Hoppa till innehåll

Hejdå katten

4 maj, 2012

Igår kväll åkte jag och Handendär till veterinären med lillkatten, för att diskutera om det kanske var dags att ta beslutet som jag fasat över i två månader, sen hon blev sjuk igen och sen friskare och sen sjukare. Hon vägde drygt ett och ett halvt kilo, åt väldigt lite vad vi än försökte med, började bli lite ostadig, hade börjat kissa på saker igen…

Jag kände att man har ett ansvar mot djur som man tagit in i sitt hem och sitt hjärta, ett ansvar att låta dem dö med värdighet innan de verkligen börjar lida, om man kan. Jag hade verkligen den själviska driften att bara ha henne kvar så länge som det gick, men jag var tvungen att ignorera den. Veterinären höll med — även om jag hade önskat att hon hade sagt att jag bara var fånig och skulle ta hem min katt.

Det var gräsligt. Vi var med när hon dog, det var väldigt lugnt och stilla och jag är glad att jag var där och höll i henne men det var ändå hemskt att vara med i den sekunden som skiljer liv från död, när hon bara blev en liten, en så fruktansvärt liten hög med päls.

I sju år har hon härjat runt i mitt liv. Jag saknar henne fruktansvärt och önskar att hon var här, men jag är ändå ganska säker på att jag fattade rätt beslut. Försöker att inte ångra det.

About these ads
21 kommentarer leave one →
  1. Åsa permalänk
    4 maj, 2012 9:22 f m

    fruktansvärt sorgligt. gråter lite på jobbet. men jag är säker på att du gjorde rätt. det är som du säger vårt ansvar som djurägare och något annat vore själviskt även om man önskar så förtvivlat att det inte var så. önskar att jag inte behöver ta det beslutet själv, men vet ju att det kommer till mig en dag också.

  2. 4 maj, 2012 10:01 f m

    Åh, men så himla sorgligt, sitter här och gråter en skvätt här själv. Är helt säker på att du fattade rätt beslut, men ack så himla svårt att fatta det beslutet. Jag hoppas att jag aldrig mer kommer att behöva göra det. Beklagar sorgen!

  3. 4 maj, 2012 11:00 f m

    Mycket sorgligt, men troligtvis helt rätt beslut.

  4. Sara permalänk
    4 maj, 2012 12:30 e m

    Jag beklagar verkligen. Det där är det man fasar inför som matte. Förr eller senare ställs man inför beslutet. Jag vill inte tänka på det när det gäller min lilla gubbe.

  5. Bokbiten permalänk
    4 maj, 2012 12:56 e m

    Stackars kissen och stackars matte och husse. Så himla himla sorgligt.

  6. 4 maj, 2012 2:43 e m

    Vad ledsamg :( Hoppas jag inte behöver säga hejdå till mina små kissar på väldigt länge :( förstår att det måste varit jobbigt.

  7. 4 maj, 2012 5:38 e m

    Åh nej, så himla hemskt. Beklagar sorgen och kan inte ens föreställa mig hur det måste kännas.

  8. 4 maj, 2012 6:48 e m

    Åh vad ledsamt. Bäst för henne, kanske, men jobbigt ändå.

  9. 4 maj, 2012 7:38 e m

    Åh vad tråkigt. Kram.

  10. 4 maj, 2012 7:46 e m

    Beklagar verkligen :( Det är illa att behöva fatta beslutet men att känna efteråt att man borde gjort det tidigare är än värre.

  11. Masja permalänk
    4 maj, 2012 8:20 e m

    När jag tänker tillbaka på när Miso dog inser jag att jag har varit självisk och antagligen låtit henne lida i onödan. Du har gjort rätt. Det är väldigt svårt. Esme hade att bra liv med dig.

  12. 4 maj, 2012 8:20 e m

    Tack allihop.

  13. 6 maj, 2012 1:12 f m

    Oj, usch…vad jobbigt. Sitter själv i samma sits med min lilla söta katt som nu är 15 år och dålig…kissar överallt. :-(

    Skickar en kram från Madrid!

  14. vickanflickan71 permalänk
    6 maj, 2012 11:37 f m

    usch, vet mer än väl hur det känns. Sörjer med dig, kram.

  15. 6 maj, 2012 4:26 e m

  16. 7 maj, 2012 11:41 f m

    Beklagar sorgen :( Förstår precis tankegångarna kring att man vill ha kvar sin katt/inte vill att den ska lida. Ett svårt med rätt taget beslut.

  17. 8 maj, 2012 12:07 f m

    Ååååhhh! Sitter själv i samma sits. Men vilken dag är en bra dag att skiljas från sin katt..? Fy, vad jag hatar den här delen med att ha djur!

    Du gjorde rätt. Jag ska göra samma sak. Det är jag skyldig henne.

  18. Jessica permalänk
    11 maj, 2012 12:47 e m

    Så väldigt ledsamt. Stackars er. Men tvivla inte på att det var rätt beslut, det är klart det var.

  19. Molly permalänk
    15 maj, 2012 5:52 e m

    Åh åh så ledsamt. En återkommande mardröm, den om när ens bästa kattvän blir så dålig att det är oåterkalleligt. Och ändå vetskapen att man MÅSTE göra det rätta.

  20. 5 juni, 2012 7:38 f m

    Tittar in från kroppsbilder…
    Ush vad hemskt, men tro mig .. du beslutade rätt. Att älska ett djur är stort , att älska det så mycket att man väljer sorg framför lidande är större !
    Kram!

Trackbackar

  1. Tårar | Daniel Åberg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 111 andra följare