Skip to content

Sterila beslut

28 februari, 2013
tags:

För en-två veckor sen läste jag den här artikeln av Andreas Ekström, om en kille som gör en vasektomi. (Det är inga äckliga bilder eller detaljer om man är känslig för sånt, men man behöver inte läsa den för att förstå vad jag pratar om.)

Det påminde mig om något som jag har velat skriva om i omgångar, och som dessutom väcktes igen när den nya lagen om fastställande av könstillhörighet trädde i kraft. Jag tycker att det är helt fantastiskt att man inte längre måste steriliseras för att lagligen få byta kön, och jag ville inte skriva om det då för att det kändes som att förminska eller kritisera lagändringen och det vill jag verkligen inte göra — men det finns en annan lag som också borde uppdateras.

Om man vill sterilisera sig i Sverige måste man vara tjugofem år gammal. Om det finns särskilda medicinska eller genetiska skäl kan man ansöka om undantag för att få göra det när man är arton, men för det flesta är det tjugofem som gäller. Och jag tycker inte att det känns vettigt. Vilka andra saker måste man vara såpass gammal för att få bestämma själv? Med undantag för att handla på Systemet får man göra i princip allt när man är arton, väl?*

Jag skrev till och med en artikel om det här hösten 2007 — min första sålda frilansartikel, för övrigt — där en forskare sa att lagen var omodern och borde ses över, och rimligen borde ändras snart. För över fem år sen alltså.

Erika Alm har doktorerat vid Göteborgs universitet med en avhandling om de utredningar på 1960- och 1970-talen som ledde fram till lagar om abort, könsbyte och sterilisering. Då handlade diskussionen främst om att undvika att folk skulle fatta beslut som de sedan ångrade.

– Utredarna pratade om att folk inte skulle vara i ”familjebildande ålder” och utgick från att alla vill ha barn. Möjligheten att någon inte alls vill ha barn diskuterades inte, säger hon.

– Lagen är omodern och måste ses över, och jag tror att det kommer att ske snart. Jag kan inte tänka mig något annat, fortsätter Erika Alm.

På fyrtio-femtio år har samhället släppt en aning på barnnormen, men den är fortfarande stark. På många sätt. Jag tror, hoppas, dock att utredare och lagstiftare skulle kunna ha gått vidare från den här inställningen.

Det här med att ångra sig är så bisarrt, också. Ja, det är klart att man kan ångra sig, men det finns väldigt många stora beslut som man kan ångra som man ändå får fatta själv.

Och det är generellt ingen som tycker att det är konstigt att någon blir gravid när de är 24 eller 22 eller 20. Det är på många sätt ett mycket större beslut, som har konsekvenser både för en själv, för en eventuell partner, och för barnet. Oavsett om folk nu ångrar barn eller inte, så är det ett gigantiskt beslut som man ändå har full rätt att fatta utan att lagen går in och protesterar — till och med innan man är arton, för den delen.

I artikeln blev det eventuellt en lite konstig känsla av att ställa könskorrigering och sterilisering mot varandra, vilket inte var tanken. Det var mer tänkt som en jämförelse eftersom det i den vevan påbörjades den utredning som nu förändrat just den lagen. Och, som en jurist jag intervjuade också påpekar: ”Utredningen för att få sterilisera sig är kortare än den för att få byta kön, och det borde ju tyda på att man ser sterilisering som ett mindre komplext ingrepp. Då är det konstigt att åldersgränsen är högre.” (Älskar juristspråk: Borde tyda på. Ja, det borde tyda på det.) Som sagt, att få byta kön lagligt och/eller medicinskt är en stor och privat och viktig sak och jag vill inte likställa det med att få sterilisera sig. Men ur ett rent lagmässigt perspektiv är det relevant.

Vi lever inte på sextiotalet. Att folk väljer bort barn borde vara mer självklart och accepterat, likaså att folk vill få bestämma över sina egna kroppar. Oavsett om det handlar om att man vill slippa hormonella preventivmedel eller bara känna sig väldigt väldigt väldigt säker på att inte kunna bli med barn eller göra någon med barn — eller för den delen inte vill ha fler barn — så tycker jag att man ska ha rätt att fatta alla beslut om sin egen kropp när man i övrigt räknas som myndig.

Vad tycker ni?

—-

*Jag kollade upp det och med undantag för lite regler om körkort och körkortshandledning, är den enda andra åldersgränsen över tjugo att man också måste vara tjugofem för att få adoptera. Intressant att de enda två högre gränserna handlar om barn.

Advertisements
3 kommentarer leave one →
  1. 28 februari, 2013 7:37 e m

    jag har en kompis som jag träffade när hon var 23, och hon var sådär säker. bara väntade på att bli 25 och få sterilisera sig. vi tänkte inte så mycket på att det kanske är lite underligt att inte få bestämma själv när man är myndig, men nu när du skriver det så ja. det är ju lite underligt! samtidigt så har jag så svårt att jämställa det med risken/chansen att få barn, som någon gjorde i din artikel. att ingen skulle blivit rädd om hon hade blivit med barn vid 22, då tänkte jag ”men det är ju inget val man gör för hela livet” och bet mig mentalt i tungan. det finns nog MASSOR med gamla kulturella beting kring det här, iaf i min hjärna. jag har inga problem med att folk väljer bort barn, är själv inte helt hundra på om det kommer bli av för mig om jag har ett val, så varför känner jag att jag ändå vill försvara åldersgränsen lite? mycket tänkvärt, tack för det.

  2. 2 mars, 2013 12:01 e m

    Jag försvarar nog den där åldersgränsen rätt rejält – mycket med tanke på att jag inte har glömt bort hur jag tänkte när jag var 20. Och om jag ska vara rejält krass så inte tänker man särdeles långsiktigt då inte. Problemet är att ingreppet är svårt att ångra – och visst, då får man skylla sig själv.

    Låt mig vända på frågan – varför är det så viktigt att få bestämma detta innan man har fyllt 25? Vad i beslutet hastar liksom? Om man är säker på att man inte vill ha barn – varför då inte använda de preventivmedel som finns och sedan på 25 års-dagen glatt ansöka om sterilisering?
    .
    Jag är över 50 och hade du frågat mig när jag var yngre hade jag förmodligen hållit med – låt folk bestämma själva. Men ju äldre jag blir ju mindre bråttom har jag med livsavgörande beslut.

    • 3 mars, 2013 8:02 e m

      Det finns väldigt många saker där man får bestämma själv innan man kan tänka långsiktigt. Varför ska det här vara den enda saken där man inte har rätt till det?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s