Skip to content

Om riskfaktorer och statistik

7 april, 2013
tags:

Om man kollar mitt Twitterflöde från morgonen kan man se lite ilska om statistik och riskfaktorer, i det här fallet utifrån graviditetsdiabetes. (Isobel Hadley-Kamptz postade en bild på Instagram från DN där de pratade om optimalt BMI för fertilitet, och så reagerade jag på det och fortsatte av bara farten.) Jag har ett avsnitt i boken om det apropå det här med risk, och perspektiv och kontext. Så jag hade saker färska i huvudet och kräktes loss.

Generellt brukar det bara sägas och skrivas att övervikt är en riskfaktor för graviditetsdiabetes. Det finns lite andra riskfaktorer också, som ålder, etnicitet, tidigare graviditeter, och så. Men det sägs bara riskfaktor, eller att man har högre risk. Jag kollade upp det och när jag till slut hittade en studie med faktiska siffror, så visade det sig att sjukligt feta kvinnor, alltså med BMI över 35, har fyra gånger högre risk att drabbas än kvinnor med BMI under 30 (vilket fortfarande inkluderar vanliga överviktiga). Fyra gånger låter fortfarande mycket — tills det visar sig att det handlar då om nio och en halv procent. Så 90% av de sjukligt feta gravida kvinnorna drabbas inte. Nittio procent. Drabbas inte.

Dessutom: Ungefär fem procent av gravida får graviditetsdiabetes. Hälften av dem har inga riskfaktorer alls. Men drabbas ändå.

Ja, risken är högre. Men om man bara hela tiden får veta att man har högre risk att drabbas, och det inte kommer några faktiska siffror eller kontext, är det kanske lätt att få uppfattningen att man i princip är garanterad graviditetsdiabetes om man väger mer än några kilo för mycket. Och så är det alltså inte.

Det är bra att ha koll på riskfaktorer. Det är jättebra med information, men då ska det komma ordentligt med information. Det ska vara relevant, specifikt, sättas i sitt sammanhang, och absolut inte handla om att skrämma upp, oroa, eller skuldbelägga.  Aldrig någonsin, men kanske ännu mindre under en graviditet då de flesta verkar oroa sig för precis allt de gör ändå.

(Om jag har tid kanske jag försöker storify-a alla tweetsen sen.)

Annonser
3 kommentarer leave one →
  1. Hmm permalink
    10 april, 2013 11:46 e m

    Jag förstår vart du vill komma men vill ändå invända. Eller bara lite invända. För om man säger att 90% inte får det så tänker 99,9% att det inte kommer att drabba dem.

    Och 10% är mycket. 10% av Sveriges befolkning hat någon form av reumatism. Det är nästan 1 000 000 (1 miljon) människor i Sverige. Rätt mycket om man sätter siffror annat än % eller hur?

    • 11 april, 2013 8:54 f m

      Men vad är bättre, att 99,9% inte tror att det kommer att drabba dem,eller att 99,9% tror ATT det kommer att drabba dem?

  2. Jessica permalink
    17 april, 2013 5:13 e m

    Eh, va? 10% är inte ”mycket” – ett i sig meningslöst begrepp om det inte är uppbackat. Om det är mycket beror på vad det är 10% _av_ och i vilket sammanhang. Här är grejen, de flesta människor är värdelösa på att bedöma risker utifrån statistik. Det behöver konkretiseras på det vis Julia gör, för om folk bara får höra saker som ”ökad risk” eller ”det hände en kompis” så gör de korkade saker som att förstöra grupp-immuniteten för alla andra.

    När det gäller en fråga som graviditetsdiabetes så är det egentligen ännu mer meningslöst att skrämma upp folk för övervikt försvinner inte på en dag men graviditet uppstår på ett ögonblick. Gravida i Sverige verkar öht vara ett uppskrämt släkte så att bara kasta ur sig intellektuella ohederligheter som att använda språk som syftar till att inkorporera två grupper, som inte har någon ökad risk, i ett vagt ”överviktiga” när man menar BMI > 35 (utöver problemen som BMI-klassifikationer i sig alltid för med sig) – kan antingen vara ohemult slarvigt eller så syftar det till att skämma och skrämma vilket i sig visat sig vara värdelöst som påtryckningsmetod.

    Men för att lämna den frågan, bara för att klargöra att nästa stycke inte är riktat mot Hmm (ett anonymt namnval som det vanligtvis är trollvarning på men benefit of doubt och allt detta. Vanligtvis är ”Hmm” alltid början på något passivt aggressivt. Men det kan ju finnas undantag.)

    Personligen utgår jag alltid från att någon som ”bara bryr sig om sin väns hälsa” menar ”jag älskar den lilla egotrippen jag får när jag påminner min vän om att jag är socialt acceptabel men inte han/hon”. Jag tror inte någon någonsin som försökt skämma eller skrämma har varit äkta bekymrad om sin tjocka väns hälsa. Folk som bryr sig på riktigt och som har läst på vet att de två metoderna har som mest sannolik utgång att den utsatta/e blir mindre motiverad.

    Det bästa sättet att hålla någon tjock är att ”bry sig om deras hälsa”. Och personligen tror jag att alla hälso-troll innerst inne vet detta och gottar sig i det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s