Skip to content

Dag 2: Din första kärlek

13 november, 2010

Han hette Rickard och han var fem. Jag var sex. Vi gick på samma dagis. Jag tyckte han var jättejättefin. Vågade inte alls låtsas om det.

Förrän jag en dag tog mod till mig, och präntade ihop ett litet brev där jag förklarade att jag gillade honom. Jag minns inte exakt vad det stod i brevet, men jag minns att jag slog in det i blått presentpapper med guldstjärnor på. Och sen låg brevet på pakethållaren på min cykel och blev regndränkt och urblekt, för jag vågade inte ge det till honom.

Förrän jag en dag tog mod till mig och gjorde det. (Det hade säkert bara gått ett par dagar, men när man är liten sträcks allt ut.) Och sen var jag jättenervös.

Dagen därpå minns jag att jag satt på en gunga inomhus — helt säker på att det var en gunga inomhus — och hans mamma kom fram och sa att det var ett fint brev. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga, fick lite ont i magen.

Sensmoralen är väl att man måste uttrycka sin kärlek på ett språk som föremålet kan förstå. Vilket i det här fallet betydde att jag borde haft koll på att han inte kunde läsa.

Det andra jag lärde mig var kanske att man inte tjänar på att våga uttrycka sina känslor. Att det bara blir pinsamt och jobbigt och man får inget tillbaka. Det har jag jobbat länge på att o-lära mig.

4 kommentarer leave one →
  1. 13 november, 2010 3:23 e m

    Naaaww

  2. 14 november, 2010 1:47 e m

    Mellan innehållet och ditt bloggnamn påminns jag starkt om sången ”Bang Bang”. Jfr. http://www.stlyrics.com/lyrics/killbill/bangbangmybabyshotmedown.htm

    (Detaljerna och framtiden var iofs lite annorlunda.)

  3. 14 november, 2010 2:16 e m

    Men åh vad modigt och fint!

  4. 15 november, 2010 11:26 e m

    :) ho ho, så sött.
    Jao visst har språket betydelse, men om man är väldigt nära med sin kärlek och är 5-6 och bestämmer sig att lura föräldrarna att man ska gifta sig och lite annat så kan det skapa djup oro hos dem som man får höra talas om… en massa år senare.

    Men visst gör sensmoralen också en saltomortal emellanåt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s