Skip to content

Show it, grow it, long as god can grow it – my hair

21 mars, 2014
tags:

Jag har gjort allt möjligt med mitt hår i mina dagar, förutom att vara blond tror jag (i vuxen ålder; som barn var jag gyllenlockig) men de senaste kanske fem åren har jag mest låtit det växa. Råkade ut för en ond frisör för ett par år sedan, men det har ändå varit ganska långt. Som längst i omgångar halvvägs ner på ryggen, vilket överraskade både mig och andra när jag släppte ner det. (Eftersom det är ganska lockigt kunde det också vara mycket kortare om jag antingen lät det torka lockigt eller stylade det så lockarna höll ihop och korkskruvade sig ännu mer.)

I början av året gjorde jag om ett två år gammalt experiment och blekte de nedersta decimetrarna och färgade dem lila. Jag gillar det jättemycket, förutom att färgen inte håller fantastiskt, men jag tror att håret var lite för långt och trött för det kändes ganska slitet efter ett tag. Så jag klippte av ett par-tre decimeter, vilket lämnade lite lila, och shit pommes vad mycket enklare livet blev. Det är fortfarande lite nedanför axlarna, men det känns friskare och går mycket snabbare att göra saker med. Sen för några dagar sen blekte jag om det, och av någon anledning skiftar det i grönt, vilket är oväntat men som tur är ganska snyggt. (Eventuellt är det spår av den lila färgen som spökade, eller en reaktion med lite rester av engelskt vatten, vad vet jag.) I dagarna kommer jag nog ändå färga det lila.

Men. Nu vill jag klippa av mig håret igen. Alltså typ allt hår. Jag vet att när mitt hår är kort behöver det ständig upkeep, antingen genom ungefär varannanveckastrimning för att hållas jättekort eller genom styling för att det är så fluffigt att mer än fem-sex centimeter ställer sig åt alla håll… men det hjälper inte så mycket. Jag gillar känslan av förändring när det blev kortare — även om nästan ingen ser någon skillnad eftersom det ändå mest är uppsatt — och jag saknar en pixiecut. Det vore kanske fånigt att kapa av det när jag också blir väldigt glad av en lila tofs, men… å. Så sugen. Om jag ångrar mig tog det ju bara typ sex-sju år att få det så här långt…

(Handendär skulle sörja. Han älskar lockarna. Jag har lovat honom att han kan få dem i en påse.)

4 kommentarer leave one →
  1. 21 mars, 2014 2:36 e m

    Jag önskar jag kunde byta frisyr som jag kan byta skor. Är typ alltid och aldrig nöjd.

    • 21 mars, 2014 2:56 e m

      Peruker?

      • amandaidberg permalink
        21 mars, 2014 3:55 e m

        Jo, men det skulle ej funka på mitt jobb och sen tror jag att det skulle vara vansinnigt varmt på sommaren.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s