Skip to content

Babyfabrikdagen

8 mars, 2011

Jag gör som jag brukar och länkar till det här inlägget. Oldie but goodie.

Lagom till idag kommer också nya numret av Ottar, där jag och Kakan Hermansson och Susanna Petersdotter pratar fett och sex i ett långt reportage.

Och i Studio Ett i P1 idag pratar jag om samma saker vid femtiden.

9 kommentarer leave one →
  1. 8 mars, 2011 12:57 e m

    Jag fick också höra av en läkare (reumatologen) att jag snart skulle behöva upphöra med min medicin, eftersom jag inte kan ta den ”när” jag är gravid. Eh, vad? ”Ja, du är ju en ung kvinna!” var hennes respons till min förvirring till det uttalandet.

  2. John A. permalink
    8 mars, 2011 5:46 e m

    Hej

    Hör dig just nu i Studio 1. Du har rätt när du angriper fixeringen vid ”den perfekta kroppen”.

    Däremot har du fel när du försöker göra det till en ”kvinnofråga”. killar har nämligen precis samma press på sig som tjejer avseende detta: ”Är mina muskler tillräckligt stora?” ”Känner hon min bilring”? ”Är min kuk tillräckligt stor?” etc etc.

    Så nej, kroppsfixeringen är inte alls någon kvinnofråga. Varför tror du det? Är det för att kroppsfixeringen bara handlar om kvinnor som gymmen är smockade av män?

    • 8 mars, 2011 5:52 e m

      Jag menar inte alls att det bara är en kvinnofråga, och det tror jag faktiskt inte heller att jag säger i inslaget. Jag kritiserar kroppsfiering generellt och brukar vara noga med att säga att samhället påverkar både män och kvinnor, och oavsett hur man ser ut.

  3. 8 mars, 2011 6:37 e m

    Får nog köpa pappers-Ottar, verkar intressant… Kollade lite på artikeln om tvångsmatning. En del människor verkar ju inte riktigt förstå skillnaden mellan å ena sidan ”body positivism” och å andra sidan snack om att ”riktiga kvinnor har hull och kurvor”, och ”bara homosexuella designers tycker det är snyggt att vara smal som en kille” osv. Men den där tvångsmatningsartikeln visar ju ett samhälle som har ett helt annat ideal än det smala, utan att på minsta vis vara ”body positive”.

    • 8 mars, 2011 6:46 e m

      Det syns inte p bilden, men citatet frn mig som lyfts ut handlar just om att jag hatar nr man sger att riktiga kvinnor har kurvor och stller kvinnor mot varandra.

      Den tisdagen den 8:e mars 2011 skrev

      • 8 mars, 2011 6:58 e m

        Jag tror det närmaste jag kommit att förstå vad tjockisar dagligen genomgår var när jag och en kompis stod och skojade lite en pubkväll… Vi hade läst nån löjlig artikel om ”kvinnors sexuella makt” och hon bara ”ja jag är så mäktig, i morgon ska jag gå in till chefen med världens urringning och kräva löneförhöjning”, och jag kollade ner på mina pattar som lika gärna kunnat sitta på en tolvåring och bara ”ja jag kanske inte har så mycket makt i urringingen, får köra samma sak med kortkort kjol då… bara att gå in där och utöva min sexuella makt”. Men iaf var det folk runtomkring som hörde mej kommentera min icke-existerande klyfta (och jag gjorde det helt utan att lägga nån värdering i det, jag har inga komplex för mina bröst) och började ”nä men du är ju inte ALLS plattbröstad! Du har ju visst lite bröst! Plattbröstad är ju när man är HELT platt liksom, det är ju inte du…”. Ja typ så.

        Då kan man ju lika gärna ställa sej upp och hojta ”DET ÄR DÅLIGT ATT HA SMÅ BRÖST!”. För det blir ju budskapet när folk (helt uppenbart contrary to fact) börjar förneka att man har det.

  4. 8 mars, 2011 6:54 e m

    Förresten, det här med att associera fett med lössläppthet… minns en gammal Veckorevyn där man fick rådet att, på första dejten på en restaurang, säga typ ”åh, saftiga revbensspjäll, verkar gott!”. Detta skulle signalera nån sorts sexighet. Man skulle säga det även om man egentligen var vegetarian, för då kunde man ju alltid sen fastna för nån annan (vegetarisk) rätt i slutändan och beställa den.
    Öh… Okej att man kanske kan göra så på EN dejt utan att det verkar konstigt, säga ”gott med revbensspjäll” men sen gå vidare till att man nog ändå var mest sugen på vegetarisk lasagne just idag… Men hur fan ska man kunna fortsätta förhållandet sen då, utan att man framstår som helt konstig? Nånstans på vägen måste man ju avslöja att man är vegetarian, och om man då framstår som en person som är vegetarian TROTS att man egentligen älskar saftiga revbensspjäll, så borde man väl verka extra självdisciplinerad/osexig i killens ögon?

    Alltså det var säkert femton år sen jag läste detta dejting-tips, jag minns det bara för att det var så EXTREMT dumt.

    (Själv är jag en mager vegan men har på nåt mystiskt vis lyckats bli gift ändå.)

    • 9 mars, 2011 11:52 f m

      Vadå, dejting handlar väl om att förställa sig så mycket som möjligt så man fångar nån, och sen när de är fast så slutar man bry sig? Det har i alla fall jag lärt mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s