Skip to content

Ålderns relativitet

1 februari, 2011

Jag är i Göteborg för att moderera lite under filmfestivalen, och passade på att träffa lite folk och gå på ett seminarium på ABF om Rädd att flyga, sex och samlevnad, med mera.

Vid ett tillfälle diskuterades det bristen på porträttering av äldre kvinnors sexualitet i populärkulturen, och efterlystes mer sådant.

Jag tänkte förstås genast på Pantertanter, som ju var revolutionerande när den kom. Det är förstås ett tag sedan, men förra året kom serien Hot in Cleveland som handlar om tre kvinnor i fyrtioårsåldern (…ish) som upptäcker att de är relativt sett hetare i Ohio än i Los Angeles (och vars förkläde spelas av Betty White från Pantertanter; jag har skrivit lite om henne på Weird Science). De är tydligt sexuella varelser. Det finns också en radda mer eller mindre halvkassa familjesitcoms där det rantar omkring någon kättjefylld pensionärsförälder av endera könet, som ibland framställs som pinsam, visst, men för det mesta ändå med en viss ömsint respekt.

Men framför allt var det roligt att panelen precis innan diskuterade Sex and the City, som på sitt sätt var det som fick dem att önska sig mer tantsexualitet — och ingen av dem verkade reflektera över att SatC faktiskt handlar om kvinnor som, mot slutet av serien och definitivt i filmerna, är i medelåldern. Samantha, som är den mest sexuellt utlevande, är i klimakteriet i den andra filmen.

Det är bara det att de klär sig och lever som att de snarare var typ tjugosju, så vi reflekterar liksom inte riktigt över att de är fyrtionånting. Vi pratar ofta om att vi är ungdomar mycket längre, vi skjuter på vuxenskapet, men vi verkar ibland glömma förlängningen av detta, det vill säga att vi också är vuxna-men-inte-gamla längre.

Det pratas ofta om att kvinnliga skådespelare över en viss ålder bara får spela mammor, och det är absolut ett problem som inte ska sopas under mattan, men samtidigt kan man fundera lite på vilken ålder det faktiskt är man pratar om. Det finns ganska många filmer om kvinnor som tar sig sin andra ungdom efter en skilsmässa, till exempel. Relativt ofta kan det handla om en ospecificerad ålder i filmen, men den faktiska skådespelerskan är över fyrtio. Hon är bara så snygg att vi inte tänker på det — det är den där populära jämförelsen som brukar göras, att Brad Pitt är lika gammal som Lasse Kronér, och Madonna är jämngammal med Mona Sahlin. (Det skiljer faktiskt ett år i båda fallen, men det känns egalt.) Våra referensramar för ålder och utseende är helt skeva. Klart då att vi tänker att det inte finns representationer av äldre kvinnors sexualitet.

Sen är det ju lite svårt det där vad man menar med ”äldre”. Kanske tänker man lite mer grå pantrar än cougar-pumor? Då säger jag bara: Wendy Malick, som spelar en av hetingarna i Hot in Cleveland? Hon är sextio. Fyller sextioett i år. Hon ser ut såhär.

(Om vi föreställer oss en äldre kvinna som någon som är något slags tänkt farmor-typ så kanske hon inte är så representerad som sexuell varelse. Men då finns det två saker att beakta: Om man tänker sig en ganska traditionell familjebildning, alltså två generationer som får barn relativt tidigt — då kan en farmor vara just fyrtionånting. Eller så har vi de här kvinnorna som lever som ungdomar ganska länge, som skaffar barn sent, och vars barn kanske också skaffar barn sent. De kan vara femtio-sextio utan att vara farmödrar. Bullfarmortanten är ett dåligt mått på vem som är en ”äldre kvinna”.)

För den delen har det väl varit fler än ett läkardrama där folk på äldreboenden kommit in med könssjukomar?

Som sagt. Det behövs representationer av och diskussion om äldre människors sexualitet, och kanske särskilt äldre kvinnors. Men det är inte nödvändigtvis något som helt saknas i dagens utbud. Det beror på hur man formulerar vad man letar efter.

8 kommentarer leave one →
  1. Hmm permalink
    2 februari, 2011 1:11 f m

    Enig!

  2. 3 februari, 2011 8:24 f m

    Det som saknas är väl skildringar av fula (ja enligt nåt sorts allmänt skönhetsideal alltså) människors sexualitet, och då ffa fula kvinnor, för på manssidan finns det väl lite mer.

    • 3 februari, 2011 8:51 f m

      Det kan jag definitivt skriva under på.

      • 3 februari, 2011 7:27 e m

        Jag kom på en sak till. Faktum är att det är väldigt ovanligt med äldre, sexiga kvinnor som glatt visar upp ett grått hår och en massa rynkor. DET verkar fortfarande vara reserverat för män. Medelålders/gammal och sexuellt aktiv, okej, men då ska man vara lyft/botoxad med färgat hår.
        Ett undantag är dock Shirley Shmidt i Boston Legal. Hon har grått hår och massa rynkor, ser verkligen ut som en sextio-plussare, men har ett turbulent kärleksliv och alla män i serien (inklusive dom som är ett par decennier yngre än henne) tycker hon är ashet. Men det är helt klart ett undantag.

        • Jessica permalink
          4 februari, 2011 3:06 e m

          Jag som nästan kommit över nedläggningen av Boston Legal och så kommer du och påminner mig om en av orsakerna till att jag älskade den.

          När alla andra har opererat sig till perfektion ska jag göra storkovan på den sista fetishen: ”alldaglighet”. Jag ska ha en webcam där folk kan se mig göra alldagliga saker som att plocka i diskmaskinen i fula hemmabyxor och tofflor. Och de bara: ”Oooh, kolla hennes sneda bett!” och ”Baby, ditt hår ligger så platt mot huvet.”

          Jag kommer att bli rik!

Trackbacks

  1. Tweets that mention Ålderns relativitet « Julia Skott – pangbrud och skjutjärnsjournalist. -- Topsy.com

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s