Skip to content

Om vita media

4 oktober, 2010

Det är en del som har kritiserat Aftonbladets Vi gillar olika-kampanj för att Aftonbladets ledningsgrupp och redaktörskår är ganska vit. Man menar att Jan Helin och Aftonbladet inte verkar gilla olika.

På ett sätt kan jag tycka att det är absolut ett viktigt påpekande — men jag tycker inte riktigt att det är helt relevant kritik av kampanjen. Om den handlade om mångfald i styrelser och på arbetsplatser skulle det finnas en poäng i att påpeka vad som då skulle se ut som dubbelmoral och hyckleri, men om den bara handlar generellt om att stå emot främlingsfientlighet så måste man väl isåfall mena att Helin är rasist och därför kräver uteslutande ariska medarbetare. Och det tror jag inte man menar. Inte uttryckligen i alla fall. Vad vet jag.

Sen stör jag mig på när man bara rakt av menar att mångfald handlar om etniskt ursprung. Jag har skrivit det förut, men det finns väldigt många olika erfarenheter i konceptet Invandrare. Och folk använder gärna det epitetet lite olika — två personer som båda har, säg, en mamma från ett annat land, kan bli både andra generationens invandrare och svenskar beroende på vilken slags invandrare mamman är.

Det som så lätt glöms bort, hur mycket det än skojas om vit medelklass i media, är att mångfald också handlar om klass. Och det är relativt sannolikt att en stor del av de personer med invandrarbakgrund som ändå finns i media kommer från en socioekonomiskt och kulturellt privilegierad bakgrund — precis som en stor del av de med helsvensk bakgrund gör. Det är liksom inbyggt, och då finns det en poäng i att inte bara fokusera på var någons släkt kommer ifrån, utan var de vuxit upp och under vilka förhållanden. Någon med svenskt namn som vuxit upp i en liten håla, eller i en fattig förort, eller gått i skola med flyktingbarn, har också ett perspektiv att bidra med som annars saknas och lätt försvinner i mediabranschen. Det är också mångfald.

Aftonbladet är långt ifrån ensamma om att ha en stor andel vit medelklass i sin ledning och på sin redaktion. Det vore väl konstigt om det inte skulle vara den grupp som har mest makt och mest möjligheter som tar sig till åtråvärda jobb, till ledande positioner, som har tolknings- och beskrivningsprivilegiet. Det är dåligt, men det är inte särskilt förvånande. Att få det till att just Aftonbladet eller just Jan Helin är särskilt lika-gillande, när det snarare handlar om genomgående strukturer i branschen och i samhället, är att tappa bort det som faktiskt är viktigt i kritiken.

En sista sak att hålla i åtanke är också att det inte nödvändigtvis syns på någon varifrån de eller deras föräldrar kommer, och att man till exempel kan ha sin pappas efternamn och därför förstöra en enkel räknelek som bygger på svenskklingande efternamn. Just sayin’.

(Notera: Min sista dag på Aftonbladet var i torsdags så det är inte så att jag försvarar min arbetsplats för att jag måste. Jag bara funderar högt.)

17 kommentarer leave one →
  1. Adam permalink
    4 oktober, 2010 10:24 f m

    Bra inlägg!

  2. 4 oktober, 2010 10:26 f m

    Nu var det ju inte så att det var enbart rekryteringen som kritiserades. Jag gillar inte kampanjen för att jag tror att vi måste börja med ärlighet. Människor i gemen gillar inte olika. Vi gillar i regel folk som är så lika oss som möjligt. Xenofobi är normalt, vilket absolut inte betyder att det är önskvärt.

    Vi som har det bättre ställt har råd att köpa oss bort från de miljöer där vi på allvar konfronteras med oliktänkande. Vi bor och arbetar i värderingskluster.Precis som du säger är de med annat etniskt ursprung vi faktiskt umgås med lika oss i värderingar, social bakgund etc. De som röstat på SD består i stor utsträckning av folk som inte har råd med det. Därför använder de sig av politiken för att få en förändrig, för att slipp det okända.

    Knepet är att hitta det som är lika hos oss, för att ge motivation till att stå ut med olikheterna. Gemensamma intressen, passioner och målsättningar.

    Jag gillar lika: jag gillar folk som har samma passion för mat som jag. Jag gillar inte olika, men jag jobbar på det. För en person som är väldigt olik mig kan mycket väl sitta inne på det ultimata receptet på ma po do fu eller baklava. Det är där vi behöver börja.

    • 4 oktober, 2010 10:28 f m

      Jag tänkte på just den biten som handlade om rekryteringen, där man samlade namn och bilder på Aftonbladets styrelse och redaktionsledning och bloggade och länkade. Annars håller jag med.

    • Molly permalink
      7 oktober, 2010 7:19 e m

      Så enkelt och så briljant formulerat.
      Tack LisaFW för att du sätter ord på mina förvirrade tankar.

  3. Roger permalink
    4 oktober, 2010 11:21 f m

    Man kan ju kanske också tycka att tidpunkten för starten av kampanjen känns lite som ett PR-stunt snarare än som något annat… särskilt mot bakgrund av att man tog in den där debattartikeln av SD där Åkesson fick bre ut sig relativt fritt i Aftonbladet.

    Men jag har inget emot det egentligen – Helin har ju som uppgift att sälja tidningar och hans kampanjer hjälper honom med det.

  4. gastlind permalink
    4 oktober, 2010 12:45 e m

    Typ samma som för alla ”svenska” arbetsplatser då. Spelar ingen större roll om massa människor ”gillar olika” om inte arbetsgivarna i näringslivet gör det.. =)

    • 4 oktober, 2010 2:29 e m

      Jag tror inte att det bara handlar om att ”gilla”, det handlar också om att i vissa delar av samhället är det inte lika sannolikt att man får/skaffar sig den utbildning och erfarenhet som behövs för att ta sig in i vissa delar av arbetsmarknaden. Det är en socioekonomisk fråga.

      I övrigt var det väl lite det jag menade – det är inte en situation unik varken för Aftonbladet eller media.

      • gastlind permalink
        4 oktober, 2010 3:50 e m

        ” …inte lika sannolikt att man får/skaffar sig den utbildning och erfarenhet som behövs för att… ”

        Nja, jag håller inte helt med om det… Många av de som lyckas ta sig från besvärliga situationer i sina hemländer är högutbildade. Någonstans behövs ett samspel mellan politiker och näringsliv så inte politikerna tror något visst om näringslivet som inte alls stämmer. Om det innebär att driva en politik som uppmuntrar näringslivet att anställa / ta in invandrare som praktikanter eller dra ner på invandringen vet då inte jag. Men det är en stor dubbelmoral / oinsikt bland arbetsgivare (och politiker?) om vilka som har makt och ansvar i dessa frågor. Det är inte endast politikernas fel och inte endast näringslivets fel, men garanterat så är det då inte främst sverigedemokraternas ”fel”.

        • 4 oktober, 2010 3:52 e m

          Jag sa inte att det gällde invandrare.

          Jag sa vissa delar av samhället, jag sa socioekonomisk. Jag pratar om klass, vilket kan samspela med etniskt ursprung men absolut inte behöver göra det.

  5. 4 oktober, 2010 4:32 e m

    Jag håller helt med! Jag tror att man ibland fokuserar på just hudfärg och namn för att det är väldigt tydligt, socialt arv är mycket mer svårdefinierat. Ofta så tycker folk att de gör värsta goda gärningen om de anställer en färgad, som på alla andra sätt än just i hudfärg är helt ”svensk”, kulturellt och språkligt alltså. Det är lätt att acceptera de snälla invandrarna, de som har anpassa sig.

  6. 4 oktober, 2010 10:03 e m

    Något som verkligen irriterar mig är när folk antar att bara för att man inte SER UT på ett visst sätt så kan man inte förstå överhuvudtaget. Och även: när det antas att bara för att det inte syns (må det vara ursprung, sexualitet, fysisk förmåga eller vadsomhelst) så finns det inte. Man går liksom miste om en massa perspektiv och intressanta diskussioner när man begränsar sig på det viset.

    Sen att jag skulle gillat Vi gillar olika-kampanjen mer om den gamla sloganen Rör inte min kompis! hade behållits hör inte riktigt till diskussionen…

  7. Martin permalink
    6 oktober, 2010 12:02 f m

    Skulle du göra samma analys om det gäller kön? Någon säger mig att så inte är fallet.

  8. Sofia permalink
    7 oktober, 2010 3:49 e m

    Julia! Du är exakt lika klockren i dina samhällsanalyser som när du skriver om Glee. Tack för en frisk fläkt av sheer and pure BRILJANS.

  9. 8 oktober, 2010 3:25 e m

    Jag håller med om din generella poäng, att man kan vara mot diskriminering och främlingsfientlighet samtidigt som man av bekvämlighetsskäl sorterar bort vissa människor som tänkbara kandidater för att de är bruna eller på andra sätt inte ”passar in”. (btw, när folk säger ”invandrare” så menar de ”bruna människor”.)

    Men det sistnämnda är ett problem – inte minst för att det hjälper till att upprätthålla en slags vit medelklassaristokrati på vissa arbetsplatser som inte känner behovet att prestera lika mycket. Precis på samma sätt som den öppna diskrimineringen av kvinnor på 60 talet innebar att manliga medarbetare kunde vara i princip hur inkompetenta som helst utan att bli ifrågasatta (typ Mad Men).

    Jag menar inte att situationen är ens i närheten lika illa som i Mad Men, eller att det är sannolikt att det kommer att bli så. Men ju fler grupper som tillåts konkurrera på sina meriter på arbetsmarknaden, desto större sannolikhet att de mest kompetenta får jobben.

Trackbacks

  1. Tweets that mention Om vita media « Julia Skott – pangbrud och skjutjärnsjournalist. -- Topsy.com
  2. År tre – recap « Julia Skott – pangbrud och skjutjärnsjournalist.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s