Hoppa till innehåll

Sockerskatt och fetma

20 december, 2011

Imorrn ska Kvällsöppet bland annat handla om sockerskatt och övervikt. Jag var inbjuden att debattera men hade inte möjlighet att delta, så jag tänkte skriva lite istället.

Jag tror inte att en sockerskatt är ett vettigt sätt att få bukt med vare sig sockerätande eller övervikt. Jag tror absolut att vi äter för mycket raffinerat socker, men jag tror inte att straffskatt är rätt väg.

För det första: Precis som folk vet att cigaretter är farligt så vet folk att mycket socker är dåligt. Rökningen har gått ner i och med att skatten och priset på cigaretter gått upp, men jag misstänker att det också spelar stor roll att man inte får röka i princip någonstans längre. Många röker trots att det är dyrt, till och med om de har begränsade resurser. Och detsamma skulle nog gälla för mat med socker i.

Sen handlar det ju om vilken mat och vilket socker det handlar om. Tillsatt socker? I och för sig bra att få bort. Mycket av de socker vi äter vet vi nog knappt om att vi får i oss; det är tillsatt lite hur som, kan det verka ibland. Men — en icke oväsentlig del av det är tillsatt under de senaste decenniernas vurm för mat med låg fetthalt, för att kompensera för smaktapp. Trenderna för vad som är farligt och förtjockande för tillfället gör mig skeptisk när någon ska komma med en quick fix.

Läsk är en bov, säger många. Jovisst, men om man då ger sitt barn eller sig själv ren fruktjuice istället får man i sig mer socker och fler kalorier (kilokalorier, vill Handendär att jag säger nu) per deciliter, och utan de fibrer som finns i frukt och som gör att kroppen tar upp sockret något långsammare. Men det har ju inget tillsatt socker. Eller ska vi beskatta frukt också? Bearbetad frukt? Torkad frukt, som kan ge mer näringsinnehåll på mindre massa?

I princip finns tre möjliga resultat, om man drar frågan till sin spets. Antingen slutar folk äta sötad mat, helt eller delvis. Inte så sannolikt, om det inte blir helt sjukt dyrt. Eller så betalar de priset för att få fortsätta äta som de gör — vilket är extra sannolikt om man tänker på att mycket tillsatt socker hamnar i halvfabrikat eller färdig mat, och till och med om man har ganska begränsade ekonomiska resurser är tid ofta en ännu mer begränsad resurs.  Eller så fortsätter folk att äta söta saker men producenter och konsumenter går över mer och mer till syntetiska sötningsmedel — vilka jag är skeptisk till på flera plan. De påverkar kroppen på ett flertal problematiska sätt, och många menar att de kan leda till överätande i och med att åtminstone vissa av dem triggar sötsug men inte mättnadskänslor. Rent generellt äter jag hellre mat med ”riktiga” ingredienser.

Vad tror jag då är bättre än skatt? Kunskap och något slags generell attitydförändring. Luddigt, tråkigt, men i förlängningen mer effektivt. Om man vet att kolla på innehållsförteckningen, om man kan tyda den — och till exempel se att den innehåller tre eller fyra sorters socker under olika namn, vilket inte är ovanligt — så är det lättare att välja utifrån det. Jag menar inte att folk är korkade, jag menar att det kräver tid att ha koll på mat. Fråga vilken bantare som helst. Och det är verkligen inte lätt att gissa var det finns tillsatt socker eller andra konstigheter. Det vore bra om det var mindre socker i saker, och det vore bra om vi slö-åt mindre sötsaker, men skatt är nog inte det bästa sättet att uppnå det.

Sen är det det där med fetmaepidemin. Sockerskatten är ju ett förslag som ska rädda folkhälsan. Och jag blir ganska trött på sånt.

Ja, man kan se att övervikt och fetma ökar (även med justering för sänkningen av BMI-gränser). Och man kan också se en korrelation med en hel del hälsoproblem — men inte nödvändigtvis en kausal relation.

För. Såhär tror jag.

Jag tror att många av livsstilssjukdomarna som associeras med fetma har just med livsstil att göra. Det är den livsstil som tenderar att leda till övervikt som gör att man får problem. Om man äter dåligt, lever stillasittande, stressar mycket, och så vidare — så kommer kroppen att må dåligt. Oavsett om man är tjock eller inte. Om man äter vettigt, rör på sig, lever bra, så kommer kroppen att må bättre. Oavsett om man är tjock eller inte. Oavsett om man går ner i vikt eller inte. Oavsett hur man har blivit tjock. (Alla tjockisar är inte tjockisar på grund av smågodis och stora läskflaskor, vilket man tycker skulle vara ett självklart påstående, men tyvärr inte.)

Det är billigt att ta sig själv som exempel, men jag gör det ändå — bland annat för att jag är långt ifrån ensam om att vara en frisk tjockis, och för den delen långt ifrån friskast (eller tjockast). Jag har fina värden och bra blodtryck. Just nu har jag inte så värst bra kondis, för det är lite för länge sen jag tränade regelbundet, men när jag gör det (förhoppningsvis snart igen) så har jag vettigt flås, och kan göra knäppa yogasaker och lyfta tungt. Och det är för att jag försöker att vara snäll mot min kropp, och göra saker som den mår bra av.

Men vill jag ha choklad kommer jag nog att köpa choklad även om den är lite dyrare. Om den blev mycket dyrare skulle jag väl köpa den kassa chokladen som nu kostar som den bra chokladen gjorde innan. Och det skulle min kropp gissningsvis må sämre av.

About these ads
11 kommentarer leave one →
  1. 20 december, 2011 10:14 e m

    Antar man bara lagomregeln så klarar man sig ganska bra tror jag.

    Kram Mrs G

    • 20 december, 2011 10:16 e m

      Måste erkänna att jag har lite svårt att ser hur detta är relevant.

  2. 20 december, 2011 11:18 e m

    Instämmer!

  3. 21 december, 2011 1:18 e m

    Kilokalorier är bara en linjär mappning av kalorier, så i det här fallet spelar det väl ingen roll vad du säger?

    • 21 december, 2011 5:18 e m

      Jag må vara humanist men det är ändå en viss skillnad mellan hundra och hundratusen. Även om det i folkmun används likadant.

      • 21 december, 2011 5:49 e m

        Visst, men jag tänkte bara på kontexten i det här inlägget (så länge ordningen bevaras spelar byte av enhet ingen roll). Men det kanske är en fördel att vara konsekvent och alltid använda kilokalorier i matsammanhang.

        • 21 december, 2011 5:50 e m

          Med tanke på din bloggadress är denna diskussion jätterolig. =D

  4. 21 december, 2011 11:24 e m

    Skärp till Er. Var för skulle jag vilja betala extra för socker bara för att rättfärdiga att aspartam och andra giftiga saker blandas i det jag äter och dricker. Vad är det här för jävla åsikter?

    • 22 december, 2011 10:07 f m

      Läste du över huvud taget texten? Den råkar nämligen vara emot sockerskatt.

  5. 11 januari, 2012 9:01 e m

    Hej, jag tror att du har rätt i att en sockerskatt i sig inte kommer att förändra särskilt mycket, och att det krävs ganska mycket olika politiska reformer för att minska konsumtionen av socker och mättat fett. Dessa ämnen är lika beroendeframkallande som sprit. Vi beskattar, reglerar och informerar om sprit. Sprit säljs inte till minderåriga. Spritreklam är inte lagligt. Jag tror att en liknande approach kan fungera mot matindustrin, som likt tobaksindustrin försökt mörka och motarbeta varje försök att informera om farorna med onyttig mat. Här är en lista på lite olika förslag: http://politiskfilosofi.com/2011/07/20/fett-for-fajt/

Trackbackar

  1. Inget nytt under solen | fredrikwass.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 111 andra följare