Skip to content

Att göra det man kan

1 oktober, 2013

Det blev ganska snabbt nästan som ett skämt — Martin Schibbye och Johan Persson hade mer än tjugofem samtal och framträdanden under mässan, och jag missade dem allihop. Inte bara att jag missade dem, utan jag gick förbi dem mellan mina egna programpunkter, hörde dem när jag gick till någon av de få andra grejer som jag kände att jag skulle hinna med och vilja se. Stannade till i några minuter men fick skutta iväg. Till och med när jag var så att säga förband till dem i Aftonbladets monter på fredagen såg jag dem bara i ögonvrån på väg vidare.

Men jag ville ju gärna få lyssna. Förstås. Redan i våras fick jag läsa ett förhandsutdrag ur boken 438 dagar som delades ut på bokdagarna i Skövde där jag var och pratade om Kroppspanik. Jag lyssnade på deras sommarprat för en månad sen när jag stod och diskade och började fundera över vad fan jag gör med min egen journalistiska gärning. (Sen skrev jag på Facebook att jag kom på att det var samma dag som min bok kom ut och precis just då kändes det ändå att jag gör någonting.)

I alla fall. Jag bestämde på söndagen att jag skulle stanna kvar lite längre efter min sista programpunkt och lyssna på ett av deras allra sista snack, faktiskt tillbaka i Aftonbladets monter. Hamnade förstås bakom långa människor, men lyssnade med stor behållning.

Johan Persson pratade bland annat om att vi ibland tänker att en diktatur mest handlar om att (inte) få rösta, men att det tar sig uttryck på så många andra sätt, gräver sig in så djupt i sättet att tänka och vara. Tror mamma skulle hålla med. Men också om det att sprida och berätta om hur folk har det både i Kalityfängelset och andra delar av världen, där det inte går att skriva eller prata om hur saker faktiskt är utan att riskera att råka illa ut. Att berätta om det även när det inte handlar om svenska eller amerikanska eller engelska journalister, även när det inte handlar om länder eller konflikter vi känner till.

Det blev lite lustigt, för jag hade precis pratat på Internationella torget om Youtube och internet som verktyg för demokrati och kultur, om möjligheterna de ger att komma ut med saker som man av olika skäl inte kan få gehör för eller spridning av på andra sätt. Jag berättade att jag ibland tänker på min mamma som när hon var ung hade en skrivmaskin hemma, vilket inte var helt vanligt, och använde den för att göra kopior av förbjudna texter av olika slag. Hela tiden fullt medveten om det skulle kunna sluta mycket illa om det avslöjades. Jag funderar ibland på hur jag skulle handla i motsvarande situation. Misstänker att mitt tjugoåriga jag inte skulle vara lika modigt — eller så skulle det det, för att de tjugo åren innan skulle varit så pass annorlunda att det bara var så det var.

I alla fall. Där på scenen sa jag i något slags stundens ingivelse att även om vi alla kanske inte kan eller vill eller vågar vara den med skrivmaskinen, så kan vi i dag vara karbonpappret emellan som gör ännu fler kopior. (Eller om man vill var mer poetisk, vilket jag inte var då, så kan vi vara vinden som sprider kopiorna. Fan vet jag.) Vi kan vara med och uppmärksamma, dela, tycka. Komma ihåg den som inte får glömmas bort.

Man gör det man kan, även när det känns futtigt.

4 kommentarer leave one →
  1. 1 oktober, 2013 1:18 e m

    Även när man gör ”futtiga” saker så gör man i alla fall något!

  2. 1 oktober, 2013 4:18 e m

    Vilket land kom din mamma från? Mina föräldrar flydde en diktatur – Tjeckoslovakien.

  3. lakemannen permalink
    1 oktober, 2013 8:00 e m

    Ja, självcensur är väl typiskt vanligt i diktaturer, där man blir straffad för att säga vad man tycker och sprida sina åsikter.

    Det är därför det är så fruktansvärt olustigt att många makthavare vill kontrollera den information som sprids på internet, oavsett om syftet är terrorhot, barnporr eller skydd för upphovsrätten. Så länge informationen och folks åsikter är kontrollerade och styrda av makthavarna så finns alla verktyg för en eventuell diktatur redan på plats… :-/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s