Skip to content

Inte skyldig nån nåt (igen)

21 oktober, 2010

Jag har gått och tuggat (igen) på något som The Rotund skrev om för ett tag sedan (och någon till som jag tyvärr inte minns just nu). Det handlar om något som är svårt att få in i hjärnan, och lätt att glömma, och som jag själv brottats med ganska länge och fortsätter brottas med. Enkelt sammanfattat: Du är inte skyldig någon att vara snygg.

En gång till. Du är inte skyldig någon att vara snygg.

Det kan vara så att det finns något slags dresscode eller andra krav på ditt jobb; det kan absolut vara så att vi bemöts olika beroende på utseende och vad vi gör med vårt yttre. Men ingen har någon rätt att kräva av dig att du ska vara behaglig att se på.

Som tjockis kan man känna den där pressen att vara en acceptabel tjockis, att rättfärdiga och förmildra sin existens genom att vara snygg och ta hand om sig själv och så, men det är inte på något sätt bara en tjockisfråga — även om det kanske till viss del kan sägas vara en kvinnofråga. Vi lär oss att vår behagfullhet är en av våra tillgångar, men också en av våra plikter. Vi ska göra det bästa av det vi tilldelats, göra det mesta av våra fördelar.

Lägstanivån är så himla hög också. Det räcker inte med att se någorlunda prydlig ut; man ska ha (en viss mängd och sorts) smink på sig, man ska gärna ha gjort något med håret — och nu började jag skriva saker som jag insåg bara talade för hur indoktrinerad jag är. Jag skrev något om att kläder kanske bör sitta någorlunda väl — men varför ska de det? Ja, man kan se sjavig ut om de sitter illa, men om de bara inte är särskilt klädsamma, är det fel? Varför ska man behöva ha rätt halsringning, rätt kjollängd, rätt midjehöjd, för sin kroppsform eller för det tillfälliga modet?

Det är så sjukt svårt. Jag fastnar ofta i det där att det känns lättare att möta världen om jag är sminkad och orkat tänka på vad jag har på mig, och så blir det nåt slags automatiskt beteende, att det är så det ska vara. Men ingen kan kräva det av mig, inte ens jag själv.

Du är inte skyldig någon vare sig att vara vacker eller snygg eller att göra det bästa av situationen.

Eh. Så det så.

32 kommentarer leave one →
  1. 21 oktober, 2010 11:37 f m

    Exakt, så det så!

  2. 21 oktober, 2010 11:37 f m

    Vad säger Magdalena Ribbing i frågan?

    • 21 oktober, 2010 11:39 f m

      Jag har en känsla av att hon skulle säga att så länge du inte är objektivt offensivt ovårdad så håller hon med. Fast hennes gränser kanske sitter lite högre än mina.

  3. 21 oktober, 2010 1:27 e m

    Stämmer väl det du skriver. För mig som närmar mig 50-års dagen med stormande steg, så är min räddning att jag sysslar med IT. Känns som det är tillåtet att få gå omkring i gympaskor, jeans och nördglasögon. Jag gillar dessutom inte att det skaver, varken av kläder eller smink.

    Tror Magdalena skulle ha sagt att man ska klä sig så man inte väcker anstöt och att det viktigaste är att vara hel och ren.

    • 21 oktober, 2010 1:29 e m

      Det var nog ungefär hel och ren jag tänkte på. =)

  4. 21 oktober, 2010 1:47 e m

    Tack för påminnelsen! Ska försöka att inte känna mig så misslyckad varje gång jag ser mig i spegeln…

  5. 21 oktober, 2010 2:24 e m

    Ja, men visst är det svårt? Jag vet själv hur hela min personlighet ändras när jag känner mig ful (läs osminkad). Jag vill liksom bara smälta in i väggen, jag vill att ingen ska se mig och klarar knappt av att tilltala folk. Så hur mycket jag än försöker intala mig själv att inte jag inte har någon moralisk skyldighet att vara snygg och välvårdad så är det hundra gånger lättare att bara sminka sig. Det yttre är så mycket lättare att jobba med än det inre…

  6. ALM permalink
    21 oktober, 2010 3:05 e m

    Mycket bra liten postning… mycket bra. *like*

  7. 21 oktober, 2010 4:25 e m

    Mnja, du är inte ”skyldig” nån det, på samma sätt som du inte har en skyldighet att lukta gott (eller inte illa) eller inte släppa dig på offentliga platser. Du har heller ingen skyldighet att vara artig, men likförbannat är det betydligt trevligare för din omgivning om du är det. Få saker när man diskuterar uppförande/moral handla rom reella skyldigheter, snarare om normer som alla bör upprätthålla för den allmänna trivseln. Visst kan man diskutera konceptet normer och visst kan man placera in dem i rangordning, men att säga att någon inte är skyldig någon att upprätthålla en norm är i sig inte en särskilt stor grej.

    • 21 oktober, 2010 4:31 e m

      Likställer du på fullaste allvar att klä upp sig och sminka sig med att duscha eller vara rimligt artig? Skojar du med mig?

    • 21 oktober, 2010 4:32 e m

      Ja! Att inte duscha och lukta illa är precis samma sak som att låta bli att locka håret och sminka sig! Skönt att du sa det, för sånt får man ju inte säga i det här landet i vanliga fall.

      • 21 oktober, 2010 7:15 e m

        Menar du att du drabbas av samma obehagskänslor när du möter någon med olockat hår som när någon som luktar fränt illa sätter sig bredvid dig? Det måste vara väldigt jobbigt att gå i dina skor.

        • 21 oktober, 2010 11:07 e m

          Jag tror det där var vad som brukar kallas sarkasm.

          • Annika permalink
            21 oktober, 2010 11:55 e m

            Menar du Annans svar? För mitt var inte sarkastiskt, utan en ärlig fråga och påstående.

          • 21 oktober, 2010 11:57 e m

            Nej, jag menade Annans svar.

  8. 21 oktober, 2010 7:13 e m

    Jag håller med Julia att man inte är skyldig någon att vara snygg. Dock tycker jag att man är skyldig att sköta sin personliga hygien.

    Eftersom stil och snygghet är så pass olika, så kan det inte vara norm att locka håret och sminka sig (och så landade ju ämnet på feminin snygghet såklart, män verkar ju få se ut som de vill redan). Jag föredrar personligen olockat hår och hårdrocksbrudar, varvid det skulle enligt Fannys logik vara otrevligt att locka sitt hår eller inte ha ironmaidentröja om man vet att man skulle träffa mig.

    Att tycka att någon är otrevlig för att den inte möter någons någorlunda personliga estetiska ideal är befängt. Således kan det aldrig vara någons skyldighet att möta andra människors estetiska ideal, såvida de inte överensstämmer med ens egna.

    • 21 oktober, 2010 11:06 e m

      Fast det finns ju en tänkt snygghet både generellt och inom olika subkulturer. Typ en allmänt erkänt snygg eller cool rockbrud ser annorlunda ut än en tjej som bara har en Iron Maiden-tröja, oavsett om den senare har en partner som tycker hon är jättevacker. Det handlar inte om enskilda estetiska ideal, utan om att vara vacker i något slags tänkt bemärkelse.

      • Annika permalink
        21 oktober, 2010 11:59 e m

        Visst krävs det mer än en ironmaidentröja för att bli rockbrud. Det jag menar är att det finns så många ideal att man inte kan uppfylla allas om ens någon annans än sitt eget. I och med alla alternativ är det enda loiska att lyssna mest till sig själv och vad man själv vill. Har man inte lust att vara snygg så behöver man ju självklart inte det.

  9. Ylva permalink
    21 oktober, 2010 8:38 e m

    Menar du att man inte är snygg bara för att man går upp på morgonen och sätter på sig kläder? Helt ärligt – det kan bli annorlunda, men det blir fasen inte så mycket bättre än vad det är då, på gott och ont.

    • 21 oktober, 2010 11:05 e m

      Fast det handlar också att känna om att man BORDE passa in i nån tänkt mall eller norm eller idé, oavsett om man gör det eller inte. Typ: Jag borde vara smalare eller ha mer smink eller bättre frisyr/kläder/underkläder. Du kan komma närmre en tänkt snygghetsnorm med smink även om du inte kännner dig eller betraktas som snygg.

      • Ylva permalink
        22 oktober, 2010 7:45 f m

        Ah, nu är jag med. Det är inte viktigt att jag ser snygg ut utan att det syns att jag har försök. Jo, jag ser din poäng. Jag tror att jag är lyckligt lottad och för tillfället lever i en, ur den synvinkeln, väldigt skyddad miljö.

  10. jenny permalink
    21 oktober, 2010 10:23 e m

    jag går i vit pyjamas på jobbet varje dag. på många sätt väldigt skönt. kan i princip ha på mig ´vad som helst på vägen dit också…

    • 21 oktober, 2010 11:58 e m

      Lite avundsjuk. Måste hitta ett jobb som innebär prickiga pyjamasar och raggsockor.

      • 22 oktober, 2010 10:24 f m

        börja hos oss! pyjamas vore säker helt ok. för att smälta in helt får jag dock rekommendera ett fleecetält och fjällräven byxor i luftig modell.

  11. Anna permalink
    22 oktober, 2010 11:40 f m

    Jag tror att tjockisar är extra mycket experter på det här området faktiskt. Att hela tiden tänka på hur man ser ut från alla vinklar, om kjollängden är rätt, om strumpbyxorna är tillräckligt täckande etc. etc. Jag kan tänka mig att det är ett kvinnoproblem också, som du säger, men jag tror att tjockisar har ett större behov av att hela tiden visa sig från sin bästa sida, att visa att man kan vara både tjock och snygg.

    Men jag upplever att jag har större spelrum genom att vara feminist. Inte genom att andra förväntar sig att jag ska vara ful och hårig, utan för mig själv. Att jag först och främst är feminist och inte kvinna. För då blir min uppgift en annan tänker jag. Då kan jag ha ”för mycket smink”, eller ”för kort klänning”, rufsigt hår, urringat, starka färger, hår under armarna etc. utan att må dåligt över det. Jag går min egen väg, jag struntar i vad folk tycker, jag är fettaktivist och jag gillar att provocera. Precis allt det där som man inte förväntas göra som kvinna. Men som man kan komma undan med som feminist.
    Jag vet inte hur tokigt det låter i andras öron, men för mig funkar det skitbra att tänka så.

  12. anton permalink
    22 oktober, 2010 5:37 e m

    För några år sen hade jag den här diskussionen med en klasskamrat.
    Han sa att han tvingar sin pojkvän att raka bröstet, för att det spelar större roll för honom själv än för pojkvännen. Tankar om det?

    • 22 oktober, 2010 6:07 e m

      Att jag tycker sånt där är lite problematiskt, men det beror lite på vad ”tvingar” betyder. Om det var hans kille som sa ”ok, jag gör det för det spelar större roll för dig än det gör för mig” så köper jag väl det. Om han på något sätt faktiskt tvingade är jag väldigt skeptiskt.

  13. 23 oktober, 2010 11:22 e m

    Trevligt att läsa meningen ”du är inte skyldig någon att vara snygg”, det är en väldigt bra menig tycker jag. Själv har jag haft turen att födas med ett ansikte som ser helt okej ut och en kropp som inte får någon att rynka pannan. Så ful är jag ganska så säker på att jag inte är, trots att jag så gott som aldrig bär smink och söta klänningar eller visar upp en härligt slät och rakad kropp. Jag har förstås en idé om vad jag tycker är snyggt och hur jag vill se ut, som frontalkrockar med den mer allmänna bilden av hur jag borde se ut eller vilja se ut eftersom jag har två X-kromosomer och en anatomiskt korrekt fitta. Då jag dessutom har pojkvän händer det faktiskt att jag oroar mig över att vara en dålig partner som inte tar mitt kvinnliga ansvar och börjar bete mig och se ut som folk. Ändå tycks han tycka om mig, och spelar han så gör han det jävligt bra. Han har ju också ett val, om han mot förmodan anser att jag är ett missfoster lever vi ju lyckligtvis i ett land som har en öppen attityd till att göra slut. Likaså mina vänner har fritt fram att göra äcklade miner och förklara att de inte vill bli sedda tillsammans med en alien som jag. Men det gör de ju inte, tvärtom, så någonstans kanske man är för snabb att döma när man tänker sig världen som dömande och intolerant. I slutändan är det människorna som gör världen, och vissa av dem satsar sin hjärnkapacitet på saker som gagnar dem själva på bekostnad av andra, medan andra begåvats med de där fascinerande egenskaperna tolerans och empati. Man får försöka tänka på dem. Jag tänker även att jag gör nytta som ett undantag i samhället, det är fegt att flyta med (därmed inte sagt att man måste göra tvärtom bara för att, om man inte känner för det. Nej, jag vill inte förbjuda smink eller rakade armhålor, lika lite för män som för kvinnor).
    Hej vad mycket jag skrev.

  14. ylva permalink
    24 oktober, 2010 1:04 f m

    Komma ofta på mig själv att rata kläder för att de inte passar min kroppsform, ex. tajta kläder framhäver min rumpa, alltså inte passar min kroppsform (inte får mig att se tillräckligt smal ut) enligt Aftonbladet Kvinna, eller enligt Kerstin Thorvalls ”Boken för dig” som jag kanske överläste lite som ung. Precis som du säger så känner jag mig tvingad att försöka trots att jag inte har de bästa förutsättningarna att se så snygg (och smal) ut som jag bara kan.

    Jag tänker att det är mycket för att jag är singel och varje gång jag går utanför dörren kan jag träffa någon och då vill jag gärna vara attraktiv och förförisk. Har en drömbild av att när jag väl hittar stadigt sällskap lodar omkring i jeans och herrskjorta (bästa grejorna). Vi får se.

    Ursäkta för random pladder här men som ofta väcker dina texter många tankar!

Trackbacks

  1. Tweets that mention Inte skyldig nån nåt (igen) « Julia Skott – pangbrud och skjutjärnsjournalist. -- Topsy.com
  2. År tre – recap « Julia Skott – pangbrud och skjutjärnsjournalist.
  3. Kläderna gör mänskan « Julia Skott – pangbrud och skjutjärnsjournalist.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s