Skip to content

Gott garn

3 oktober, 2010

Vi var på IKEA, och Handendär hittade godissnören. Hemma fick jag ett infall.

Jag blev nästan sugen på att köpa några påsar till och balla ur fullständigt.

Advertisements
15 kommentarer leave one →
  1. 3 oktober, 2010 10:11 e m

    Påminner mig om sån där hårslöjd från Dalarna som var populärt för 100+ år sedan. Nästan lika äckligt.

  2. 3 oktober, 2010 10:14 e m

    Jag tänker mig en klänning, lär ju bli bättre än Lady Gagas köttklänning iaf. :)

  3. 3 oktober, 2010 10:27 e m

    Tycker som Martin, virka en klänning och toppa kreationen med ett godishalsband och kanske en lakritspipa.

  4. 3 oktober, 2010 11:04 e m

    Do it! Sedan kan du sälja det för dyra pengar, inte minst till Lady Gaga – som sagt.

  5. 3 oktober, 2010 11:13 e m

    Jag brukar fläta mina godissnören etc, det här gör nästan att jag blir sugen på att be flickvännen lära mig att virka. Tänker mig en hemmakväll framför en spännande film, då vore det guld att sitta och virka ihop en massa snören att sitta och tugga på..

    Vore det FÖR konstigt att sitta och göra det i biografen?

  6. 3 oktober, 2010 11:20 e m

    Det fick mig att tänka på det här:

    http://knitty.com/ISSUEsummer04/PATT302calories.html

    • 4 oktober, 2010 9:27 f m

      ”You will need to keep the panties moist.”

      • 4 oktober, 2010 9:48 e m

        Ack, inloggad som helt fel person där. Lastshortstory var alltså jag. Radera gärna den kommentaren (inte mitt projekt, jag layoutar bara åt dem) och låt mig säga det här igen:

        I KNOW.

  7. 4 oktober, 2010 11:26 e m

    Balla ur.

    Snälla?

    • 5 oktober, 2010 6:04 f m

      När det uttrycks så är det svårt att säga nej.

      • 5 oktober, 2010 7:08 f m

        Du kunde kanske virka en liten dräkt lagom för en fyraåring. Och när hon, vi kan kalla henne min dotter för enkelhetens skull, går på maskerad på det mycket korrekta och sockerfria dagiset så kan hon stolt visa upp sig.

        – Vad är du utklädd till då, lilla vän? undrar tandläkaren, vars son också går där

        – Karies to be! vrålar flickan vi kallar min dotter.

        Åh. Jag blir alldeles varm och lycklig bara jag tänker på det.

  8. 24 oktober, 2010 1:27 f m

    Vad kan man skriva för kommentar om ett sådan skönt inlägg?

    Gört, bara gört!

Trackbacks

  1. År tre – recap « Julia Skott – pangbrud och skjutjärnsjournalist.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s