Skip to content

Näthat och nätkärlek

6 februari, 2013

För tre år sen jobbade jag med läsarmedverkan och sociala medier på Aftonbladet. En av arbetsuppgifterna var att direktmoderera kommentarer på artiklar om känsliga eller heta frågor. När jag berättade det då, och berättar om det nu, är det många som säger att det måste ha varit sjukt jobbigt. Jag brukar svara att tänk då på att det som man ser, som kan vara ganska obehagligt, var det som jag kunde lämna kvar. Vissa dagar satt jag bara och städade i så sjukt mycket hat, så många vidriga formuleringar och så mycket dräggigheter. Fick läsa precis allt flera tusen arga människor kunde spy ur sig på en dag, om bidragstagare och invandrare och vargkramare och kvinnor och politiker. Jag minns att någon dag suckade jag att om jag aldrig fick se ordet luder igen var det för tidigt.

Eftersom jag då och då också fick gå in i kommentarsfälten och säga åt folk att skärpa sig lite, fick även jag mellan varven lite stänk på mig, i kommentarer och mejl. (Likaså när jag skrev krönikor. Jag fick till och med en egen Flashbacktråd ett tag, som började ”smickrande” och sen urartade i skämt om valjakt.) Jag och min dåvarande chef skojade trött att vi borde trycka upp tröjor där det helt enkelt stod CENSURFITTA.

Ibland kändes det väldigt tydligt att folk inte insåg att vi kunde se deras kontouppgifter när vi till exempel blockade folk som upprepade gånger gick över gränsen. Eller att de inte brydde sig. Kan de verkligen ha förstått att vi kunde se mejladresser till deras arbetsplatser, egna firmor, kommunkontor, och så vidare? Det var inte falska adresser, för man var tvungen att använda sig av mejl skickade dit för att registrera kontot. Vi skulle självklart aldrig ha gjort något med den informationen, men vi skämtade om det någon gång. Att ringa dem och se om de var lika kaxiga i telefon, eller om vi hade dykt upp i köttet och skakat tass. (Tillägg: Här är till exempel Cissi Wallin som konfronterar en näthatare idag.)

Jag säger det som alla andra säger: Det var i princip bara män. Hatet riktades mot både män och kvinnor, men det såg annorlunda ut när det riktades mot kvinnor. Till och med om vi bortser från att kvinnor sågs som mindre kunniga, mindre vetande, lästes fel och slarvigt på ett helt annat sätt — min favorit var snubben som förklarade för mig att det var oacceptabelt och oprofessionellt att jag uttryckte åsikter i en nyhetstext, det hade kanske varit okej i en krönika. Jag mejlade tillbaka och förklarade att den stora bilden överst på sidan där det stod KRÖNIKAN kanske kunde ge honom en vink om vad det var för slags text han läste. I alla fall. Mot kvinnor uttrycktes en helt annan önskan och hot om våld, om sexualiserat våld, om sex som oavsett om det var påtvingat eller inte skulle räta ut hjärnvindlingarna på den här stackars korkade flickebarnsvarelsen. Eller fula kärringen. Som bara behövde få sig lite. Och så vidare.

Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst med exempel. Det som varit mest talande är dock hur vissa reagerar när man pratar om sånt här. Att nää, det är bara några få, och det kan inte vara så illa som du beskriver. Folk funkar inte så. Och jag vill alltid bara säga att jo, så är det. Det är inte alla som är såna, absolut inte, men det är många och det är tillräckligt mycket för att det ska vara sjukt jobbigt.

Och varför tror du inte på kvinnor som berättar om sånt här? Vad är det du säger när du ifrågasätter — tror du att kvinnor hittar på det här för att göra sig själva märkvärdiga? Tror du att de överdriver, att de tycker att det KÄNNS som att hotas med våldtäkt för att någon säger hövligt och lugnt att de inte håller med om resonemanget i en krönika?

Jag blir så trött och så arg. Jag hade tänkt att jag skulle sprida lite nätkärlek som avslutning, men jag blir så frustrerad att jag bara vill lägga mig och klappa katten och titta på färgglada dansfilmer från sextiotalet.

Så istället skickar jag en allomspännande kärlekshälsning till alla skribenter och bloggare och alla andra som får ta skit och hat hela tiden. Till kvinnor som orkar fortsätta skriva och tycka — och till den som inte gör det. Jag tycker om er, jag beundrar er, och jag hoppas att jag orkar fortsätta vara en jobbig jävla PK-fitta.

Annonser
11 kommentarer leave one →
  1. 6 februari, 2013 5:43 e m

    Faktiskt så…min första blogg fick jag släcka ned då jag fick så många vidriga kommentarer där jag fick höra hur ful, fet och korkad jag var . Okul faktiskt .

  2. Ullah permalink
    6 februari, 2013 6:26 e m

    Du är så bra, Julia!

  3. Hanna Ahlberg permalink
    6 februari, 2013 10:37 e m

    Bra att nån vågar prata om det här. Stå på dig! (och, ja, det är OK om du spårar mig via min epostadress, jag står för vad jag säger :-))

  4. 7 februari, 2013 12:15 f m

    Har sett nätkärlekstaggen passera förbi men undrar om den egentligen gör någon verkan? Om du får ett hatbrev krävs det många hyllningar för att orka. Är det då inte bättre att fokusera på de som kanske inte (än) hotar om våld men beter sig förbannat kasst på nätet med kränkande kommentarer? Kanske borde de få ett email som förklarar att internet består av människor och what goes around comes around? Ju mer de hackar ner på andra, desto kyligare blir klimatet och snart kommer alla bete sig utan respekt mot varandra.

    Råkade ut för lite intensivt hat när jag skrev om SD för några år sedan. Det som förvånade mest var inte hatet utan vem som uttryckte det.

    • 7 februari, 2013 8:42 f m

      Ett: Jag tror faktiskt att den gör NÅNTING. Det är inte alltid så många som hör av sig till journalister och säger att de är bra.

      Två: I måndags utmanade jag och Maktministeriet folk att säga ifrån när de ser någon som säger bisarra saker. Det ena utesluter inte det andra.

  5. Anders permalink
    7 februari, 2013 9:51 f m

    För vad det är värt: Massa ryggdunkar och tummar upp för att du gör det. Du har helt rätt i att det är för många som tycker näthat är ok, men vi är också många som står bakom er.

  6. Agnes permalink
    7 februari, 2013 7:30 e m

    Bra skrivet!
    Det är första gången jag läser något som du skriver men det lär inte bli det sista :-)

  7. 10 februari, 2013 1:36 f m

    Jättebra skrivet!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s