Skip to content

Damned if you do

22 december, 2010

Häromdagen var jag och hämtade ut nytt recept på (samma) p-piller och kom att tänka på en diskussion i veckan, där en bekant funderade på om hon kunde och borde nämna i en jobbintervju att hon inte vill ha barn. Om det vore okej att acceptera alla de antaganden och strukturer som innebär att alla kvinnor vill skaffa barn, det är de som kommer ta huvudparten av föräldraledigheten och dagishämtandet, och att det påverkar arbetsgivares inställning — och att påpeka att hon minsann inte föll in därunder, att ta något slags avstånd från en verklighet som man egentligen inte är med på.

Jag har faktiskt nämnt någon gång under arbetsintervju att jag inte har barn och alltså kan jobba helger och obekväma tider. Det var inte tänkt som något slags markering eller räddning eller avståndstagande, det var bara ett halvskämtsamt påpekande apropå en diskussion om arbetstider, men det blir ju som att man befäster status quo.

Jag har insett  att det kan bli värre också, att vissa arbetsgivare skulle notera en ring och anse sig ha ännu mer på fötterna. Ung, antagligen relativt nygift, klart det är barn snart. (Och jag är beredd att satsa pengar på att Handendär inte skulle råka ut för samma sak.) Handendär påpekade att vissa arbetsgivare kanske tvärtom uppskattar det, och tänker att det här är någon det är ordning på, som kanske inte hoppar från jobb till och jobb och flyttar utomlands och tjosan. Vilket inte heller är en helt ok gissning.

Sen är det förstås i mångt och mycket en hypotetisk diskussion — i mediabranschen är det nästan bara vikariat som gäller, så det är i princip aldrig någon arbetsgivare som behöver bekymra sig över särskilt mycket ledighet.

10 kommentarer leave one →
  1. Lina permalink
    22 december, 2010 12:02 e m

    Sen har vi ju förstås de småbarnsföräldrar som jobbar både kvällar och helger och dessutom en hel del obetald övertid bara för att försöka väga upp för eventuella vab-dagar. Vi tycker inte heller det är så kul att bli stämplade som mindre dugliga arbetare bara för att vi råkar ha familj. Det är inte någon vidare trevlig utveckling i mediabranschen, direkt.

    • 22 december, 2010 12:04 e m

      Jag tycker som sagt inte det är bra att man antar massa saker om eventuella föräldrar.

  2. 22 december, 2010 12:09 e m

    (Damned if you do) Ahe! And damned if you don`t actually… skrattar lite.

    Är inte livet som en gottispåse? Ibland är karamellerna söta och goda. Ibland sura och äckligt beska.

    Önskar dig en God Jul och ett Gott Nytt År

    Hälsar gör Margalit

  3. Emma permalink
    22 december, 2010 12:39 e m

    och mitt fack säger att eftersom arbetsgivaren inte får fråga, så ska man svara ”nej” när/om de gör det. inget om att man skulle kunna sätta dit dom ifall dom inte ger en jobbet om man vägrar svara och att facket isåfall skulle hjälpa till med det eller så… fräsch inställning till sin fackliga uppgift. we’re on our own!!

  4. 22 december, 2010 1:45 e m

    Jag har nyss gått igenom en serie anställningsintervjuer och i den första fick jag kommentaren att jag var ung för att vara gift (jag fyller 29 imorgon så jag tycker nog att det är rätt lagom – hade jag varit från glesbygden hade jag väl varit frånskild trebarnsmor vid det här laget). Fick också frågan hur det förändrat mig att gifta mig tidigt. Förmodligen ville de fiska efter om jag tänkte bli gravid med en gång, men det tänkte jag inte på just då. Jag sa i alla fall inte ett pip om barn. Och fick jobbet.

    • sara permalink
      23 december, 2010 12:43 e m

      fast nu är det ju så att folk på glesbygbygden gör annat än avlar barn hela tiden.

  5. hemligamorsan permalink
    22 december, 2010 9:54 e m

    And damned of you don´t. Tyvärr så tror jag att om en kvinna nämnde att hon inte ville ha barn så skulle det också uppfattas som negativt; typ okänslig, okvinnlig (eller tom omänsklig), förmodligen inget riktigt socialt liv och lite halvknäpp.

  6. 22 december, 2010 10:43 e m

    Jag tog upp det själv när jag sökte mitt nuvarande jobb förra året. Det blev lite tyst, jag blev lite stressad och helt plötsligt bara slank det ur mig ”Barn blir det nog inte på ett tag i alla fall, om det ens blir några”. När jag för EN gångs skull inte fick frågan. Efter det har jag vid två tillfällen fått höra vid barndiskussioner ”men du ska ju inte ha barn på ett tag så dig oroar vi oss inte för”. Tacksamt nog har just den personen gått i pension nu, men jag blir ändå oerhört provocerad av hela situationen. Barn är privat och privat hör inte hemma på en arbetsintervju (även om det tycks omöjligt att undvika helt och hållet). Hur som helst; omöjligt att veta hur folk resonerar. Hon som gick i pension ville ha någon som kan ta övertid (vilket mammor då inte skulle kunna ta tydligen), medan en annan kollega (och blivande chef) tillhör den typen som anser att det inte går att bli vuxen helt och hållet innan barn finns med i bilden. Hade hon bestämt då hade inte jag haft jobbet nu. Tror jag.

  7. 29 december, 2010 4:23 e m

    Det här har jag sett en film om. Det är en film om jämställdhetsarbete inom ett kommunalt företag (i malmö kommun) och om två stycken väldigt meriterade personer som söker samma tjänst, en tjej och en kille. Jäkligt bra och tänkvärd.

Trackbacks

  1. Tweets that mention Damned if you do « Julia Skott – pangbrud och skjutjärnsjournalist. -- Topsy.com

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s