Skip to content

Good-night, sweet prince

7 november, 2011

Det var en konstig helg.

En vän gick bort, mycket plötsligt och oväntat, i fredags.

Eller, vän är väl fel ord. Och det är väl en del av det som gör det svårt att hantera, som gjorde helgen ännu konstigare. Vi dejtade av och till för några år sen. På gott och ont var han en viktig del av merparten av ett år i mitt liv. Efter det har vi inte direkt umgåtts, vi har sprungit på varandra någon gång, och kommenterat då och då på varandras Facebook-statusar. (Han skrev att han citerade Hamlet för kunder, jag sa att jag läste att han citerade Hamlet för kurder, han sa att det hände väl också.) Jag har tänkt ibland att någon gång borde vi väl börja hänga igen, för även om det inte gick så bra som vad-vi-nu-var så funkade vi bra ihop som personer. Vi hade många gemensamma vänner, så det kändes inte orimligt.

Men nu hann det inte bli så. Och det gör att min sorg är mycket förvirrad. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera den, hur jag ska uttrycka den. Jag vill få skriva om mina känslor, men det känns på något sätt respektlöst mot de som står honom nära nu, som har ett hål i sin vardag och sin verklighet på ett helt annat sätt. Jag vill berätta om hur jag minns honom, om roliga saker han gjorde och sa, minnen som gjort att jag suttit och skrattat och gråtit samtidigt (för fy farao vad rolig han kunde vara). Men han är inte min att berätta om, inte min att beskriva, inte min att dela med mig av. Det känns inte som att jag har den rätten. Han är tydlig i mitt minne, han är en del av den jag är idag — men hågkomsterna är flera år gamla. Andras minnen är nyare, färskare, närmre; de handlar om vem han var nu.

Handendär är som tur är inte svartsjukt lagd, så jag har kunnat prata med honom, till och med om väldigt privata minnen (med vissa undantag, förstås). Han har generellt varit väldigt bra att ha, men det visste jag nog redan. Jag har pratat med olika vänner, har gråtit en massa, varit arg, hunnit glömma det en stund, slagits av det igen, försökt verka normal i sammanhang där jag inte riktigt orkat berätta, gått och gömt mig någonstans och gråtit lite till, och samtidigt varit medveten om hur mycket värre det måste kännas för de som levde med honom nu. Som nyss sagt hejdå, bestämt att ses i helgen, väntade på svar på ett sms, hittar något kvarglömt.

Jag saknar honom inte på samma sätt som de gör. Men han fattas. Han är borta, och jag kan inte ta in det.

(Rubriken är alltså en rad just ur Hamlet: ”Now cracks a noble heart. Good-night, sweet prince; / And flights of angels sing thee to thy rest.” Men det citeras också bland annat i Big Lebowski och Robocop, vilket känns lämpligt på något sätt. Jag tror att vi såg Lebowski tillsammans minst en gång; jag minns inte om vi pratade specifikt om Robocop men jag anar bestämt att han diggade den.)

Annonser
16 kommentarer leave one →
  1. 7 november, 2011 11:40 f m

    Även om du inte saknar på samma sätt som de gör, så saknar och sörjer du ju. Och det måste du ju få. Förlusten är vad den är och din sorg är din. Sorg är så oerhört individuellt även för de som står allra närmast.
    Låt det ta den tid det tar (klyschan, orden som knappt går att få till något annat än just ord), sorgen är vad den är. Oavsett hur vi kanske vill påverka den eller vill att den ska vara. Kram

  2. chris permalink
    7 november, 2011 12:46 e m

    Kram <3

  3. 7 november, 2011 12:52 e m

    Precis så. Syster min vad du är bra. Och fin. Och din sorg är din. <3

  4. 7 november, 2011 1:00 e m

    Jag upplevde ungefär samma sak när en tidigare nära vän dog för snart två år sedan – vi hade inte umgåtts särskilt mycket på flera år, men hade precis så smått börjat ta upp vänskapen igen. Och när hon sedan dog, på ett sätt inte oväntat (hon visste att hon var sjuk) men väldigt hastigt, visste jag inte riktigt vad jag skulle göra. Kände mig på avstånd från dem som levt, arbetat och umgåtts med henne de sista åren, fastän jag ändå kände mig nära.

    Det var en mycket tydlig känsla den första tiden, nu är den inte alls lika närvarande. Vi saknar henne allihopa, det andra spelar ingen roll.

  5. Kajsa permalink
    7 november, 2011 4:53 e m

    <3

  6. julia permalink
    7 november, 2011 11:10 e m

    det är ingen tävling, alla/allas känslor är lika viktig och lika riktiga.
    jag tycker du ska komma över någon kväll denna vecka.

  7. 8 november, 2011 1:39 f m

    Du är fruktansvärt insiktsfull, må jag säga. Och lycklig som fan att Handendär verkar vara kalibrerad till samma våglängd som du.

    Som julia skriver–det är ingen tävling–så det viktiga är att du tillåter dig själv att sörja och det på ditt eget vis.
    Ingen äger rätten att ifrågasätta att du sörjer och definitivt inte hur du sörjer.

  8. 8 november, 2011 12:55 e m

    Tack hörni.

  9. 9 november, 2011 3:15 f m

    Det är aldrig upp till någon annan att bestämma vem som får känna vad. Jag vet precis hur du känner, jag har varit i en liknande situation och bestämde mig till slut för att det jag kände skulle vara rätt.

    För en känsla är alltid en känsla, och ingen har rätt att förringa den för en.

  10. 9 november, 2011 3:35 e m

    Fina Julia. Jag gråter när jag läser ditt inlägg. Ingens sorg är mer värd än någon annans, ingens sorg hotar någon annans. Nabil skulle älskat rubriken på ditt inlägg. Att du citerade Shakespeare i hans minne. <3

  11. Fanny permalink
    10 november, 2011 1:46 f m

    Åh, tack för detta inlägg på alla sätt, Julia! Han är vår vän för alltid

  12. Agnes permalink
    10 november, 2011 5:16 e m

    Allt jag kan säga är väl att oavsett vilken relation man hade till honom, så har man definitivt rätten att sörja en så fantastisk person på vilket sätt som helst. Sorg är inte jämförbart, och det går heller aldrig att förutse sin egen sorg.

Trackbacks

  1. En skimrande sorgesten « Julia Skott – pangbrud och skjutjärnsjournalist.
  2. Vse napomenaet o tebe « Julia Skott – pangbrud och skjutjärnsjournalist.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s