Hoppa till innehåll

Glasögonormens klagan, del två

13 mars, 2012

Lidandet tar aldrig slut. Igår skulle jag klia mig på örat och så trillade ena skalmen av barasådär.

Jag tejpade ihop dem — vilket kändes oerhört värdigt — så att jag klarade resten av eftermiddagen, och åkte ut till Liljeholmen för att leta bågar på Lensway och Specsavers. Vet inte riktigt om jag hittat något, men det börjar ju kännas klart mer akut.

Under tiden har jag mina extrabrillor, men jag känner mig alldeles konstig i dem.

De känns alldeles för små för mitt ansikte, även utöver den generella ”jag ser annorlunda ut och det är FEL”-känslan. Och så klämmer de lite över öronen eftersom de är dambågar och jag har Stockholms största skalle. Eller nåt.

Alltså jag vet inte om ni riktigt förstår hur synd det är om mig just nu. Jag är snuvig och mina glasögon gick sönder och det tar hundra år att maska av en sjal jag håller på med och jag klämde fingret i en låda och jag vet inte om jag riktigt förstår differentialkalkyler.

About these ads
En kommentar leave one →
  1. 13 mars, 2012 8:23 e m

    Glasögonlidandet förstår jag till fullo. Behöver använda flera olika slipningar själv (å härliga ålderdom som orsakar stela linser). Dessvärre hinner jag aldrig till optikern för jag jobbar så förjordat mycket. Så jag ser ut som du på översta bilden sen flera veckor – glasögonmässigt alltså.
    Och allt det andra är också skäl att tycka synd om!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 111 andra följare