Skip to content

Mo’ fatter mo’ better

9 mars, 2011

I söndagens DN skrev Lotta Olsson om en bekant i ungdomen som anklagade henne för att bara ha kvinnliga författare i bokhyllan. När han hade gått räknade hon, och det visade sig att det var ganska precis hälften-hälften. Men han uppfattade en jämn fördelning som grav och oförskämd övervikt.

Och ibland känns det som att samma sak händer när man pratar om kroppar. (Övervikt. Snygg övergång va?) Jag såg några kommentarer på Studio Etts hemsida, där folk undrade varför det propagerades för fetma. (Jag vet inte om de menade mig, eller Kristina Lindquist, eller Fat:Up som inte var med i inslaget men omnämndes.) Och det är en fråga eller en anklagelse som återkommer.

Jag har aldrig propagerat för fetma. Jag har aldrig sagt att man bör vara fet, att man bör bli fet, att fetma ska premieras eller prioriteras. Jag har sett ganska få människor som gör det (med undantag för feeders). Det jag gör är att försöka kritisera normer och synsätt.

Men det finns visst inget utrymme för problematisering eller ifrågasättande. Det är svart eller vitt. Om man säger att överviktiga människor inte ska skuldbeläggas betyder det att man hyllar dem. Om man säger att BMI är ett trubbigt eller dåligt verktyg betyder det att man tycker att alla borde ha BMI 35 och över. Om man säger att fetma inte nödvändigtvis är ett hälsoproblem betyder det att man ignorerar alla hälsoproblem som kan (obs kan) följa med. Om man säger att tjockisar kan vara vackra betyder det att man tycker att bara tjockisar är vackra, ju tjockare desto bättre. Om  man säger att bantning generellt inte funkar och kan vara skadligt betyder det att man vill köra semlor i matberedare och trattmata folk som gäss. Och så vidare.

Så nej. Jag propagerar inte för fetma. Jag bara vågar prata om den. Och det ska man visst inte göra.

Sen är det också intressant att någon igår kommenterade här och undrade varför jag tyckte att kroppsfixering och nojor är ett kvinnoproblem och en kvinnofråga. Det har jag heller aldrig påstått, och jag är ganska säker på att jag inte sa det i inslaget heller —  jag brukar vara noga med att det påverkar i princip alla oavsett kön eller faktisk kroppsform, även om jag också tycker att vi lever i en patriarkal struktur som generellt förtrycker kvinnor och kroppsfixeringen tar sig därför särskilda uttryck mot dem bla bla bla.

Sen blev det lite mycket tyngd (hah) på kvinnor i inslaget, men det beror nog delvis på att det var tre kvinnor som samtalade och delvis på att en och en halv timme skulle klippas ner till åtta minuter. Och delvis på att det ofta diskuteras som en kvinnofråga, så det är lite den formen det tar, tyvärr. Och då brukar jag som sagt försöka flika in att det inte bara rör kvinnor, men det försvinner lätt.

Men det kanske också är det där att om man talar om hur någonting påverkar kvinnor så betyder det förstås att det bara påverkar kvinnor, inte att man talar om hur det påverkar kvinnor.

29 kommentarer leave one →
  1. 9 mars, 2011 11:16 f m

    Hallå där.

    Vilken intressant och välskriven blogg du har. Jag tittar in via Nyligen, som jag besöker då och då för att försöka hitta bra bloggar.
    Å´det gjorde jag nu. :)

    Nu blir det till att RSS:a den här bloggen så att jag kan läsa dina inlägg framöver.

    Tack/Vi ”ses”.

  2. LisaW permalink
    9 mars, 2011 11:24 f m

    Väl rutet. (”Trattmata” är ett väldigt roligt ord.)

  3. 9 mars, 2011 11:44 f m

    Väl rutet. Kudos.

  4. 9 mars, 2011 11:48 f m

    Med anledning av hälsoaspekten, så har jag läst boken Corpus Dilicti. Jag ska inte höja den till skyarna som litterärt verk, men det har helt klart en poäng. Den utspelar sig i ett framtidens Tyskland där det är förbjudet att vara ohälsosam. Allt regleras och kontrolleras noga av staten.

    Och ibland när människor argumenterar att det inte är socialt okej att leva ohälsosamt så tänker jag på den och funderar på var gränsen går…

    • 9 mars, 2011 11:48 f m

      Givetvis ska titeln vara ”Corpus Delicti” och författaren hter Juli Zeh.

    • 9 mars, 2011 11:49 f m

      Och som sagt att det snarare är en korrelation än en kausalitet, och inte med så stenhårda givna gränser som folk vill få det till. Och så vidare. Men ja.

  5. Minna permalink
    9 mars, 2011 12:00 e m

    Det finns mer utrymme för män än för kvinnor att vara tjocka, även om man på (amerikansk) film och tv ser hur de båda oftast framställs som roliga/äckliga och framför allt lite dumma (även om de råkar vara nördar).

    • 9 mars, 2011 12:02 e m

      Absolut, och det diskuterar vi i radioinslaget och i artikeln i Ottar (och annorstädes).

      • Minna permalink
        9 mars, 2011 1:21 e m

        Den artikeln ska läsas när jag inte sitter på jobbet. :)

        På tal om Lotta Olssons upplevelse läste jag en artikel för ett par år sedan om att pojkarna i klassrum upplevde att de kom mindre till tals när tjejerna fick prata lika mycket som dem. De tycks vara vana att ta och få mer plats och upplever det som rättvist.

    • 9 mars, 2011 8:30 e m

      Dessutom har de ofta väldigt snygga, smala, vältränade fruar. Jag kan inte komma ihåg att jag någonsin på tv eller i film sett en tjock kvinna med en vältränad hunk till karl.

  6. Jessica permalink
    9 mars, 2011 1:45 e m

    Ah, dessa halmgubbar och falska dikotomier! Vad skulle fetmadebatten vara utan dem?

    Du förstår ju själv, Julia, att du kan ju inte komma här och bara TA IFRÅN folk deras enda, i egna ögon, existensberättigande: att de ”i alla fall inte är tjocka”.

    Familjelivpunktesseh skulle få stänga ner, juh.

  7. 9 mars, 2011 3:05 e m

    Jag blir alltid oerhört upplyft av att läsa vad du har att säga i den här frågan. Tack!

  8. 9 mars, 2011 4:47 e m

    För ett tag sen så kollade jag igenom första säsongen av SATC på youtube, för att jag hade sagt att jag avskyr SATC och nån hade då sagt att den var jättebra första säsongerna… tyckte fortfarande inte det var bra, men en grej som slog mej var vad otroligt ohälsosamt Carrie lever. Röker, dricker ofta, verkar inte direkt få nån motion (trippa runt i extremt fot-oriktiga skor räknas knappast) osv. Ändå har jag aldrig hört nån kritisera den serien för att den glamoriserar en sjukdomsframkallande livsstil. Serien har blivit kritiserad för att glamorisera yta och shopping ja, men inte för att glamorisera sjukdomar.

    Det är ju jätte-bisarrt att man anklagas för att glamorisera ohälsa/sjukdomar så fort man visar en tjockis eller säger ”tjockisar är inte onda”, men däremot är det tydligen helt okej att visa nån som röker, dricker och aldrig tränar.

  9. 9 mars, 2011 8:28 e m

    Väl rutet!
    Dessutom tycker jag att det är lite larvigt med det här tjatet om att tjejer ska snacka mansproblem hela tiden, vad vet vi om dem? Man snackar väl främst utifrån sin egen synvikel och när man är kvinna blir den lätt kvinnlig. Detta är ju t.o.m. ett av argumenten för kvinnor i riksdagen, att det ena könet kanske inte är de som är bäst på att värna om det andra könets intressen! Låt män snacka om synen på den manliga kroppen!
    Jag blir lite av en bitch när folk (för det mesta män) vurmar för att kvinnor ska diskutera deras problem hela tiden. Vi har väl nog med kvinnokampen som på intet sätt äro vunnen än. Snacka för er själva för fan och sitt inte bara på det feta arslet och gnäll! Det är ungefär som när män gnäller över tjejjourer och tycker att killjourer ska startas med, SÅ STARTA EN KILLJOUR DÅ! En sådan behövs säkert, men tjafsa inte på att tjejer ska starta en sådan, vi har väl nog med vårt eget!

    • Jessica permalink
      10 mars, 2011 4:32 e m

      Oh noes! What about teh menz?

      Fattaruväl.

      Jag raljerar, men jag håller med i princip, med brasklappen att jag tycker att jämställdhet angår alla och det känns lite fel när två grupper som båda har stora nackdelar av ett rådande paradigm ställs mot varandra istället för att jobba ihop för att båda ska få det bättre.

      Som nån som sitter fast i ett land utan delad föräldraledighet så kan jag ju se att en könsneutral föräldrapolitik skulle göra både mitt och min mans liv mycket bättre. Jag vill fan inte sitta fast hemma. Dels gillar jag att jobba mer än han gör och dels tjänar jag bäst. Han å andra sidan skulle aldrig lämna huset om han kunde komma på ett sätt att försörja sig därifrån: i vårt fall skulle det ha varit extremt lätt att dela upp föräldradagarna – om de bara funnits… Här finns enbart mammadagar. Och det är i sig ett framsteg jämfört med bara några år sen. Fuckers.

      Ett otvetydigt exempel på när könsrollerna slår åt bägge hållen och bådas intressen går åt helvete pga strukturella orättvisor.

      Sen när det kommer till mer subtila attitydfrågor så blir det ju genast knöligare.

      • 11 mars, 2011 8:39 e m

        Självklart håller jag med om att jämställdhet angår alla. Jag blir bara lite arg på vissa män som verkar tycka att det är upp till kvinnorna att skapa jämställdhet för båda könen. Lyft på arslet och gör nått själva säger jag åt det!

  10. 10 mars, 2011 9:33 f m

    Du rockar Julia! Tack för bra inlägg och bra program. Kram tusen.

  11. Hmm permalink
    10 mars, 2011 11:32 e m

    Det är alltid ngn som kvider när man pratar om ett ämne att man inte pratar om det andra också. Alltid ngn som känner sig förfördelad. Jobbigt att lyssna på, men mest synd om dem.

  12. Anna permalink
    14 mars, 2011 12:49 e m

    Lyssnade precis på klippet från Studio ett och blev lite tårögd, men också jätteglad såklart, för du sa så himla fina och bra saker. Jag är så glad att vi tjockisar har en så vältalig och klok person som du i fronten! :)

  13. 17 mars, 2011 2:42 e m

    <3 till dig.

    Eh, jag läste just http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/ny-dejtingsajt-lockar-med-otrohet_6013191.svd : "Man kan inte säga till en överviktig människa att äta det hon själv känner för så länge hon inte medvetet skadar andra – det är då mycket troligt att hon kommer att äta för mycket och ta kål på sig själv (och endast en hjärtlös och amoralisk person skulle förbli likgiltig inför detta)." SAY WHAT?

    • 17 mars, 2011 2:48 e m

      Good. Lord.

    • Jessica permalink
      17 mars, 2011 3:04 e m

      Indeedly! Say WHAT?

      Jodu, Helena Soto. Du är ju en moralisk föregångsfigur, jajamen. Dina analogier är verkligen pricksäkra. (Tvärtomspråket)

      Jag fattar inte om hon är efterbliven eller bara hårt moralpanikslagen?

      Vaihelahelvete har en orelaterad persons fetma med någon annans eventuella otrohet att göra? Och hurihelahelvete kommer hon fram till att den som blivit överviktig inte har någon övre gräns? Vad som krävs för att bli överviktig och vad som krävs för att äta ihjäl sig är två helt olika fisk-kittlar.

      Vem som helst kan skaffa sig lite trunkjunk, men de flesta stannar ju trots allt på en vikt som antagligen inte faller Helena på läppen, men som ändock är långt ifrån att äta ihjäl sig.

      Hur tänkte hon nu?

      Men jag tackar för att hon så förtjänstfullt illusterar att fetma verkligen är en moralfråga för såna här människor. Varför skulle hon annars dra upp den som parabel i en artikel om sexualmoral?

      De som _ärligt_ och i god tro ser fetma som ett hälsoproblem (vare sig de har rätt eller inte) söker ju lösningar utan att skuldbelägga.

      Om man däremot vill implementera samma misslyckade taktik gång på gång och blir arg när det inte funkar för att folk inte gör som man säger och sen upprätthåller det – ja, då har man korsat gränsen från oro till moralisk indignation. Om det funkade med skuldbeläggning skulle ingen vara fet, så jävla mycket skit som folk får när de är tjocka.

      Nästa gång någon säger ”Jag tänker ju bara på din hälsa.” så skulle i alla fal jag ha svårt att inte säga: ”Nej, det gör du inte alls. Du har moralpanik, din idiot. Lär dig skilja på begreppen.”

Trackbacks

  1. Maria: Julia Skott och dagens outfit! | G som i G-punkt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s