Skip to content

Dag 4: Vad du åt idag

15 november, 2010

Det finns dagar, ibland, ibland finns det dagar när jag inte tänker på vad jag äter.

Då menar jag inte ”inte tänker på” i bemärkelsen ”äter precis vad som helst och allt och onyttigt och herregud mer chokladdoppad bacon tack”. Det är intressant att ”tänka på vad man äter” för det mesta betyder ”begränsa det man äter i mängd och till på något sätt godkända saker”, inte bara ”tänka på vad man äter”.

Vad jag menar är: Det finns dagar då jag inte är smärtsamt medveten om vad jag äter, vad jag ätit innan, vad jag åt igår, vad jag tänker äta sen, vad jag borde äta, vad jag skulle vilja äta. Då det inte pågår ständig sifferexcercis i mitt huvud. Även om jag inte aktivt räknar, inte aktivt bryr mig, inte aktivt stressar, så sitter kalorikunskapen (och kolhydratkunskapen, för den delen) och det eviga överslagsräknandet kvar och tickar på i bakgrunden. Inte alla dagar, men många.

Vad jag har ätit idag: En rågkuse med kaviar, en liten actimel-historia, en banan, en halvvissen caesarsallad. Kommer nästan säkert att äta nån frukt till, sen till kvällen blir det nog kyckling- och grönsakswok, antagligen några satsumas för står de framför mig kan jag inte låta bli. Kanske tinar en lussebulle.

Annonser
7 kommentarer leave one →
  1. Anna B permalink
    15 november, 2010 3:26 e m

    Jag önskar det fanns dagar när jag inte tänkte på vad jag äter, but alas no. :(

    När jag, 1 kväll per vecka, moffar i godis så sitter jag efteråt och räknar ut exakt hur många onödiga kalorier jag tryckt i mig och hur mycket jag kommer gå upp av dem och ger mig själv mentala bannor för att jag (återigen) fallit dit. Om jag kör ett 2 h pass på gymet så drar jag ifrån kalorier och dunkar mig själv i ryggen, bra jobbat Anna.

    Det är som ett Excel-ark i huvudet där jag ständigt strävat efter balans. Idag har jag funnit den, och jag är otroligt glad över det. Men att sluta räkna och sluta tänka på mat det vågar jag inte. Excel-arket kommer finnas där. Jämt.

  2. 15 november, 2010 4:19 e m

    ”Då det inte pågår ständig sifferexcercis i mitt huvud”

    Jag vet… det suger ju. Eller jag vet inte om det gör det och om jag bara ska förlåta mig själv för att jag räknar, men jag håller också på och maler hela tiden. Och sen bannar jag mig för att jag räknar och sen bannar jag mig för att jag bannar mig. Skulden och skammen, etc etc.

    • 15 november, 2010 4:21 e m

      Precis så. Man är en extra dålig människa för att man inte står över sånt, typ.

  3. Lina permalink
    15 november, 2010 5:34 e m

    Jag har upptäckt att då jag inte ”tänker på vad jag äter” äter jag faktiskt mycket bättre. Det är som att allt tänkande på kalorier gör att jag vill äta desto fler bara för att jag tänker på dem.
    Fast det går ju inte heller att bestämma sig för att låta bli att tänka på vad jag äter, för då blir det istället det enda jag tänker på.

  4. 15 november, 2010 7:10 e m

    Det är precis av den här orsaken som jag har gjort ett medvetet val, MÅNGA GÅNGER, att inte lära mig räkna. Pojkvännen räknar maniskt. Jag räknar inte, men det betyder inte att jag inte kommer ihåg allt jag äter, och har dåligt samvete och nojar över det.

    Och i likhet med Lina upplever jag att det är i de perioderna jag lyckas sluta tänka som jag äter vettigt, som min vikt går åt rätt håll utan att jag anstränger mig. Och riktigt vad formeln är för att sluta tänka vet jag inte… Men det har hänt några gånger på de senaste åren. Tror det har med att må bra och att inte ha dåligt samvete att göra och helt ärligt: Det är svårt att inte ha dåligt samvete när någon bredvid dig räknar kalorier. Det är som det hela är en smittsam sjukdom. I samhället.

  5. 15 november, 2010 8:03 e m

    Ett tips: boken Mattillåtet av Gisela van der Ster. Den är främst tänkt som att hjälpmedel för ätstörda att få ett normalt förhållningssätt till mat men egentligen borde alla läsa den för den är så himla bra. van der Ster går pedagogiskt igenom varför man behöver äta allt – även kolhydrater! – och har lagt upp ett program i olika steg så att man ska lära sig att äta bra och sunt (och med sunt menar jag inte extremt ”nyttigt” utan utfirån vad man mår bra av). Det finns inga pekpinnar i boken, ingen mat är rätt eller fel, vilket är skönt att höra om man sedan länge tycker att viss mat är just ”rätt” eller ”fel”.

    Den har varit – är fortfarande – till jättestor hjälp för mig och jag har kommit en lång bit på vägen mot att inte ha massa onödig matångest. Rekommenderar den varmt!

Trackbacks

  1. Day 04 – What you ate today | Konstbloggen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s