Skip to content

Eremitaget

3 maj, 2014
tags:

Nu åker Handendär ifrån mig igen för att mickla med komplicerade maskiner i en helt orimlig tidszon. Jag försöker få det till att han ska ha dåligt samvete för att han åker ifrån mig tre gånger på mindre än fem månader, men jag vet inte riktigt vad jag skulle ha det dåliga samvetet till. Jag behöver varken bling eller en ponny, och han gör ju te och hämtar vatten ändå eftersom han är så gräsligt snäll. (Sen också att någon mindre gnällig person skulle kunna påpeka att han åker iväg för att jobba, och jag åkte iväg i fem dagar för att ha roligt alldeles nyss. DET HÖR INTE HIT.)

Jag blir dock som nåt slags sitcomungkarl när jag är ensam i en vecka. Det känns lite som att jag sagt det förut, men så är det. Äter när jag kommer på någon gång om dagen att mat är en grej, lämnar inte arbetsrummet, glömmer bort hur man interagerar med människor. Kanske inte är så mycket ungkarl som tecknad eremit. Håret åt alla håll och klädd i ett grått sjok.

Så är det i och för sig lite annars också. Men då finns det någon som jag ibland kan övertala att gå och köpa hem mat när vi ingen av oss orkar lyfta en kniv.

No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s