Hoppa till innehåll

Otack är konstnärens lön

14 april, 2010

Epilog ett: Och sen när gräshoppan frusit ihjäl där utanför myrstacken, så satt myrorna och åt sin insamlade skördade mat i sin stora fina varma stack och insåg långsamt hur tråkig vintern var. Hela sommaren och hösten hade arbetet känts lättare med gräshoppan som spelade, som underhöll och muntrade upp och gjorde dagen lite trevligare, även om de inte hade tänkt på det då. Inget hade de nu att göra när de satt där och mös över sin egen förträfflighet, inget trevligt att prata om, inget nytt och annorlunda att se, höra, läsa. Och de började fundera på om det kanske inte fanns olika sätt att bidra, att dra sitt strå till stacken. Dra sin stråke till stacken, hade kanske ett vitsigt kryp kunnat dra till med.

Föraktfullt kulturelitistisk epilog del två: De identiska blonderade flygmyrorna som sjöng på radion var faktiskt inte så himla roliga alla gånger. Mördarmyredeckarna i mängder kunde väl vara ok, men så stimulerande var de inte alltid; de gav så sällan själen nya förunderliga tankar och språksmaker att njuta av. Och myrorna började fundera på om det kanske inte fanns en poäng i att hjälpa gräshoppor att göra saker som inte genast mättar buken och fyller förråden.

Gräshoppan kunde tyvärr inte delta i debatten, ety han låg död under en snödriva och väntade på tö och förmultning.

(Kulturbloggen, Expressen Ledare)

About these ads
5 kommentarer leave one →
  1. 14 april, 2010 12:05 e m

    Jag visste inte heller vad konstnärslöner var, men nu vet jag och när jag läste att:

    ”Dessa 157 utvalda konstnärer och författare får av staten lön livet ut. Drar kulturskaparen in pengar försvinner lika mycket från konstnärslönen.”

    så tänkte jag att Käranån, att det finns så fina saker! Det är ju så jag önskar att det kunde funka för vissa.

    disclaimer (om man nu kan avända den termen såhär): jag har ingen aning om vem som får de här pengarna och vem som har bestämt det. (eller hur mycket de får) Det är möjligt att de det är fel på arrangemanget i praktiken (jag vet inte) men jag älskar principen.

  2. Rymdbögen permalänk
    14 april, 2010 2:11 e m

    Tack. Har inte läst de där artiklarna men det får man väl ta och göra. Har alltid hatat den där historien om gräshoppan och myrorna.

  3. 14 april, 2010 5:02 e m

    Härligt att höra att det finns folk som vågar ifrågasätta fabelmoralens enkla poänger!

    Det kan annars vara lite knepigt att hitta argument på egen hand, utan stöd av likasinnade, när någon beskäftig person ifrågasätter varför man håller på med någon slags verksamhet inom de opraktiska konsterna, eller med akademiskt ”vetande” på något område som varken ger inkomster eller är till praktisk nytta.

  4. 15 april, 2010 5:40 e m

    Fint, Julia.

Trackbackar

  1. År tre – recap « Julia Skott – pangbrud och skjutjärnsjournalist.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 110 andra följare