Skip to content

Vem vill vad

20 januari, 2011

Vill ni inte åka jorden runt istället, frågar min mor, för några månader sen. Jovars, säger jag, men Handendär vill ha ett riktigt bröllop. Vill inte du det? undrar hon. Jovars, säger jag, men jag skulle nog vara lika nöjd med rådhuset eller Las Vegas.

Jag är inte emot ett riktigt bröllop (vad man nu lägger in i begreppet ”riktigt”). Jag tror att det blir jättefint att få stå där med våra nära och kära omkring oss, och få fira med tårta och skumpa och grejer, och ser verkligen fram emot det.

Men när vi började diskutera hur vi tänkte och kände och ville göra så var det ganska tydligt att det var viktigare för honom att göra det ordentligt än det nödvändigtvis var för mig. Han vill få ha lite festligt, med nåt slags middag, han ville att det skulle vara på sommaren, och så vidare. (Jag däremot har väldigt dåligt tålamod och tyckte att vi kunde göra det typ genast.) Det är hans favoritfärg som är, eh, färgen. (Det här med att man ska ha ”färger” kom som en något förvirrande överraskning.)

Ändå är det som att alla förutsätter att det är jag som Bryr Mig — kanske till och med bara jag. Artiklar, bloggar, andra brudar i diskussionsforum; det är liksom givet att det är jag som brud som är den som har åsikter och den vars åsikter spelar roll. Och som gör allt jobbet. Eftersom det är jag som bryr mig och jag som kan, han är ju bara en Snubbe och förstår inget om estetik eller etikett eller mat eller vanlig jävla planering för den delen. Han är ju man gubevars, att han klarat sig till vuxen ålder utan en egen butler är bara ett mirakel.

(Nota bene: Vi skulle nog inte kunna åka jorden runt för bröllopskostnaden. Eller så skulle vi det, jag har faktiskt inte så bra koll. Men jag föreställer mig att det kostar ganska mycket mer, särskilt för två.)

Advertisements
20 kommentarer leave one →
  1. 20 januari, 2011 11:31 f m

    det där är intressant.
    vet inte om jag nämnt det tidigare, men jag har en kollega i Umeå som disputerar i år (i början på hösten, troligen) på en avhandling om just preferenser och meningsskapande vid bröllop. hon har intervjuat par (var för sig) före och efter bröllopet om hur de valde och varför och vad olika saker betyder. kommer nog bli väldigt intressant.

    • 20 januari, 2011 11:37 f m

      Tror inte du har nämnt det, men det låter intressant.

  2. 20 januari, 2011 12:30 e m

    Alla har åsikter när det gäller bröllop. Svärmor frågade om vi inte skulle resa istället för att ha ett så stort bröllop, mina föräldrar påpekade att man inte måste ha ett stort bröllop. Mamma hade åsikter om klänningen ”Du kan ju inte ha en sån när ni inte gifter er i kyrkan”. Men vi gick på vad vi ville, och vårt bröllop blev ganska dyrt (med våra mått mätt, men medeldyrt om man ska gå efter listorna som cirkulerar på bröllopstorget), och ganska stort (90 gäster) och alldeles, alldeles underbart. Resa fick vi göra ändå för svärmor tog i från tårna och gav oss pengar som räckte ett varv runt Island i hyrbil (japp, vi är riktiga lyckostar!).

    Så länge brudgummen och bruden båda är nöjda är ju allting som det ska.

    • 20 januari, 2011 1:17 e m

      Jag har haft tur tror jag, har råkat ut för ganska lite synpunkter och kritik och åsikter.

  3. 20 januari, 2011 1:12 e m

    Ja, jag är ju inte på långa vägar lika insyltad i bröllopsplanering som du är, men frågan har ändå kommit upp. Jag fick lite lätt ångest och för att allt ska vara PERFEKT, men jag vet inte hur jag vill ha det. Så jag sa liksom att Paris är ju fint och ingen behöver få veta, men nej, det gick inte för sig. Skulle det vara så skulle det vara, tyckte han. Ja… han får väl berätta hur det ska vara då. För jag har ingen aning. Det roligaste måste ju ändå vara att göra det ihop, eller?

    • 20 januari, 2011 1:14 e m

      Ja, det är väldigt trevligt att planera tillsammans.

      Jag har som tur är ganska lite PERFEKT-ångest.

  4. Hmm permalink
    20 januari, 2011 3:21 e m

    Perfekt blir aldrig någonting om man nu menar med perfekt att allt kommer att gå som man planerat. Men vad som planerats vet bara ni, så det kan bli en perfekt dag ändå :)

  5. Strekker permalink
    20 januari, 2011 3:50 e m

    Mer her

  6. 20 januari, 2011 7:45 e m

    Dessa gamla könsnormer… När jag och maken bestämt att vi skulle gifta oss så var det han som var först med ”Jag vill absolut ha frack! Så då måste du ha långklänning så det matchar!”. Jag bara okej. :-D

    • 20 januari, 2011 11:41 e m

      Min mamma tyckte vi skulle ha frack-klädkod eftersom Handendär äger en frack sen sina galna universitetsdagar. Jag påpekade att då måste alla ha frack och jag måste ha nåt slags avancerad klänning. Så det blev inte frack.

      • /nina permalink
        21 januari, 2011 3:23 e m

        nämen DET var väl tur. Har bara varit på ett frackbröllop och det var jobbigt. Men -man kan ju faktiskt gifta sig i frack och lång klänning utan att alla gäster har det. Om man nu vill. Men det känns inte som att det är din grej, iaf.

        • 21 januari, 2011 3:28 e m

          Nä, inte riktigt.

          (Jag tror att rent etikettsmässigt ska inte brudparet klä sig efter en annan klädkod än gästerna.)

  7. Emma permalink
    20 januari, 2011 11:33 e m

    jag mår nästan illa av att läsa dina inlägg om bröllop, jag har ännu inte hämtat mig från mitt eget i juni. så mycket sjuka upplevelser, bland annat från bröllopsforum på nätet HEMSKA platser. dels på grund av folk i min omgivning som har visat de mest underliga föreställningar om hur lyckad kvinna man är som gift (jag får onda blickar av att nämna att det inte var så kul att vara så sönderstressad att man blir sjuk på bröllopsdagen och inte vet hur tårtan smakade, jag påstår ju knappast att mitt äktenskap är dåligt men det är lite såna reaktioner jag får parera)(vi har sparat en STOR bit i frysen som vi ska äta kommande juni, god dammit), och dels pga dålig men enda rätta för oss tajmingen av bröllop – lyckliga lyckliga ni som båda har jobb så ni kan ha en vettig budget och TID att planera (och förbereda er mentalt) ordentligt och framför allt IHOP! <3

    • 20 januari, 2011 11:42 e m

      Oj. Ehm. Vet inte riktigt vad jag ska säga.

      Men ja. Det känns bra att veta att vi kan göra saker vi vill, även om det ibland blir summor som får en att fundera på fil och flingor, och att vi jobbar tillsammans.

  8. fullbokhylla permalink
    21 januari, 2011 8:19 f m

    Det konstigaste av allt är ju att traditionalisterna inte bara väntar sig att det är bruden-to-be som i princip tvingat in mannen i bröllopsfållan utan att de DESSUTOM väntar sig att det är mannen som ska fria. Det går liksom inte ihop. Om bröllopet hade varit viktigast för mig hade jag friat. När han nu satte igång det (i vårt fall) så får han banne mig dra om inte den större delen av lasset.

    Med det sagt vill jag också säga att bröllopsdagen var en av de bästa i mitt liv. Det är ju en av få dagar i livet då man får samla ALLA man tycker om och dessutom får höra en massa fina saker…

    • fullbokhylla permalink
      21 januari, 2011 8:20 f m

      ”om inte större delen av lasset så i alla fall halva” skulle det stå! Och det gjorde han.

  9. 23 januari, 2011 12:59 e m

    Måste bara inflika att jag upplever precis samma sak gällande det här med graviditet och barn. Det liksom förväntas av alla (på mvc, bvc, tidningar, forum) att pappan liksom inte är så intresserad. Han nämns så sällan, och tilltalas nästan aldrig. Inställningen verkar vara att han nog egentligen inte vill ha barn, han hänger bara med på det för att hon vill.

    Och som det här; vi har föräldragrupp en gång i månaden, à en och en halv timme, och på ca 10 bebisar går det 10 mammor och en pappa, min snubbe. De övriga papporna kan tydligen inte ens ta ledigt en eftermiddag i månaden…? Och vad värre är så verkar mammorna inte tycka det är konstigt. Det ska liksom vara deras tid.

    Jag blir förvirrad. Och när jag läser kommentarerna här vill jag absolut inte gifta mig.

    • Hmm permalink
      23 januari, 2011 6:23 e m

      Min kommentar var inte tänkt till just bröllop utan livet i stort. Det blir aldrig helt och hållet som man planerar men det är mycket fint ändå :)

  10. 23 januari, 2011 9:59 e m

    Bröllop eller föräldragrupper; arbetsplatser eller på ICA – överallt är det samma sak. Det förväntas så förbaskat mycket och när sådana förväntningar pressar på blir jag anti.
    Nej, jag vill inte ha fler barn.
    Nej, jag ska inte bli gift i kyrkan.
    Nej, jag ska inte ha vit klänning om/när jag gifter mig.
    Nej, nej, nej!
    ;)

  11. 24 januari, 2011 4:00 f m

    Det är ju så otroligt individuellt och personligt vad man vill ha för bröllop, svårt att lyssna på andra där, annat än kanske som inspiration. Gifte mig i september och min man och jag kände att vi ville ha ett bröllop med bara vi två och varsitt vittne, vilket släkten protesterade lite mot. Det kändes dock rätt för oss, blev en jättefin dag. Vi hade sedan en kombinerad bröllops- och födelsedagsfest ett par veckor senare för vänner och släkt, hur mysigt som helst. Vi gjorde det på vårt sätt och det blev jättebra. Ska bli spännande att se vad ni bestämmer er för!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s