Skip to content

Facebook gör dig inte olycklig

5 mars, 2012

Jag har redan sett ett antal personer som skrivit om det här med att Facebook orsakar olycka och att det är lite bisarrt att sätta kausalitet där det kanske snarare finns korrelation, särskilt vad gäller klass och kön (”Låginkomsttagare och lågutbildade hör också till dem som använder mer tid. Göteborgsstudien visar att många användare i dessa grupper, särskilt kvinnor, mår sämre ju mer tid de lägger på sin sida”, DN) men jag tänkte på en annan sak.

Alltså det här med att Facebook gör oss olyckliga. Jag blir vansinnig. Det ska alltså vara två delar i det hela, och det ena är beroende, där användaren blir olycklig om den inte får logga in, och det andra är att vi jämför oss.

Det första känns lite småtöntigt. Vi blir alltså ledsna om vi inte får interagera socialt med människor vi tycker om och/eller är intresserade av? Om vi inte får veta både vad som händer i andras liv och i världen omkring oss? Ja, det verkar ju jättekonstigt att vi skulle ha något slags behov av andra människor. Och, som syrran sa, det verkar inte vara någon som är bekymrad över att folk är beroende av sina morgontidningar. (Beroende är generellt en term som det slängs med lite väl mycket när det gäller internet och sajter och spel, läs till exempel den här intressanta texten från DN i helgen om fotboll och dataspel.) Finns klart utrymme för problematisering, om inte annat så i artiklarna om undersökningen.

Det andra handlar om den här klassiska sammanblandningen av medium och budskap. Facebook gör oss ledsna för att vi jämför oss med andra människor (och underförstått förlorar). Med den logiken borde man inte heller gå på fest, för där jämför man sig också med andra människor som ger en säkert korrekt men likväl förenklad och tillrättalagd bild av sin verklighet.  Du får höra snabbt vad någon jobbar med men inte att de har en taskig chef, de berättar om en trevlig semester men inte att relationen som den skulle rädda verkar krascha ändå, någon har en sjukt snygg klänning men berättar inte att den innebär en saftig kreditkortsräkning om några veckor. Facebook är bara en koncentration och ökning av alla de tillfällen då du träffar andra människor och ni berättar för varandra om er själva. Det är inte unikt för Facebook att folk hyfsar till bilden utåt, skryter om allt från matlagning till löprundor, eller tjatar om sina barn. Det är bara mer av det.

Det är som när det för ett par år sedan skrevs mycket om att Facebook orsakar otrohet. Eh, nej. Att vara i en monogam relation och ligga med någon annan orsakar otrohet. (Eller att vara i en polygam relation och ligga med någon utöver den överenskomna dealen för vad som är OK, men ni fattar grejen.) Även där borde man förbjuda de skadliga festsammankomsterna där folk kan träffa gamla ex eller nya snyggingar. Eller för den delen mobiltelefonerna som man kan sms-a med för att flörta och boka liggdejter. Facebook leder inte heller till hjärtsjukdom eller att man kan få sparken, det är stillasittande respektiva säga korkade saker om chefen i ett offentligt forum. Och så vidare.

Facebook är inte problemet. Du Människan är problemet.

Sen som språknörd fastnade jag ju för DNs formulering ”Facebook sprider olycka”. Som en sprinkler då eller?

Advertisements
35 kommentarer leave one →
  1. 5 mars, 2012 2:53 e m

    Så rätt sagt! Hela inlägget, men ffa påpekandet att det är helt normalt att må dåligt om man blir avskuren från sina vänner.

  2. 5 mars, 2012 2:59 e m

    Fast, kan man inte tänka sig att det är något enklare att försköna och med större noggrannhet välja vad man vill dela med sig av när skriver en fb-status än när man står öga mot öga med någon?

    • 5 mars, 2012 10:21 e m

      Eventuellt. Men det är ju inte ett helt eget fenomen ändå.

  3. Jossan permalink
    5 mars, 2012 4:31 e m

    Delar vidare (ja, på facebook), är så trött på sånt här tramssnack. Facebook är vad man gör det till. Varken mer eller mindre.

  4. Peter permalink
    5 mars, 2012 5:00 e m

    Fast man går ju inte på fest lika ofta som man loggar in på Facebook, gjorde man det skulle man nog inte må så bra…

    För övrigt är det ju alltid människan som är problemet, så detsamma kan ju sägas om vapen, alkohol, spel, knark osv.

    • 5 mars, 2012 5:01 e m

      Ja, jag säger ju att det är en koncentration av det som händer annars. Samma men mer.

      Ja? Guns don’t kill people, people kill people.

      • t-anna permalink
        5 mars, 2012 5:44 e m

        and monkeys do too (if they have a gun).

  5. Kiki O'Connor permalink
    5 mars, 2012 8:33 e m

    Underbart väl o underhållande skrivet!!

  6. Ullah permalink
    5 mars, 2012 8:59 e m

    Vad har folk för konstiga vänner på facebook? Mina är mest trevliga och roliga.

    • 5 mars, 2012 10:20 e m

      Och enligt artikellogiken skulle du då må dåligt av att de är roligare än du.

      • 5 mars, 2012 10:28 e m

        Ja, enligt den skeva logiken. Och jag som trodde att jag tyckte det var kul!

  7. Klarin permalink
    5 mars, 2012 9:31 e m

    Jag mår bättre utan FB. Men olycka kan man i och för sig hitta var som helst.

  8. 5 mars, 2012 11:36 e m

    Nu har jag inte hängt på twitter hela dan idag, men i artikeln står det ju att man blir ledsen om man inte får logga in på facebook. Betyder inte det att facebook gör en glad?

  9. 6 mars, 2012 2:54 f m

    Mycket intressanta aspekter du kommer med. jag får säga att jag håller med dig till fullo, men… Bara för att argumenterar emot lite så vill jag spekulera lite kring just otrohet.
    Av egen erfarenhet så vill jag tro att Facebook kan medverka/bidra till otrohet. Opponera att du är i ett förhållande med någon och att personen i fråga jämnt är online Facebook.
    När Facebook är det första din partner checkar in på vid morgonuppvaknadet, istället för att hälsa sin partner god morgon med en morgonpuss eller dylikt, så anser jag att det kan vara att bortprioritera sin käraste/käresta.
    När partnern ifråga fortsättningsvis kommer hem från jobbet och förbigående fart hälsar på sin käraste/käresta, för att därefter omedelbart logga in på Facebook, på sin dator, så kan jag börja ifrågasätta personen i fråga om huruvida förtjust han/hon är i sin partner, då Facebook uppenbarligen prioriteras FÖRE allt och alla andra genom sitt överdrivna användande av Facebook.
    Att sitta framför Facebook resten av dagen, tills läggdags, eller rent utav fortsätta hänga på Facebook flera timmar efter att sin partner gått och lagt sig för natten, tycker jag är normalt.
    Hur konstigt det än låter, så vill jag påstå att personen som ideligen använder Facebook är otrogen. Otrogen med själva Facebook. Precis som tex. spriten kan orsaka. Låt mig förklara närmare vad jag menar.
    Spritflaskan väljs ofta före tex. sin fru. Alltså blir flaskan älskarinna nummer ett medan frun blir älskarinna nummer två.

    • 6 mars, 2012 8:12 f m

      Men det är fortfarande inte Facebook som orsakar otroheten.

  10. 6 mars, 2012 3:08 f m

    Ops, måste tillägga en sak. För flera år sedan levde jag ihop med mitt ex. Han var enormt fäst vid Facebook.
    Där hade han vänner och släkt av olika slag, samt ett flertal ex.
    Det hände ofta att han kommenterade sina ex. eller andra tjejers foton om att de såg bra ut, att de var snygga, sexiga, etc.
    Detta frustrerade mig lite, eftersom jag inte kommenterade snygga bekanta killar till mig, på min Facebook.
    När jag ytligt konfronterade ämnet med mitt ex. svarade han att de var hans vänner och att de förtjänade komplimanger precis som alla andra han vänner han hade.
    En dag gick det så långt att han började skriva med en tjej som hade addat honom, men som han egentligen inte kände. Denna kvinnan och mitt ex. interagerade ofta. Han tyckte hon var snygg och hon tyckte han var snygg.
    Gissa hur det hela slutade? Jodå, de träffades bakom min rygg. Och så var det med den kärlekshistorian…

    • 6 mars, 2012 8:13 f m

      Säger samma sak. Om han var otrogen skulle han sannolikt varit det med eller utan Facebook.

      • 26 mars, 2012 9:56 e m

        Hmm… Kanske i vissa fall, men dock inte i alla fall. Mitt ex fick tag i kvinnor han aldrig skulle ha råkat kommit i kontakt med om inte Facebook funnits. Kontakter från hans svunna hemland, etc. Vilket vid senare tillfälle ledde till att han sökte upp sin barndomskärlek och fortsatte den kärlekshistoria därefter.
        Så jo, Facebook KAN vara orsaken till otrohet.
        (PS. Det slutade lyckligt för både mig, mitt ex. och hans barndomskärlek). :-)

  11. plan permalink
    6 mars, 2012 2:49 e m

    Jag tänker bara: slutar inte det här i någon väldigt 90-talsartad syn på teknik? Att teknik skulle vara ett neutralt, transparent medium och inte påverka hur du har sociala relationer.

    Om otrohet, olycka etc. nu _orsakas_ av någonting så kan det ju knappast vara ett enda skäl? Om nu låginkomsttagare, särskilt kvinnor, mår sämre ju mer tid de lägger på facebook i den meningen att det finns en korrelation så innebär det väl just en korrelation, den är svår att förklara bort oavsett orsak-verkan. Jag förstår inte den här orsaks-upphängningen, som om det viktiga var om facebook orsakar olycka eller tvärtom? Det kan ju vara problematiskt oavsett om miljoner olyckliga människor väljer att spendera sin tid på facebook.

    Men det går ju också att tänka sig att vad man gör under sin dag, om man lägger 3 h/dag åt facebook t.ex., faktiskt spelar roll. Och att det inte handlar om vilka personer du på något abstrakt sätt interagerat med, utan också på vilket sätt, på vems villkor, genom vilka medier. Det är knappast något nytt i någon humanioraforskning att intressera sig för själva medierna.

    Vad tänker du? Är mediet facebook neutralt eller kan det påverka t.ex. hur man bildar relationer, hur stor statuspress man känner eller vad man väljer att dela med sina vänner och bekanta?

    • 6 mars, 2012 2:54 e m

      Jag menar ju så här: Någon som inte skulle vara otrogen kommer inte plötsligt att vara det på grund av Facebook. Då tycker jag inte att det är Facebook som orsakar det. MÖJLIGEN skulle man kunna se det som någon slags katalysator för själva handlingen, men inte orsak.

      Jag tycker inte att till exempel att TV-mediet i sig ansvarar för att folk mår dåligt av att se reklam (vilket man kunnat se i vissa studier) eller tidningar i sig, utan då är det ju reklamen som är problemet. Den enskilda tidningen eller kanalen kan ju ta beslut om vad man tar in, men det är inte mediet som är problemet utan innehållet.

      Mediet är inte nödvändigtvis neutralt, men jag tycker det är kortsiktigt att beskylla just Facebook för interaktioner som finns på massa olika andra plattformar också.

      • plan permalink
        6 mars, 2012 3:08 e m

        Då håller jag ju med dig. Alltså om att det inte är just facebook som är problemet. Det är egentligen liknande problem med twitter – problemet ligger i hur tekniken är strukturerad. TV-mediet och t.ex. klient-server-modellen för internet är väl däremot också tekniker? Jag skulle inte helt befria dem från ansvar heller. Båda sätten att göra media har ju bra och dåliga sidor, men är ju inte direkt byggda för deltagande utan snarare för sändning eller kontroll av information från en central punkt.

        På samma sätt som du skriver så går det ju också t.ex. att beskriva ”orsaken” till mäns våld mot kvinnor eller mäns kriminalitet alltid i personliga relationer, uppväxt etc. – men de är i sin tur så klart ”katalyserade” av patriarkat och klassamhälle mm. Tycker att begreppet strukturella orsaker funkar bättre för att beskriva det – det gör tydligt att man inte ser något direkt kausalt samband utan om storskaliga samhällsprocesser.

        • 6 mars, 2012 3:11 e m

          Jag tror att du och jag menar helt olika saker med katalysator här. Jag menar att det är gnistan som puttar igång något, och patriarkat och klassamhälle är övergripande strukturer och något helt annat. Facebook är inte en strukturell orsak för otrohet, det är en gnista och/eller ett verktyg för att organisera och sköta otroheten.

          • plan permalink
            6 mars, 2012 3:20 e m

            Fast på samma sätt som klassamhället t.ex. är något som uppstått historiskt, och alltså är någon sorts teknisk apparat (kapitalismen) som ”katalyserar” hur vi bildar ett samhälle med varandra. Det finns gott om folk som tror att kapitalismen också bara är en gnista / ett verktyg att organisera samhället, t.ex. de flesta sossar verkar det som. Men kapitalismen är en typ av medium för samhällsorganisation som alltid orsakar och är beroende av ett klassamhälle. Ser inte riktigt att det är helt olika saker, det är ju bara väldigt olika tidslig/rumslig skala mot facebook… det var så klart inte meningen att jämföra dem som likvärdiga, bara att det kan ju vara värt att kunna prata strukturellt om medier också?

            Aja, ska upphöra att gubbanmärka på dina inlägg. Klart att t.ex. heteronormen är fett mycket viktigare problem än facebook för ”otrohet”…

  12. 6 mars, 2012 3:21 e m

    Jag svarar här för jag blir galen på jättesmala kommentarer (och så fick jag inte svara ens, såg jag nu). Det JAG menade var alltså att Facebook specifikt inte är en strukturell orsak till otrohet, precis som mobiltelefoner inte är det, eller krogar. De är bara en av många arenor där det kan uppstå, men orsakar det inte mer än trottoarer orsakar misshandel.

  13. Isidora permalink
    6 mars, 2012 8:11 e m

    Undersökningen verkar idiotisk, men lika idiotisk är ju den teknikneutrala hållningen ”guns don’t kill people”. Eh, jo, vapen dödar människor och Facebook skapar andra sociala mönster än en fest.

    • 6 mars, 2012 8:15 e m

      Den formuleringen KAN ju ha varit ett skämtsamt svar på frågan om det alltid är människan som är problemet. Vilket jag vidhåller att det är.

      Klart att vi påverkas av förhållanden, omständigheter och verktyg osv. Men det är fortfarande inte Facebook som gör oss otrogna.

      • plan permalink
        6 mars, 2012 8:32 e m

        Jag förstår nog inte riktigt vad det är du vill med att säga att facebook inte orsakar olycka eller otrohet (inte för att jag tycker att otrohet är något vidare ”problem” i sig)? Att om vi verkligen vill hitta orsaken till problemet så kan vi bara ändra på människor? Tycker det är en rätt ledsam hållning eftersom det helt separerar en teknisk sfär från en politisk och en personlig. Att tekniska aspekter som t.ex. mängden förskolor, hur lägenheter ser ut osv är ju på samma gång politiska. Det är klart att de har inverkan på t.ex. hur många par som väljer att skilja sig? Det känns nästan politiskt bakåtsträvande att försöka separera en icke-strukturell sfär, där vi själva på något individuellt, mystiskt sätt beslutar oss för att vara otrogna.

        Är det intressanta verkligen typ… att försöka separera strukturella orsaker från individuella, specifika? Ingenting är någonsin bara en följd av en sak, allt spelar in. Det intressanta är väl vilken _roll_ som facebook har i våra liv, för depression, parförhållanden, vänskap etc.?

  14. 15 mars, 2012 9:05 e m

    Kul att läsa dina tankar om studien. Vi hoppas att man kan se denna studie som ett steg på vägen och att resultaten som framkommit kan undersökas vidare för att ge ökad förståelse för Facebooks effekter. Men jag tycker precis som du att ämnet är mycket intressant att diskutera, så tack för ditt inlägg.

    Ida

Trackbacks

  1. Facebook sprider inte olycka, du sprider olycka « Humble & Bug
  2. Lite feministiska funderingar i min ensamhet « Feministbiblioteket
  3. Svenska forskare sprider osanningar om Facebook « inUseful
  4. JMW Kommunikation » Vilken världsbild vill vi förmedla?
  5. Arina tipsar 11 mars 2012 « Arinas betraktelser | Med fokus på den digitala världen
  6. Facebookenkäten som landade hos DN | Ajour

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s