Skip to content

Tio år med Facebook

4 februari, 2014

Imorse var jag med i P1 Morgon och pratade lite om Facebook, med anledning av dess tioårsdag. Varför är alla där, vart kommer vi ta vägen sen, vad innebär det i vår vardag? Det kan man lyssna på här.

Jag pratar gärna om att Facebook innebär att man kan hålla kontakten med både nära vänner och bekanta, man kan se vad de gör och de kan se vad man själv gör, man kan gilla eller kommentera och bara lite enkelt känna att de finns och att de vet att man finns. Ungefär. Bra mycket mer kontakt än utan Facebook, då man kanske skulle ses på någon fest, ta någon fika ibland med lite tur och ansträngning, och så vidare. Det är fullt möjligt att jag är en dålig dotter som inte skulle ringa min mamma minst en gång om dagen, men nu kan vi se varandras vardag och snabbchatta lite i farten då och då.

Men jag har också insett ett problem, som jag i alla fall tror att jag inte är ensam om. Nämligen att jag verkar tro att jag interagerar även när jag inte gör det. Jag ser mina vänners bilder och statusar och jag kanske inte ens gillar eller kommenterar, utan jag bara tar in dem.

Som att vi hade umgåtts, fast vi faktiskt inte har det. Och så inser jag plötsligt att jag inte faktiskt pratat med eller ens interagerat med vissa personer på väldigt länge, för det känns ju som att vi pratat. Ungefär som att jag fått en snabb uppdatering när vi sprungit på varandra. Jag har ju sett, jag har ju noterat, då måste de väl, eh, veta att jag har gjort det. Tycker tydligen mitt undermedvetna. Som förutsätter, antar jag, att de gör likadant. Men det kanske de inte gör? För mig är de i vissa fall nära vänner för att vi i perioder umgås intensivt och däremellan så vet jag ju nästan mer om dem än jag skulle göra om vi fikade nån gång i månaden. Men räknas det, om vi inte faktiskt sträcker på oss och petar till varandra?

Med vissa vänner vet jag att det gör det. Precis som man även i rena köttvärlden kan ha vänner där man faller in precis där man var sist man sågs, så finns det vänner som ser Facebook och andra nätverk som lika verkliga som något annat även när bara är passivt interagerande.

Ibland handlar det ju inte heller om att jag ”glömmer” att peta till dem, utan att jag inte hinner eller orkar eller kan träffas på riktigt eller ha någon längre konversation på nätet. Och då är det bra om de finns kvar där sen.

Så det är både bra och dåligt det där att kunna hålla kontakten med folk utan att faktiskt ha någon kontakt. Så länge det funkar för alla inblandade.

Däremot är det ju synd att det inte går att överraska folk med sin nya frisyr.

4 kommentarer leave one →
  1. Anonym permalink
    4 februari, 2014 4:20 e m

    Jag är på Facebook, men de senaste åren har jag funderat på att stänga mitt konto helt, och nu använder jag det knappt. Jag blir irriterad på statusuppdateringar, särskilt de väldigt privata eller kryptiska. Och jag gillar inte att alla ska ‘tycka till’ om allt möjligt, och berätta allt de är med om (vad de åt för lunch, vad de tänker på idag etc etc). Men det är nog kanske eftersom jag har väldigt få riktiga vänner och de flesta av dem är inte på Facebook. En sak som jag ogillar iallafall är att när någon har berättat/deklamerat på Facebook om något viktigt, så tror de att nu har de berättat för alla. Så om man inte är där, eller är där väldans sällan, så missar man viktiga saker som tex att någon förlovat sig eller har fått barn etc. Eller om man ser på facebook att någon har fått nytt jobb, eller blivit gravid, men inte grattar offentligt där och då, så blir folk sura! Men ja, det är kanske bara de personer som jag ‘känner’ på Facebook…

  2. 4 februari, 2014 6:17 e m

    Jag hörde programmet. Du var (som alltid) ett nystan av klokhet.

  3. 6 februari, 2014 12:34 e m

    jag tycker det där gäller bloggar och allt annat man skriver på nätet också, inte bara fejjan. jag som skrev på nätet även före facebook lärde mig att inte ge ut det jag skrev till IRL-människor för då hörde jag aldrig av dom sen, typ. de visste ju redan ”allt” och verkade tro att vi hade umgåtts eller nåt… det blir lite bättre med facebook eftersom alla finns där, så jag kan stalka deras liv också, utan att höra av mig >:)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s