Skip to content

Dag 5: Din definition av kärlek

16 november, 2010

(Å, nu är det så nära att det blir jättesåsigt. Jag känner det och varnar i förväg. Eventuellt kommer jag också att förlora min förmåga att uttrycka mig.)

Jag vet inte om det är fint eller tragiskt att jag alldeles ärligt kan säga att jag inte har känt såhär förut. Och då är det inte så att jag känt eller sagt så varje gång, att det varit nåt nytt och annorlunda. Jag har alltid bara känt mig osäker och otrygg och inte särskilt uppskattad och inte särskilt friskt halvkär. Typ.

Men nu vet jag. Kärlek är den där fullständiga tryggheten. Ja, det är himlastormande och stort och fantastiskt, det är ogripbart och går nästan inte att tänka på i sin helhet utan att det svindlar, men det är också ett lugn, en tillit som inte går att jämföra med något annat. Att veta att han finns där när jag stänger ögonen och finns där när jag öppnar dem — rent konkret och fysiskt, men också på ett mer filosofiskt plan. Han finns där, jag har honom. Han finns kvar och han går ingenstans. När jag är som bäst, när jag är som sämst. Och han har mig.

Det är också lyckan över att ha honom. Lyckan när det plötsligt slår mig, sväller till i bröstet, hur mycket jag älskar honom. Lyckan när jag vaknar långsamt och vet utan att öppna ögonen att han ligger där bredvid och är varm och sömnig och kommer behöva ägna minst en halvtimme åt att lura upp mig ur sängen. Lyckan, den skrattande fnissande kiknande lyckan, när vi går igång på precis samma sak och ballar ur fullständigt. Lyckan över att bara få finnas till och att han finns till och att vi finns till och har ett vi.

Lyckan i att veta att även när jag får nåt rött för ögonen och vill samla ihop alla avrivna mjölk- och yoghurtflärpar han glömmer att slänga och hälla dem över honom som ett vattenfall, så vill jag inget annat än att leva med honom.

Och lyckan i att veta att han vill leva med mig. Till och med när jag vill hälla mjölkflärpar över honom.

Advertisements
8 kommentarer leave one →
  1. 16 november, 2010 10:30 f m

    Vet du, så där känner jag också, när det gäller min man. Plötsligt blev allting enkelt! Även om det kommer en dag då man åtminstone får ett utbrott angående de där mjölkflärparna (även om det är något annat i vårt fall).

  2. 16 november, 2010 11:17 f m

    Ja, när det är enkelt och självklart – då är det rätt.

  3. 16 november, 2010 11:19 f m

    Ja visst är det underbart!?

  4. 16 november, 2010 12:46 e m

    Kärleken är inte blind. Men ganska närsynt. Vem sjöng så?

  5. LisaW permalink
    16 november, 2010 2:14 e m

    BBUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄHHH!!!
    *snörvlar högt och ljudligt”

    Så väldigt väldigt fint. Och ni är så fina.

  6. 16 november, 2010 3:00 e m

    Ja.
    Precis så.

  7. 17 november, 2010 12:41 e m

    Kärlek är vackert, baske mig.
    Yoghurtflärparna får mig att både skratta och gråta lite.

  8. Lotta permalink
    22 november, 2010 11:18 f m

    Jävla mjölkflärpar, varför ska det vara så svårt!?

    Men jag förstår precis

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s