Skip to content

Journalistik och respekt

24 juli, 2011

Jag minns att jag i fredags sa att jag var glad att jag inte jobbade på en nyhetsredaktion just nu. Då menade jag att jag var glad att jag inte behövde skriva om, sätta mig in, bevaka, närstudera, det som hände, för att det var så obehagligt. Just de bitarna saknar jag inte med att vara nyhetsreporter, även om det inte var så ofta jag behövde prata med folk som drabbats av stora obehagligheter. (Jag var också glad att jag inte behövde bevaka kommentarsfält fulla av hat och spekulationer.)

Men under gårdagen utvecklades det också till att jag var glad att jag inte behövde försvara och förklara och stå för redaktionella beslut jag inte håller med om. För jag har blivit så provocerad när jag har tittat på tidningars hemsidor. Bilder på en man som står med riktat vapen, och kroppar runt omkring honom på strand och i vatten. Ibland pixlade, ibland omaskerade, men oavsett vilket extremt obehagliga bilder som jag inte tycker borde ha publicerats. Bilder på sörjande överlevande och deras vänner, chockade ungdomar och barn utanför hotell och invirade i filtar på stränder. Intervjuer med samma chockade ungdomar och barn. För helvete, kan de inte få vara i fred ett litet tag? Ska man verkligen visa upp en stor bild, över ett helt uppslag, på gråtande tonåringar som förlorat vänner, som fruktat för sina liv, som inte vet vem som lever eller är död? Om man nu absolut vill illustrera med en sån bild kan man väl ta den på håll, lite suddig, lite mer respektfull?

Kanske är jag överempatisk. Kanske är jag en jättedålig journalist. Det kan jag däremot helt och hållet stå för, i så fall. För jag tycker faktiskt inte att det är OK. Det är inte nödvändigt, det är respektlöst, och det är ganska äckligt.

(Tillägg: Jag har inte sett TV-rapportering men föreställer mig att det är lite samma där. Har läst om tillräckligt många intervjuer för att ana det.)

13 kommentarer leave one →
  1. akelaslair permalink
    24 juli, 2011 1:17 e m

    Nej, du är inte överempatisk och du är ingen dålig journalist. Tvärtom, jag önskar att det fanns flera journalister som du för jag håller med dig helt och fullt i det här. Samtidigt är det mera komplicerat än så.

    Jag ser ofta kommentarer om sensationsjournalistik, slaskpress osv och även om jag kan hålla med till viss del tycker jag att det är att göra saken litet för enkel. Medierna levererar ”det som publiken vill ha” och publicerar det som de tycker ligger i ”allmänhetens intresse”. Det där med ”allmänhetens intresse” brukar jag direktöversätta till ”det som säljer mest” och det är där skon klämmer för om marknaden inte fanns skulle produkten inte sälja.

    Även om medierna har en del i skulden så ligger lejonparten hos oss som konsumerar skiten. Vi läsare som köper, klickar, delar på Facebook, länkar till bloggar osv. Utan vårt intresse, för det är vi som är allmänheten, så skulle journalistiken se annorlunda ut.

    Med tanke på kränkta kommentarer som brukar dyka upp när jag torgför denna åsikt kommer här min sedvanliga disclaimer:

    Närvarande självfallet undantagna.

  2. Full bokhylla permalink
    24 juli, 2011 1:45 e m

    En intressant aspekt just nu är ju att dessa chockade ungdomar bloggar twittrar och facebookar ut direktreaktioner och i vissa fall bilder, en verklighet som man inte ens kunde drömma om när jag gick journalisthögskolan.

    • 24 juli, 2011 1:56 e m

      Mm, det har jag också tänkt på. Men gör det inte ändå lite skillnad att det är på deras egna villkor? Även om de är i chock och det självklart påverkar handlandet.

  3. 24 juli, 2011 1:54 e m

    Jag fastnade under den hemska natten framför NRK:s sändningar och jag tyckte snarare att de hittade en imponerande balans mellan att skildra det som ”måste” skildras och att visa respekt för alla drabbade (och ge anhöriga och överlevande lite avstånd). Det enda jag reagerade på var en lite påklistrad nationalism (”Norge är en stolt nation som kommer att stå stark även efter detta hemska”) men den är ganska förståelig i sammanhanget.

  4. 24 juli, 2011 5:32 e m

    Jag håller med dig. Tänkte i går (samtidigt som jag skämdes lite) att jag faktiskt tyckte att det var skönt att ha semester.

  5. Åsa permalink
    24 juli, 2011 9:32 e m

    Hear, hear, Julia!

  6. Hmm permalink
    25 juli, 2011 1:44 f m

    Instämmer!

  7. 25 juli, 2011 10:07 f m

    Kände precis samma sak. Väl skrivet.

  8. 25 juli, 2011 10:26 f m

    Tack.

  9. 25 juli, 2011 1:30 e m

    ÄNTLIGEN någon som kommenterar detta. Tack.

  10. 9 augusti, 2011 12:00 e m

    Du är en jättebra journalist. Och frän!

Trackbacks

  1. Munins skärvor » Dådet i Norge och motiven bakom.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s