Skip to content

Jag borde förstås vitsat om får

18 maj, 2011

Ibland orkar jag inte vara respektfull och retorisk och klok.

Om geten heter Ralf låter vi vara osagt.

Annonser
34 kommentarer leave one →
  1. 18 maj, 2011 9:12 f m

    Jag har försökt få min man att ge mig en get i bröllopsdagspresent. Men det har gått så där.

  2. Viktor permalink
    18 maj, 2011 9:31 f m

    Jag vet inte, jag har alltid tyckt att du är en tre-getskvinna, minst! Om det är allt han erbjuder så vill jag ta ett snack med din far om ett bättre bud.

    Ska man vara allvarlig så tycker jag att det har framgått extremt tydligt, tex av inlägget han kommenterade, att du och handendär gör det här tillsammans och att det inte handlar om att han ska överta någon sorts ägande över dig.

  3. julia permalink
    18 maj, 2011 9:55 f m

    jag tycker det är lite lustigt att det är så få som ser äktenskapet för vad det är (från det icke romantiska nivån) en ekonomisk fusion av två personer samt en stark juridisk trygghet i vardagen. Men det är kanske bara jag som insett att det kan hända tråkigheter även om man gillar varann.

    • 18 maj, 2011 10:27 f m

      Word.

      • Alex permalink
        23 maj, 2011 12:06 e m

        Exakt så är det ju. Det skrämde mig att den som känner mig mest inte skulle ha något att säga till om ifall det hände mig något.

        Sen valde vi att ha en fest också, mest för att det är gött med fest, och vi gillar våra vänner och släkt och det var hur kul som helst att ”fira” med dem.

        Och såvitt jag vet så är ju män fortfarande män och kvinnor fortfarande kvinnor eller? Eller har det börjat ramla av snoppar? Och om den man älskar eller man själv skulle vara ett tredje alternativ så vill man väl fortfarande ha den tryggheten i sin relation? Bah!

  4. 18 maj, 2011 10:00 f m

    Hahaha. Ibland är det bättre att vara bitsk (och rolig). Man får det.

  5. 18 maj, 2011 10:08 f m

    Oh no… plötsligt känns det lite jobbigt att min farbror (min styvpappas bror) nyss gav min mamma 5 ankor och att jag är hennes enda ogifta dotter.

    Jag förstår inte varför äktenskap enligt lagens nuvarande mening skulle vara oförenligt med att vara feminist. Särskilt nu när även samkönade par får ingå äktenskap.

    • 18 maj, 2011 10:30 f m

      Hahahaha ankor! Fint.

      Nej, jag tycker inte heller att det skulle behöva vara det. Eller varför jag skulle låta bli något jag vill göra för att någon annan tycker saker, om jag själv har reflekterat och är mer eller mindre nöjd.

  6. TalkBack permalink
    18 maj, 2011 12:19 e m

    Du gjorde helt rätt. Jag har själv väldigt svårt för att låta bli sarkastiska svar när nån frågar nåt som jag tycker är dumt. När ska folk inse att människor faktiskt helt enkelt kan vara komplexa varelser, och att en sak inte stereotypiskt nödvändigtvis behöver medföra en annan? Fördomar behöver bekämpas. Med lasersvärd.

    För övrigt blev min farbror en gång erbjuden tjugo kameler för min kusin när de var på semester i Egypten. Han tackade nej.

    • 18 maj, 2011 1:02 e m

      Jag fick en gång veta att sådär blir man värd många kameler, när jag satt och stickade och väntade på en kompis.

  7. Michelle permalink
    18 maj, 2011 12:50 e m

    Vadå, det är ju en helt relevant frågeställning (om än formulerade i en provocerande ton). Jag undrar också. Äktenskapet är ju en djupt konservativ institution som vi feminister arbetat länge för att avskaffa. Klart du ska gifta dig om du känner för det, men det är ändå en intressant (och i mitt tycke problematisk) utveckling att fler och fler feminister (och homosexuella) omfamnar äktenskapet.

    • 18 maj, 2011 12:52 e m

      För det första har jag skrivit om det förut. För det andra har jag väldigt svårt för raljerande typer som börjar med ”ni unga kvinnor”. För det tredje är det alltid problematiskt att säga ”vi feminister”. För det fjärde är det ganska otrevligt att berätta för mig vad jag egentligen tycker. Osv osv.

    • 18 maj, 2011 12:53 e m

      Här finns tidigare text:

      https://juliaskott.wordpress.com/2010/06/10/det-romantiska-ar-politiskt/

      Plus det där som Julia ovan, som inte är jag, pratar om – det praktiska och juridiska och ekonomiska.

      • Michelle permalink
        18 maj, 2011 1:11 e m

        Skumt inlägg. Du verkar först hålla med om den traditionella feministiska analysen om att äktenskapet är en patriarkal institution och att det romantiska är politiskt, och sen bara ”fast jag tycker inte det ändå”. Men du gör som du vill såklart, det är det viktigaste. Ingen har nåt ansvar för alltihop ju. Men blir lite töntigt samtidigt om du ska vara jääätteförvånad när nån annan blir förvånad över ett val som i de flestas ögon går på tvärs mot feminismen. Lycka till med bröllopet!

        • 18 maj, 2011 1:15 e m

          Jag är inte förvånad, jag tyckte Albertsson var otrevlig och snorkig.

          När det gäller andra människor, om det var dem du tänkte på, så menar jag väl att äktenskapet inte nödvändigtvis ÄR en patriarkal institution för att det HAR varit det.

          Stora delar av samhället bygger på patriarkala eller maktojämlika institutioner, vissa avskaffar man och vissa förändrar man. Att avskaffa äktenskapet i sig tycker jag inte nödvändigtvis gör någon större skillnad om kvinnor fortfarande är underordnade i parrelationer, föräldraskap, arbetsliv pga det förra,och så vidare.

          • Michelle permalink
            19 maj, 2011 8:52 f m

            Nej såklart, men det är ju en _symbol_ för det. Om du tex låter din pappa lämna över dig till din nya man i vit klänning och ansiktstäckande slöja gör inte det heller varken från eller till för de ekonomiska och sociala strukturerna i stort. Det intressanta är väl varför man som feminist väljer att omfamna sexismens symbolspråk (och försöka fylla det med nytt innehåll, vilket då JAG tror är ett dödsdömt projekt pga den samlade bröllopsindustrins intressen).

    • 19 maj, 2011 8:56 f m

      (Jag kan inte svara på den där jättesmala kommentaren (mycket konstig struktur) så jag tar det här.)

      Jag tycker ju faktiskt att slöja och överlämning vore att spela med i strukturer jag motsätter mig. Jag tycker inte att det är något sexistiskt symbolspråk i att till exempel gå fram tillsammans, att förklaras för äkta makar, inte man och hustru, utan ord om lydnad och ägande, och att kyssa varandra istället för att kyssa bruden. Eller menar du att det är ett sexistiskt symbolspråk i sig att lova att älska varandra och leva tillsammans?

      Vit klänning handlar för övrigt inte om oskuld, det är det slöjan som gör. Vit klänning är ganska nytt och symboliserade välstånd och överflöd, vilket man iofs också kan ha synpunkter på.

      • Michelle permalink
        19 maj, 2011 9:45 f m

        Ja, alla vi feminister får ju bråka och bända med sånt där hela tiden i livet. Det är väl just därför som frågeställningen är så relevant, och det blir löjligt att raljerande låtsas som att det inte är något som är värt att diskutera. So long och lycka till med det äktenskapliga löftet!

        • 19 maj, 2011 9:48 f m

          Fast jag tycker inte att jag låtsades att det inte var värt att diskutera. Jag reagerade på någon som jag tyckte var raljerande och otrevlig, med samma mynt. Jag HAR ju diskuterat, både i bloggen och annorstädes, och diskuterar bevisligen även här i kommentarerna.

  8. 18 maj, 2011 1:15 e m

    Vi feminister tycker att ni unga kvinnor inte ska välja själva. Vi feminister tycker att vi får ifrågasätta ni unga kvinnors beslut, om och om igen, om de inte stämmer överens med vår historiesyn och samtidsuppfattning. Vi feminister tycker att vi kan använda ”vi feminister” för att framföra vad vi själva tycker och dig, eftersom du tillhör gruppen ”ni unga kvinnor”.

    Så är det.

    • Michelle permalink
      18 maj, 2011 3:40 e m

      ”Vi feminister” var ett försök att prata om ”mig och Julia” fattar du väl, tönt.

      • 18 maj, 2011 4:00 e m

        Jag är också feminist och vi feminister fnissar åt ”tönt”.

  9. 18 maj, 2011 1:16 e m

    *om dig.

    Ursäkta, vi feminister slinter ibland i vår indignation.

    • Alex permalink
      23 maj, 2011 12:10 e m

      Vi feminister lööv jo, Agnes!

  10. Kattis permalink
    18 maj, 2011 2:11 e m

    I Transylvanien får tydligen bruden en get av sin syster av någon anledning. Det tycker jag, som alltid har önskat mig en get, är en tradition vi borde införa i Sverige. Annars tycker jag att båda parter i ett äktenskap faktiskt går in i en ny primärenhet. Alltså borde dina och handendärs föräldrar byta getter. Eller ge er varsin get. Eller så borde ni köpa getter åt dem, (som ersättning för er själva?).

    Ojämlik relation = ojämlikt äktenskap. Jämlik relation = jämlikt äktenskap. För bövelen. Problemen sitter ju inte i institutionens nuvarande form, utan i människor som går in i institutionen utan att ha reflekterat över vad den innebär och hur deras förhållande ser ut och eventuellt kommer att förändras när de gifter sig.

    Jag gillar förövrigt när unga feminister gifter sig, och tycker inte att det är ett dugg konstigt.

    • 18 maj, 2011 3:42 e m

      Jag tänkte kanske också att Handendär skulle få en get som betalning för att han nu har ekonomiskt ansvar för mig. Eller hur det nu funkar. Nej vänta han ger dem en. Nej vänta jag är så förvirrad.

      Undrar om jag kan övertala min syster att ge mig en get. Vet inte riktigt var jag ska ha den, dock.

  11. 18 maj, 2011 2:36 e m

    Ha! Detta med att ”bröllop och äktenskap” i sig inte måste betyda fluffbakelser och män är kvinnor eller vad det heter osv har förstås aldrig slagit el retardos som denna typ.

  12. julia permalink
    18 maj, 2011 9:27 e m

    Som ung feminist skulle jag inte gift mig om det inte var en möjlighet för samkönade par. Nu som gift har jag samma ansvar som andra feminister har= genus i min vardag. Jag och de övriga 50% av mitt äktenskap skulle fungera på samma sätt även som ogifta, men jag älskar honom och ser mig hellre juridiskt närmre honom än mina föräldrar.

  13. dsadsa permalink
    31 maj, 2011 2:18 f m

    Temat är väll dubbelmoral men har inga åsikter kring äktenskapet för är för dåligt påläst och vet inte hur cermonier ser ut. Men dock skulle jag gärna vilja passa på och fråga en annan sak.

    Om man är feminist och skriver feministiska texter och krönikor i tidningar. Är det inte då dubbelmoral att skriva på tidningar som uppenbart är sexistiska och som i stor utsträckning reproducerar och producerar en objektifierad syn på kvinnor i till exempel skönhetsmagasin och i reklam i tidningen?

    Om så är fallet är det ju kontentan att all feminism i Sveriges kvällstidningar (Aftonbladet, Expressen m.f) faller platt genom att man försöker locka (för målet som skribent är ju att få folk att läsa det man skriver) läsare till ett forum som är sexistiskt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s