Hoppa till innehåll

Nedräkning och lugn

23 maj, 2011

Nu börjar bröllopet närma sig, och jag är så ofantligt glad att vi valt att köra (relativt) enkelt. Jag läser på bloggar och forum om folk som ska gifta sig ungefär samtidigt som vi, och de är så sjukt stressade över allt de har kvar att göra. (Jag var på väg att skriva måste göra och sätta små citationstecken kring måste, men det kändes så nedlåtande.) Massiva att-göra-listor med saker som måste fixas och ordnas och göras och pysslas och byggas. Dekorationer och program och presentpåsar och allehanda stök.

Vår att-göra-lista har… fem, kanske sex saker. Och en av dem är att Handendär ska klippa sig den här veckan så det hinner växa ut lite för jag blir förvirrad när han ser för prydlig ut.

Jag menar absolut inte att det är töntigt eller onödigt eller korkat att ha festprogram eller dekorationer eller vad det nu kan vara. (Och det har funnits dagar när jag börjat noja över om vi borde ha mer Grejer på bröllopet, antingen för att det vore kul eller för att folk kanske kommer tycka det är tråkigt.) Det känns bara så skönt att de här sista veckorna kan vi komma hem efter jobbet och göra precis vad vi vill, istället för att sitta och vika fyra kubikmeter kräpp-papper eller knyta band om hundra små askar med minipraliner eller nåt. Hurra för lata slackers som hittat varandra!

Det känns för övrigt lite som att jag utmanar ödet nu. Att imorrn kommer det antingen dyka upp massa saker som vi missat, eller så kommer ytterligare saker att falla igenom och behöva ersättas. Men vet ni vad? Vi har hindersprövning och vigselförrättare och trevliga gäster. Det löser sig.

About these ads
22 kommentarer leave one →
  1. 23 maj, 2011 12:35 e m

    Jag känner precis likadant inför vårt bröllop i början av juli. Men mitt undermedvetna vill tydligen att jag ska vara en bridezilla, för jag vet inte hur många gånger jag drömt ångestdrömar om allt som kan gå fel (vigselförrättaren dyker inte upp, vi glömmer ringarna, det blir strömavbrott så vi inte har någon musik, osv.). Mycket märkligt.

    • 23 maj, 2011 12:36 e m

      Haha, när jag drömmer bröllopsmardrömmar så tänker jag i drömmen att det är OK, vi är ändå gifta och det är viktigast! Jag är så äckligt sansad till och med i mardrömmar.

  2. 23 maj, 2011 1:25 e m

    Så länge ni är på plats båda två, den dagen det verkligen gäller, så ordnar sig resten. Se det som en extra bonus om något glöms eller går snett – då blir ert bröllop något som alla kommer att minnas! Huvudsaken är ju att ni älskar varandra, eller hur?

    Lycka till!

  3. Isobel permalänk
    23 maj, 2011 1:39 e m

    ALSO: du har en klänning nu! Det känns som om jag varit mest stressad sista veckan…

  4. 23 maj, 2011 1:46 e m

    Jag skall gifta mig nasta ar och har precis borjat kika i brollopstidningar. Blev alldeles matt efter lite lasning, folk gor ju hur mycket som helst och visst, det ser tjusigt ut pa bilderna, men precis som du skriver, VEM ar det som maste sitta dar och plutta guldglitter pa femtioelva specialbakade muffins/pasar/namnskyltar eller vad det nu kan tankas vara man ska ha…. Jo, man sjalv. Sjalv tanker jag nog valta ut guldglitter pa bordet, hoppas att det ser dekorativt ut och forsoka skita i resten och bara njuta…!

  5. Victoria permalänk
    23 maj, 2011 2:33 e m

    Anders sa en bra sak när vi skulle gifta oss och det var lite smånervigt inför dagen D: ”Om nåt skiter sig så är det ju inte som att vi är i fiendeland!”

  6. 23 maj, 2011 2:35 e m

    Det som gjorde mig allra gladast med det här var meningen om att han måste klippa sig nu så det växer ut i tid. Det är inte bara jag som känner så inför en DenDärs hår…

    Men jag tycker det är intressant läsning – jag har inga planer om att gifta mig; helt enkelt för att jag får lite panik vid tanken – inte det att bli gift men hela… ALLT SOM MÅSTE GÖRAS! Och att synas, och att behöva vara snygg och glad och så på kommando.. Tycker det är grymt imponerande att ni lyckas hålla en bra balans där ni båda trivs och känner er lugna!

    • 23 maj, 2011 2:42 e m

      Han blir så prydlig och ser inte ut som sig själv!

      Det är faktiskt ganska lite som MÅSTE göras.

  7. 23 maj, 2011 2:54 e m

    Jag kan ju inte veta men jag kan ana: IT’S GONNA BE GREAT!

  8. TalkBack permalänk
    23 maj, 2011 10:58 e m

    Även om jag är en sån där som helst skulle ha ett storslaget, tv-sänt ”all in”-bröllop (nej, jag är straight, haha!), så ser jag det trots allt som en sorts bröllopsvärldens Maslow-pyramid. Det viktigaste är trots allt att båda dyker upp, ingen redan är gift, och att båda säger ja. I princip lika viktigt är att alla gäster man vill ha där, är där. I övrigt kan faktiskt det mesta skita sig utan att man för den skull behöver se det som ett misslyckande. Det man förhoppningsvis minns bäst efter trettio år är att båda sa ja och hur trevligt man hade det tillsammans med gästerna. Huruvida det var rätt grön ton på bordsdekorationerna hamnar trots allt rätt långt bak i minnesbanken…

    Jag tror att ni kommer få ett alldeles underbart bra bröllop!

  9. 24 maj, 2011 12:40 e m

    Jag är lite osunt distansglad över ert bröllop! Jag tror det kommer bli väldigt fint och roligt eftersom ni verkar vara så fina och roliga människor.

    (sen minns jag ju dig från mjaumjau ända sen 99-2000 när du gick på high school och hade en hemsida som jag gick till och sådär, och det känns bra när folk från förr får det bra i livet. :))

  10. 24 maj, 2011 2:54 e m

    Min ena syster var en riktig Bridezilla. Efter att ha målat otaliga gipshjärtan i guldfärg och hört hennes gnäll och skäll dag ut och dag in var vi alla ganska less även innan bröllopsdagen ens kommit. Efter det kände jag att det var mer lockande att anlita en festlokal där allt från välkomstdrink till midnightsnack ingår och så man inte behöver tänka på nått mer än hur man ser ut och att man ska säga ”Ja!”. När man nu en sisådär 4 år senare får höra ”DE STÄLLDE CIDERFLASKORNA PÅ BOOORDEEEEEEN ARRRRRRRGGGHHHHH MIN HELA DAG BLEV FÖRSTÖÖÖÖÖÖRD” känner jag bara att det är nog bättre att ha en mer avslappnad inställning till sin stora dag så blir man inte lika besviken vid minsta lilla futtiga miss eller missförstånd.

    • 24 maj, 2011 2:56 e m

      Varför fick man inte ställa ciderflaskorna på borden?

      Och ja, när man inte har någon bild av den perfekta dagen med tusen perfekta detaljer är det svårare att bli besviken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 111 andra följare