Skip to content

Varför ska ungar pjoskas med offentligt?

17 april, 2011

(Andra ni-sätter-rubriken-inlägget.)

Min första tanke är förstås att bara svara ”det ska de inte” och så är jag färdig och tar en kopp te till.

Men jag funderar också såhär: Barn ska väl inte pjoskas med mer än kanske eventuellt nödvändigt, vad nu det är, varken hemma eller offentligt. Frågan handlar väl om offentligheten för det är där man eventuellt noterar det och stör sig på det, men det är ju egentligen bara en liten del av barnets verklighet, och det är allt annat pjoskande som är det egentliga problemet, för det är då barnet förväntar sig en viss behandling.

Sen om man ”pjoskar” med barn offentligt för att de är lite för trötta och man inte vill att de ska få en fullständig härdsmälta bland folk, det kan jag nog tycka är ganska OK. Men det brukar märkas vilken sort det är.

Varsågoda och förklara för mig hur fel jag har. Klara färdiga kommentera.

Annonser
6 kommentarer leave one →
  1. 17 april, 2011 6:02 e m

    Jo visst är det så, om man känner att barnet man har med är för trött för att det ska vara värt striden, då låter man ofta det gå för att bespara omgivningen utbrottet. Men det betyder inte att allt får gå. Man måste göra avgörande för varje enskilt tillfälle.

    Samtidigt kan jag säga att det är omöjligt för en utomstående att avgöra något alls med tanke på att man inte har en aning om förutsättningarna för varje barn. Många barn med diagnoser har inte så pass tydliga symtom att någon annan kan avgöra om man ”pjoskar” eller inte ”pjoskar”. Alla har dessutom olika syn på tillrättavisningar. Vad är lämpligt enligt en person i ett visst läge är inte det som en annan anser lämpligt.

    Jag har väldigt svårt för att andra människor ska tycka en massa saker om andras uppfostringsteknik, om det inte går ut över någon annan vill säga. Om ett barn slår mitt barn och det andra barnets föräldrar är i närheten så förväntar jag mig att de tillrättavisar sitt barn, annars gör jag det. Sedan finns det skalor.

    • 17 april, 2011 6:11 e m

      Jo, det är lite det jag menar med ”nödvändigt”. Sen att det är svårt att avgöra utifrån vad som är pjosk och vad som är hantering, det är en annan sak.

  2. 17 april, 2011 6:14 e m

    Barn ska inte pjoskas med ALLS enligt min mening. Pjosk är onödigt och dumt. Jag kör med hot, mutor och ironi och det har funkat bra. Men allra oftast beter jag mig mot mina barn som jag vill att folk ska bete sig mot mig, det vill säga respektfullt och trevligt. Och ska jag både tillägga och skryta med: många (även helt opartiska personer) brukar kommentera att mina barn är barn som beter sig just både respektfullt och trevligt.

    Sällan eller aldrig har de fått den typen av förfärliga utbrott som torde vara många föräldrars mardröm, men jag håller med Perny om att man får göra en bedömning vid varje enskilt tillfälle.

    Jag stör mig sällan på andra föräldrar – de får uppfostra sina ungar hur de vill, med eller utan pjosk.

    Ett av de sällsynta tillfällen min yngsta fick ett utbrott var vi i Konsum och hon låg till slut på golvet och skrek och sparkade vilt omkring sig. Just den gången hade vi gott om tid och jag brydde mig inte ett skvatt om vad folk tyckte, varför jag lät henne hållas och gick och handlade klart. Hon har aldrig gjort så igen. När hon vägrade klä på sig kläder mitt i vintern och ville gå till förskolan i baddräkt fick hon gärna göra det också – och det har heller aldrig upprepats.

  3. 18 april, 2011 12:11 f m

    Min omedelbara tanke är: ”Vad är ‘pjosk’?” Jag stör mig oändligt mycket mer på föräldrar som hotar, förolämpar och skriker åt sina barn (offentligt eller privat) än på något som skulle kunna kallas ”pjosk”. Till viss del beror det på att jag ser det förra cirka tusen gånger oftare än det senare.

    • 18 april, 2011 12:13 f m

      Jag säger nog samma där – de 98% av skrikandet som händer hemma är viktigare än det som händer offentligt.

  4. sara permalink
    15 maj, 2011 10:53 f m

    gud jag kommer låta så flummig nu men… det är sjukt obehagligt med barn som är respektfulla. alltså inte sådär lagom och lite gulligt, utan som alltid är tysta, alltid säger tack, aldrig protesterar… undrar hur de har det hemma liksom. sånna ungar behövs ju inte pjoskas med eftersom de är skrämda/förtryckta till lydnad, så hellre en jävlig unge som får stå på sätet på bussen och håller käften sen, tycker jag iallafall. det där med att vara konsekvent mot barn är ett jävla hittepå av nån som vill ge föräldrar dåligt samvete, eller själv inte har barn, eller bor ensam i ett stort hus i en skog nånstans. låt barn vara barn och framför allt vara individer *är hippiemorsa* *är aldrig hippie annars*

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s