Skip to content

Movember madness

1 november, 2012

Idag är det första november, vilket innebär att det också är Movember. Män världen över börjar odla mustasch, eventuellt efter att ha renrakat ansiktet, för att uppmärksamma mäns hälsofrågor, framför allt prostatacancer.

Jag är ju för grundkonceptet med att lägga ljus på hälsa och undanskuffad forskning, och samla in pengar som kan göra bra saker — och jag när också en viss avundsjuk fascination för ansiktsbehåring — men jag blir så trött av såna här awareness-gimmickar. Det är bara något steg över hemliga Facebook-statusar som ska Förvirra Killarna. Det blir också lite knäppt, kan jag tycka, eftersom ironiska mustascher och mustasch-accessoarer blivit ett sånt hipsterattribut.

Sen tycker jag nog lite att man kunde ta med sig det som till exempel är en stor del av rosa månaden (som jag också kan ha synpunkter på, för den delen) och prata om undersökningar. Tuttklämmande är lite mer tillgängligt och offentlighetsvänligt än finger i rumpan, visst, men det räcker inte att bara skapa uppmärksamhet och samla in forskarpengar, man måste hitta cancern också, och det är där den sitter. (Om nu inte forskningspengarna är tänkta att bara gå till ett helt rumpfritt sätt att undersöka.) Men det är det ingen som pratar om. (…får man väl inte säga i det här landet.)

Vi skulle också kunna diskutera cancerformer som drabbar lika många eller fler, men som inte är varken könsbundna eller har kitschiga kampanjer. De behöver också forskning och uppmärksamhet. Året om.

Handendär behåller sitt stora röda skägg. Det är jag ganska glad för. Det är lite kul att se alla förvirrande obekanta ansikten i flödena på nätet, men i verkligheten vet jag inte om ett plötsligt främmande babyface hela tiden vore lika roligt.

4 kommentarer leave one →
  1. 1 november, 2012 1:17 e m

    Jag håller med dig, det viktiga är att upptäcka cancern och att hitta sätt att bekämpa den.
    Att göra det uppmärksammat på olika sätt tycker jag är bra, och det finns olika bra sätt att göra det på. Rosa bandet-galan är väl ett exempel på ett fantastiskt sätt, där också 47 miljoner (totalt under oktober) samlades in i år.

    Movember är ett betydligt sämre sätt, men jag supportar det ändå! Den stora skillnaden mot 12 månader på Jamaica är väl tydligheten! Jag odlar inte mustasch för att förvirra tjejerna, jag gör det därför att när mitt vanligtvis slätrakade ansikte plötsligt får behåring (eller som i mitt fall, mitt vanligtvis skäggiga ansikte rakas) så får jag frågor, och berättar gärna om att det är för Movember, och informerar om vad det handlar om.

    När min mamma ska spendera 7 månader i Tyskland får det inte mig direkt att tänka på bröstcancer.

    Men du säger ju också att Movember är ett snäpp över, så jag antar att vi är helt överens ;)

  2. 2 november, 2012 12:56 f m

    Det finns ingen cancerform som drabbar fler människor. Prostatacancer är Sveriges vanligaste cancerform. Det går att spåra eventuell cancer genom förhöjt PSA-värde i blodet (som dock inte måste innebära just prostatacancer), nästa steg efter det är ändtarmsvägen så att säga, en undersökningsmetod som är betydligt svårare att ”lära ut” och utföra på egen hand.

    Dock får de flesta prostatcancer väldigt sent, det vanligaste är efter 70 års ålder, vilket gör det till en mindre ”drabbande” sjukdom i guess. Och det är antagligen också därför som det dels inte pratas så mycket om den som om den drabbat unga, samt att det dessutom går att både leva med och behandla cancern med ett bra resultat oavsett ålder. Det är en av de minst dödliga cancerformerna vad jag förstått.

    • 2 november, 2012 8:25 f m

      Jag tycker mig ha läst ganska mycket om att folk är skeptiska till PSA eftersom det just ger många ”falska” positiva svar som är svåra att förhålla sig till. Jag menade kanske inte just att man skulle peta sig själv i rumpan, men det känns som att det inte diskuteras undersökningar och sånt, för att det är ett känsligare område.

      Jag sa inte heller inte att vi skulle diskutera andra cancerformer istället, utan också.

      • 2 november, 2012 8:46 f m

        Du skrev ”Vi skulle också kunna diskutera cancerformer som drabbar lika många eller fler”. Och jag satt det inte finns några cancerformer som drabbar lika många eller fler. Bara så. I övrigt håller jag med dig helt.

        Jag tänker att PSA-värdet verkar trubbigt och att det ju bara är en varningssignal som sen ändå måste verifieras med ye good old rump-petning. :) Men i mina öron lät det ändå som att en blodprov skulle kunna vara en första instans.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s