dig.

Ämnet barn, som i att ha eller inte ha, är inte ett där du har rätt att fråga eller insistera. Du kan eventuellt ställa en enkel fråga till någon som du känner rimligt väl, men i ganska många situationer är det vettigast att låta bli eller släppa det snabbt.

Det finns jättemånga anledningar till att det kan vara en jobbig fråga. Det kan handla om någon som inte vill ha barn och är sanslöst trött på att behöva försvara det. Det kan handla om någon som väldigt gärna vill ha barn och inte kan, eller som jobbar hårt på det och är stressad och trött och ledsen, eller som gett upp. Eller som diskuterar med sin partner hur de vill göra och är förvirrad och stressad och kanske ibland lite ledsen. Eller som kanske jobbar på det men inte vill prata om det än. Eller som… ja. Jättemånga anledningar. Det känns nästan som att det är mer sannolikt att det är ett lite känsligt ämne än att det är ett helt neutralt och trevligt ämne — och om det är det, så kan du låta den du pratar med sätta tonen och nivån.

Du har inte rätt att fråga om och när och hur. Du har inte rätt att insistera på att vederbörande borde-kommer-egentligen vill. Du har väl tekniskt sett rätt att hävda att det är det enda som ger livet mening, men det är ganska otrevligt. Et cetera.

Viktig minnesregel, som sagt. Om du vill kan du skriva ut och laminera en liten lapp och ha i plånboken, och ta fram och titta på då och då:

NEJ. TYST. SLUTA.

11 kommentarer leave one →
  1. 27 mars, 2015 10:12 f m

    Eller någon som nyss fått missfall och inte är redo att börja störtböla i personalrummet när en relativt okänd människa tycker att en nu uppnått en optimal ålder på det äldre barnet och borde skaffa syskon.

    Håller med: Tyst bara, tyst.

    <3

  2. Marie permalink
    27 mars, 2015 10:54 f m

    Håller förstås med i sak, men vill ändå vrida det hela ett halvt varv: är det egentligen så vanligt att folk ställer de där plumpa frågorna eller ens kommer med nudge-nudge-wink-wink-påståenden?
    Det känns nästan som att utgjutelserna över framfusiga barnalstringsfrågor är mer utbredda än det faktiska frågandet. Är människor egentligen så överdrivet intresserade av vad andra gör eller inte gör?
    Handlar det inte mer om att vissa människor i vissa sammanhang, på vissa arbetsplatser, i vissa familjer, i vissa samhällsklasser rutinmässigt lägger sig i sådant de inte har med att göra? Medan de allra flesta skiter fullständigt i andras fortplantningsplaner? Min egen högst anekdotiska erfarenhet är att jag som barnlös (och gift) under åren mellan 30 och 40 inte en enda gång fick en fråga eller antydning i den vägen.

    Marie

    • 27 mars, 2015 11:06 f m

      Inlägget är skrivet på förekommem anledning, efter en specifik incident. Jag får ganska ofta olika sorters kommentarer. Många jag känner gör det också. Det här är inte nåt slags hypotetisk kränkthet.

    • Amanda permalink
      27 mars, 2015 11:16 f m

      Jo, det är vanligt. Allt från chefer till högst ytligt bekanta tycker att det är en rimlig fråga. Och en hel del av dem accepterar inte heller ”nej, det har jag nog inte tänkt”, som svar, heller. Utan tycker att det är ett ämne för debatt.

  3. Marie permalink
    27 mars, 2015 11:16 f m

    Menar inte alls att det är ”hypotetisk kränkthet”, förstår att det är högst påtagligt. Har bara så svårt att föreställa mig vilka de där frågvisa människorna är då jag aldrig mött dem (och inte är en av dem).

    • 27 mars, 2015 11:19 f m

      Då skulle jag säga att du haft tur. Finns alldeles för många exempel för att det skulle vara särskilt ovanligt.

  4. Sofia permalink
    27 mars, 2015 2:18 e m

    Min ”bästa” är ju när person på tillfälligt besök på arbetsplatsen möter mig i korridoren med ett: ”Hej, du är tillbaka, sist jag såg dig var hade du bäbis i magen”. Jag: ”Nej”. Person: ”Jo, men det var det” och börjar prata om vilket år det kan ha varit. Jag: ”Nej. Jag var nog bara tjock”. Går in på mitt arbetsrum.
    Min näst bästa var när person (en sökande) på anställningsintervju säger till mig: ”Och du hade också småbarn?” Jag: ”Nej.”
    Det är min grej, för att ge tillbaka lite. Bara säga nej. Inte släta över, skämta bort, byta ämne. Inte le.

Trackbacks

  1. Tyst betyder tyst. Just saying. | Julia Skott - pangbrud och skjutjärnsjournalist.
  2. Åååkej | Julia Skott - pangbrud och skjutjärnsjournalist.
  3. 2015 i bloggen | Julia Skott - pangbrud och skjutjärnsjournalist.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s