Skip to content

Lite skärpning

6 april, 2011

Igår var jag och Handendär på teater. (Teaaater, till och med.) En av skådespelarna var så sjukt lik någon jag gick i teatergrupp med — det visade sig att det inte var så, men ändå. Jag satt där och tänkte att jaha, hon står på Dramatens scen och vad gör jag med mitt liv egentligen? (Jag kom dessutom på att det var nog inte hon för hon är framgångsrik jazzsångerska. Till råga på allt.)

Jag skärpte mig ganska snabbt för en del gör jag faktiskt ändå. Men jag hann också fundera på vänner som det går bra för just nu och dagarna då det känns som att jag är meningslös eller misslyckad eller stampar på samma ställe eller bara inte är lika framgångsrik som Alla Andra.

Det är det där underdogspöket igen. I mitt huvud är jag ett misslyckande oavsett vad som händer. Egentligen går det ganska bra, i alla fall i genomsnitt.

Och ibland har jag dagar när jag undrar vad jag egentligen håller på med, hur det här gick till. Som idag, när jag fick halvligga uthälld i en bekväm fåtölj i en liten biosalong i Filmhuset och titta på Mildred Pierce hela dagen, inför det här samtalet med Johanna Koljonen och Roger Wilson. Sanktionerat tv-maraton på bioduk, och intressanta för-samtal inför ett intressant samtal. Jag menar hallå. (Det kändes lite som att hänga hemma hos George Lucas i hans privata visningsrum eller nåt.) Såna dagar, då är det ganska bra.

Vissa dagar får jag inget gjort, inget sålt, inget jobb, bara massa nej. Vissa dagar fastnar jag inför uppgifter eller med texter. Vissa dagar undrar jag vad jag håller på med egentligen. Funderar på om man kan ta jobb i videobutiken om man inte har någon kassavana. Vissa dagar går det skitbra för alla andra medan jag inte ens kan få ur mig ett sketet blogginlägg.

Men vissa dagar är bra. Vissa dagar måste jag komma ihåg andra dagar.

Advertisements
9 kommentarer leave one →
  1. 6 april, 2011 9:24 e m

    Mejla mig nästa gång så ska du se att du känner dig bättre ;)
    Jag är så sjuuukt impad av allt såna som du tar er för. Jag har fullt upp med att inte misslyckas med allt jag tar för mig (ja, det är en sån dag idag)

  2. Freddie permalink
    6 april, 2011 9:34 e m

    Känner igen det där underdogspöket, big time. Men jag kommer inte på hur jag ska göra mig av med det. Rent objektivt förstår jag att jag antagligen inte är en så misslyckad människa som jag känner mig som till och från, men det är det där med att faktiskt Förstå också. Har du några tips för de som står mellan sin gamla bild och andras nya bild av en själv?

    • 6 april, 2011 10:44 e m

      Hm. Måste fundera lite. Kanske blir en egen text.

  3. 6 april, 2011 10:38 e m

    Om det känns bättre kan jag avslöja att jag känner ungefär likadant när jag tänker på allt du har hunnit med. Usch, sånt ska man inte erkänna, pinsamt ju. Men vi har alla våra sämre dagar.

    • 6 april, 2011 10:44 e m

      Alla är nån annans Dolly Parton tänkte jag säga tills jag kom på att jag inte riktigt vet vad jag menar med det.

  4. Hmm permalink
    6 april, 2011 11:08 e m

    Åh underdogspöket känner nog det flesta som sin vän/ovän.

    Tror att om man till viss del låter bli att jämföra hur mycket den andre inbringar, pengar, publicitet etc och istället tittar till det man själv har, så kan man kanske undkomma underdogspökets sällskap. (Fast det är nog lättare sagt än gjort).

  5. Christina Fredriksson permalink
    7 april, 2011 7:21 f m

    Vill du komma åt nåt på djupet? Prova lite psykodynamisk terapi (kanske snart utrotningshotad, vem vet….?)
    Vill du göra det enklare och ytligare : ta en 10 ggrs KBT?
    Men snälla, lägg bort duktig-flicka-tankar, det är väl inte din stil precis?och ”alla andra” det är ju tonårsfasoner :)
    Vill du ha beröm? ge nån beröm! Sånt smittar.
    Tillräckligt bra räcker långt.

  6. 7 april, 2011 7:47 f m

    Om alla bar omkring sina liv i genomskinliga plastpåsar, så att man såg lika mycket av andras liv som man ser av sitt eget, så skulle man nog inte vara så sugen att byta längre.

  7. 7 april, 2011 8:36 e m

    Men du är ju superlyckad. (gud vilket äckligt ord!)

    Fascinerande att alla har såna här tankar, oavsett var på ”karriärsstegen” (ännu ett äckligt ord) man befinner sig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s