Hoppa till innehåll

Du är ju inte tjock

18 mars, 2010

Anneli på Jeu de rôles har skrivit om att jag inte är tjock. Att det i och för sig är bra att det finns positiv dialog om och förebilder för tjocka tjejer, men att det blir fel när en sån som jag, som inte är tjock, kallar mig tjock och pratar om det.

Jag tycker att det känns lite likadant när kvinnor i 75-kilosklassen driver tjockisbloggar som när pyttesmå tonårstjejer med texten ”Fet?” ovanför hänger på väggarna i Stockholms tunnelbana. Det är lite hånande mot alla riktiga plus size-tjejer. Om jag med min extra bilring runt magen måste ta till ”tjock och stolt!” för att vara nöjd med min kropp, vad signalerar jag inte då till kvinnorna över 100?

Jag kan hålla med om det generella resonemanget, men: 1) Tjejerna i tunnelbanan var väl till just för att illustrera att tjejer nojar om fett oavsett storlek, 2) varför kan inte spannet för tjock och stolt vara både självdefinierat, generöst, inkluderande och kärleksfullt? och  3) jag har skrivit om det förut, men jag känner att det behöver sägas igen och utvecklas vidare.

Jag är tjock. Det är för mig ett beskrivande ord, som kort (eller i mitt fall medellång) eller blond eller enbent. Det är. Folk lägger in massa andra saker i det, som jag tänker skriva om senare (typ FETT ÄR OHÄLSOSAMT eller FETT ÄR FULT) men det är egentligen bara ett adjektiv. Sen kan andra människor vilja säga emot för att de tror att jag säger alla de där andra sakerna om mig själv, eller för att de tror att man måste säga emot, eller för att de helt enkelt inte håller med. Men det ÄR så. Jag är tjock, jag är snygg (tycker jag för det mesta), jag är tjock och snygg och det är inte något slags motsatsförhållande. Sen är jag inte så hälsosam som jag skulle önska alla gånger, men det har väldigt lite med min vikt att göra.

Men Anneli kommer också fram till något annat som är minst lika intressant, när hon definierar tjock. Hon tror att hon och jag drar typ samma storlek, och hon behöver inte handla på tjockisavdelningar. Guess what? Det behöver jag. Jag har för det mesta runt storlek 48 i byxor, och det är det väldigt få butiker som saluför — och då i princip bara på just tjockisavdelningarna. Jag kan inte ha saker med tajta ostretchiga ärmar heller, för jag har tjocka armar. Jag är ett jättepäron med ganska liten midja, visst, men jag har valkar och fett och jag är tjock.

Jag funderade på om jag skulle våga blogga siffror. Storlekar är en sak, även om det kan vara känsligt — men vågar jag skriva ut min vikt? Kan folk ta siffran för vad den är utan att få skrämselhicka (eller bli otrevliga)? Är det ens egentligen siffran på vågen som avgör om man är tjock eller inte? Men det hör till resonemanget, som är ett jag brukar hojta om lite då och då och skyller på lite olika saker, och det är: Jag tror att vi blir mer och mer dåliga på att bedöma vikt och storlek. Anneli är 170 centimeter lång och väger 76 kilo, och tycker att vi är ungefär lika stora. Hon har objektivt fel — och hon viktuppskattar fel med så stor marginal att det inte går att prata om något ungefär.

Jag väger runt 95 kilo. Jag är en och sextifem lång. Jag skulle kunna tjafsa om muskler och benstomme och ja, det är en av förklaringarna, men det är också så att jag är tjock. Enligt BMI-bullshit är jag typ sjukligt fet — så långt skulle jag nog inte dra det, men JAG ÄR TJOCK. Det är inte elakt mot mig själv att säga det, och det är inte elakt mot eventuella människor som väger lika mycket eller mer. De är också tjocka, och det säger absolut ingenting om dem — förutom att de är tjocka.

Det är inte långt ifrån att jag får lust att blogga underklädesbilder på mig själv rakt upp och ner för att visa att hej, så här kan en kropp se ut, så här kan nittifem kilo se ut. Det är en tanke som dyker upp då och då, och jag vet inte riktigt om jag är mogen för att genomföra den än. Men vem vet?

Två mycket bra länktips: Illustrated BMI Categories på Flickr visar hur folk kan se ut som kategoriseras som normalviktiga eller överviktiga eller sjukligt feta. (Tack Annan som påminde mig om projektet.) Och Kate Harding från Shapely Prose har skrivit en text på Salon som jag återupptäckte häromdagen, som handlar just om när folk säger att man inte är tjock.

107 kommentarer leave one →
  1. Leilin permalink
    18 mars, 2010 12:33 e m

    Tack! Tack för att du skrev det här inlägget och tack för att du valt att öht börja skriva om det här. Jag mår lite bättre varje gång jag läser ett av dem.
    Jag har en fundering runt det här som jag ska mejla dig när jag har tänkt klart.

  2. 18 mars, 2010 12:38 e m

    Kredd till dig för mod. Och stor, fet, hälsosamt benstommetung stilistik. Kram!

  3. 18 mars, 2010 12:45 e m

    Du är förbannat bra. Mindre hyschpysch om vikt öht tycker jag.

    Hälsningar
    168 cm, 58-76 kg.

    • 18 mars, 2010 12:56 e m

      Eller hur? Jag börjar fundera på något slags projekt här.

  4. 18 mars, 2010 12:56 e m

    Tack! Du skriver så fint och så sant.
    Jag läste också Kate Hardings inlägg och älskade det. (Väldigt bra länktips!)
    175 cm, drygt 100 kg, runt strl 46-48.

    • 18 mars, 2010 12:57 e m

      Å, vad snällt.

      (Varför är alla så långa? Är det er de onda företagen gör sina byxor för?)

      • 18 mars, 2010 10:31 e m

        Byxor är oftast lite för korta, måste jag säga. Så kanske om man är 170 så passar byxorna? Kanske.

  5. 18 mars, 2010 12:57 e m

    ”Tjejerna i tunnelbanan var väl till just för att illustrera att tjejer nojar om fett oavsett storlek.”

    JA. Jag håller verkligen med. Det måste väl inte finnas någon viktspärr att passera innan man får börja prata fett?
    Jag var tjock som barn – jag vet inte hur jag låg till BMI-mässigt, för jag kollade inte sådant då, men jag var större än de andra barnen – och hade en rätt ångestladdad relation till mat och ätande och skolgympa och kroppen överhuvudtaget. Men sedan jag var typ elva-tolv har jag aldrig vägt mer än vad som är normalt för min längd. Ändå har relationen till mat och träning i stort suttit i, och jag uppfattar fortfarande mig själv som en tjock person som inte lever hälsosamt. Jag vet att det inte stämmer, men det är så jag uppfattar mig och det är så jag föreställer mig att andra uppfattar mig. Kan jag diskutera vikt? Jag tycker det.

    Och sen… alltså, what they said. Kredd för mod att posta siffror och jag tycker att det är jättekul när du skriver om det här ämnet.

    • 18 mars, 2010 1:01 e m

      Jag tycker också att du kan diskutera vikt. Sen om du ska kalla dig tjock är väl en annan sak, som man också får diskutera.

      Och tack! Det känns som att det blir ganska mycket mer på det här ämnet…

  6. 18 mars, 2010 1:04 e m

    Hemskt bra Julia!

    Jag outade min vikt för snart tre veckor sedan i min blogg, och har fått höra av många att de absolut inte trodde att jag vägde så mycket. 88 kg till 172 cm, BMI alldeles under 30.

    Precis som hos dig sitter min mesta övervikt under midjan, i mage, lår, rumpa och på armarna. Antar att folk tror att man måste vara rund på mitten för att vara tjock.

    Är gärna med om det blir något projekt av det hela.

    Jag hade ett photoshoot med en kompis som är fotograf förra veckan för att fatta att jag är snygg (och tjock) även nu! Har några bilder på bloggen.

    Snälla fortsätt på detta spår, det är såå viktigt.

    • 18 mars, 2010 1:19 e m

      Spåret är påbörjat och jag kommer nog inte ta mig ur det…

  7. Linda permalink
    18 mars, 2010 1:10 e m

    Herregud tack för att du finns typ. Kan inte vara vältaligare än så just nu.

  8. 18 mars, 2010 1:11 e m

    Jag skulle vilja göra en svensk version av The BMI project. Bara för att liksom.

    Har så himla mycket att säga på det här ämnet (som du vet), och det blir nog sin egen bloggpost, tror jag, så jag ska försöka att inte kasta ur mig allt som skulle kunna sägas på ämnet här…

    Men, jo. Det är helt klart ett ”mindre” stigma att vara bara småtjock, eller lagom tjock eller vad vi ska kalla det, men det finns ändå där. Det kan absolut inte förnekas. Fast det görs det ju ändå. Mest hela tiden. Vi kanske inte ses som tjocka, mer än ibland, men det är bara att gå och försöka köpa kläder så blir man påmind om det hela. Att dra 48 gör det hela ganska svårt, och är man ännu större så blir det helt säkert ännu värre. Det är verkligen inte kul att få sy om nästan alla kläder man köper.

    Och för att du inte ska känna dig ensam: Jag är 173 cm lång och väger 90-95 kilo. Har mesta tjockheten runt midjan också, så tjockis är inte alltid lika med rack of doom.

    Förresten, Marianne Kirby gjorde ett expriment för några år sedan, där hon bloggade en bild och bad folk att gissa hennes längd och vikt. De flesta var helt fel ute, och det är ganska intressant att se.

    Det är de fyra översta inläggen här:
    http://www.therotund.com/?m=200709
    Tyvärr har hon inte taggat dem på något konsekvent sätt, så måste länka till hennes arkiv istället.

    Och jo, det kommer definitivt ett inlägg på det här ämnet…

    • 18 mars, 2010 1:14 e m

      Det är lite ditåt mina tankar går, antingen till ett storskaligt BMI-projekt eller bara bilder och vikt för att skapa lite referensramar.

      Och Kirbys experiment pekar ju också lite på det där om att vi är dåliga på att avgöra — det är populärkultur och lögner som gör det, tror jag. Bland annat.

      Och jag ser fram emot inlägget!

  9. 18 mars, 2010 1:12 e m

    Shit vilken lång kommentar, efter att jag sa att jag inte skulle skriva så långt…

  10. Josse permalink
    18 mars, 2010 1:27 e m

    Jag tror jag är typ kär i dig. Jävulen, så bra.

    /175 cm, 88 kg.

  11. 18 mars, 2010 1:55 e m

    Du är så himla bra Julia!

    Jag brukar sällan ställa mig på en våg, men så gjorde jag det häromdagen och upptäckte att jag har gått upp åtta kilo på ett par månader. Jag visste sedan innan att jag har gått upp i vikt, men det var liksom inget problem förrän jag ställde mig på vågen och bara ”what?” Jag blir väldigt arg på mig själv för att jag är så brydd när jag inte ens är beredd att göra något åt det.

    • 18 mars, 2010 2:21 e m

      Ja, det är konstigt att man kan känna sig helt nöjd och tillfreds (eller åtminstone inte märka någon större skillnad) och sen kliver man upp på vågen och ba THE HELL.

  12. 18 mars, 2010 1:59 e m

    Tack Julia för att du delade med dig! Hade du inte gjort det hade jag känt mig nödgad att dela med mig av min ”rättfärdiga” vrede över att du minsann inte alls är tjock utan snarare mullig för tjock, det är det jag som är *mutter mutter* osv, du vet hur det brukar låta. Sen inser jag att du väger 1kg mindre än mig och är 3cm kortare och att skillnaden är minimal.
    Det var ofanligt lättande att förstå det, att inse att jag inte är ensam om vikten, att inse att man kan vara lyckad och framgångsrik (det är du i mina arbetslösa ögon) även i min viktklass. Det finns hopp även för mig och kanske kan jag nån gång komma ifrån alla tankar på drastiska åtgärder för att gå ner i vikt.
    Kram!

    • 18 mars, 2010 2:23 e m

      Å, det var typ precis sånt här jag ville åt! Du trodde säkert också att jag var typ tjugo kilo mindre än du, för man har så svårt att se sig själv som man är.

      Och det finns hopp för alla, tror jag. (Glöm inte att jag är SNYGG också. I din viktklass. =) )

      • 19 mars, 2010 3:49 e m

        Yarr, du är grymt snygg! Jag vill skriva sexig men det kanske är en alltför ytlig komplimang?
        Och bara för att klappa mig själv på ryggen, jag är också snygg!

  13. Joanna permalink
    18 mars, 2010 2:13 e m

    Oh, jag blir så varm i både hjärtat, hjärnan och magen av de här inlägget. Du är min idol. Så klok och häftig och bra och snygg! Heja dig!

  14. 18 mars, 2010 2:56 e m

    Hade aldrig någonsin kunnat gissa din vikt.
    Jättetacksam att fler vågar gå ut med vad de väger. Jag är lång (177 cm) och har hela mitt vuxna liv vägt en bit över 70 kg. Vilket inte alls är mycket, men jag har ändå känt mig rätt ensam i den viktklassen.

    I början av januari hade min vikt plötsligt exploderat och när jag ställde mig på vågen var den uppe i 91 kg. (BMI 29). Då beslutade jag mig för att det fick vara nog (hade fått galet ont i rygg och knän) och gick ut på min blogg med både vad jag vägde och bilder i tighta träningskläder. Nu har jag med hjälp av träning och LCHF gått ner 10 kg och har bara 2,5 kg kvar till att vara normalviktig. Men då kommer jag ändå väga 78 kg. Well vad jag ville säga med det här är väl egentligen att vi är många som tror att vi är ensamma om att väga över 70 och jag blir glad över att fler vågar vara sanningsenliga om sin vikt.

    • 18 mars, 2010 3:07 e m

      Ja! Vi har ingen aning om hur siffror ser ut och för att vi tror att alla andra väger 62 kilo vågar ingen säga vad de väger egentligen, och så går det onda runtruntrunt.

  15. 18 mars, 2010 3:04 e m

    får typ lust att dansa och hoppsa runt med dig och sjung om hur JÄVLA BRA DET HÄR INLÄGGET ÄR!

  16. 18 mars, 2010 3:13 e m

    Like!

  17. 18 mars, 2010 3:27 e m

    Jag älskar att du har börjat blogga om det här ämnet. Som jag skrev tidigare har jag bantat hela mitt vuxna liv och vad fan är det för fel på att låta sig må bra någon gång? Inte banta, bara må bra? Ta ”hand om sig själv” utan att svälta sig?

    Alla tror vi att alla andra väger så lite, och så jämför vi och nojar och tänker och herregud! Jag hade en sån ”wake up”-grej för ett år sen. Jag har alltid avundats en kompis för hennes smala lår (i jämförelse med mig). Jag sa på en fest att ”åh, en så kort kjol hade jag också velat ha, men jag har ju så tjocka lår”. Hon tröttnade då och tog hjälp av en kompis och visade mig att vi hade exakt lika stora/smala ben.
    Nu har jag korta klänningar rätt ofta.

    Jag är överviktig och snygg. Inte men. Och.

    • 18 mars, 2010 3:29 e m

      ”Och, inte eller” är en bra princip för det mesta.

      Nu blev jag sugen på korta kjolar! Jämförandet är så larvigt – jag har haft massa konstiga nojor för saker som jag sen insett ser likadana ut på ALLA. Eller många. Men i alla fall.

  18. 18 mars, 2010 3:52 e m

    Tjock är ett relativt uttryck som inte används tillräckligt ofta. Jag menar, va fan, jag ser mig själv som småtjock men många som är betydligt mer lika en badboll i kroppsform tenderar att beskriva sig själva i betydligt snällare ordalag.

    Schysst inlägg!

  19. 18 mars, 2010 4:03 e m

    Åh GOD vad viktigt och bra snygging. Jag vet inte exakt vad jag väger för jag har varit för busy för viktväktarna (att det är dom som väger mig säger ju en del det med) men låt säga 74 kg och 174 cm.

    Det roliga är att jag skrev 84 ovan och redan höll på att trycka på skicka när jag kom ihåg att, vänta, så var det ju inte längre. Jag har vid två eller tre olika tillfällen vägt över 90 kilo och det är ju den kroppen jag ser i spegeln helt oavsett vad jag väger på riktigt. Jag var snygg då också, men fan aldrig lika snygg som du i samma viktklass. ALDRIG.

    • 18 mars, 2010 11:02 e m

      Jag ska INTE säga ”det tror jag inte på” även om det är min instinkt, för det var det där med att låta folk äga sitt tolkningsprerogativ. Men jag vet precis vad du menar om att kroppen i spegeln laggar nåt fantastiskt.

      Och tack!

  20. 18 mars, 2010 4:18 e m

    Tjock (eller en vikt) är hyfsat objetktivt, som lång, kort, svart, neger, rödhårig, närsynt, smal, eller vilket adjektiv som helst.

    Men problemet är att så många tolkar in en massa negativt i dessa ord och så slutar vi att använda dem. Som att man inte längre får läsa Pippi Långstrump för barnen, för att hennes pappa är negerkung.

    Vissa är tjocka. Andra är smala. I Honduras där jag bott några år är ”tjockis”, ”smalis” fullt normala smeknamn. De är inte förnedrande eller kränkande.

    Det är mycket bra att du vågar lyfta detta och gör det ur ditt eget perspektiv. Det är viktigt inte bara för de tjocka utan för att vi måste lära oss att acceptera olikheter istället för att tro att vi alla är lika.

    • 18 mars, 2010 4:52 e m

      Skillnaden mellan ”neger” som kategori och ”rödhårig” som kategori är att det förstnämnda har en helt annan historia. Att säga att någon med afrikanskt urspung därför ska acceptera att bli kallad neger är inte alls samma sak som att säga att någon med BMI över 25 ska bli kallad tjock — det torde väl vara uppenbart för vem som helst.

  21. 18 mars, 2010 4:52 e m

    *tummen upp* Du och jag är ohyggligt lika, själv är jag 164 cm, väger 97kg och drar oxå strl 48 på byxorna. Har i många år känt mig ful och fet, men jag påminns varje dag om att; visst jag är tjock men det har ingenting med hur jag är som person. Jag säger som en tidigare talare: Jag är tjock och snygg.

  22. 18 mars, 2010 5:31 e m

    Så jävla bra skrivet. Precis vad jag behövde idag.

    • 18 mars, 2010 11:05 e m

      Vad glad jag blir att kunna vara vad någon behöver.

  23. 18 mars, 2010 6:46 e m

    Bra skrivet!

    Jag som många andra känner igen mig – och jag tycker det är bra att det inte bara är jag som stör (?) mig på att folk inte kan bedöma min vikt/klädesstorklek rätt. Oftast 20kg mindre och min chef gissade att jag skulle passa i en 42-skjorta på jobbet, vilket, eh, inte riktigt skulle funka. Nånstans. INGEN verkar kunna gissa andras vikt, man ser alla andra som mycket smalare – av någon anledning. Jag vet inte om jag ska tycka att man FÅR känna sig tjock om man känner det och att då stämmer det, eller om jag tycker att vi ska upplysa alla människor så att alla känner sig okej med sig själv – lite båda tror jag.

    Nu blev det en till lång kommentar bara för det.

    Kanske jag också ska tjockblogga. Spread the word. Jag tappade iofs åtta kg utan att veta hur på de senaste veckorna, men… still.

    • 18 mars, 2010 10:58 e m

      SPREAD IT BABY.

      • 20 mars, 2010 8:28 f m

        Försökte lite. Det blev inte helt det samma, för en hel del andra funderingar sattes igång av att en bekannt erbjöd sig lära mig räkna kalorier kombinerat med denna diskussionen. Men ändå.

  24. Johansson permalink
    18 mars, 2010 7:05 e m

    Tack för ett underbart fint inlägg.

    Nu kanske jag går in i ett minfält, men jag som kille på 186 cm, vägandes 105 kg har aldrig nojat över min vikt. Jag blir så irriterad på mina tjejkamrater när de nojar så, när jag aldrig möter samma beteende hos mina manliga kompisar som nog till ännu större del skulle ses som överviktiga rent objejktivt. Jag ses som ”obese” enligt BMIskalan- men kroppsligen och personligen så känner jag mig fjärran från det.

    • 18 mars, 2010 10:53 e m

      Fast tjejerna nojar ju inte på eget bevåg och för sitt eget höga nöjes skull. Du borde bli irriterad på det samhälle som matar dem med nojor.

  25. 18 mars, 2010 7:49 e m

    Jag älskar dig mer och mer för varje inlägg, oh du är så bra och behöv verkligen! Men jag kan inte sluta tycka illa om Annelis blogginlägg, vet inte riktigt vad det är, men det känns så jäklans nedtryckande, som att man måste bevisa att man faktist är tjock eller något. Är man tjock/fet/kurvig/ så är man helt enkelt, brukar man kunna märka själv. :P
    Om jag hade fått en 10-öring av alla som trott att jag inte varit så stor som jag faktist är, så hade jag varit rikare än Bill Gates right now.
    / En 180 cm & 165kg fet proud fattie. :)
    (ursäkta svammlet)

    • 18 mars, 2010 10:59 e m

      Å vad fint sagt. Svamla får man göra hur mycket man vill, särskilt om det är en hyllning till mig!

  26. 18 mars, 2010 8:40 e m

    Hej Julia! Jag ber om ursäkt om jag trampat på några ömma tår genom att uppskatta din vikt. Ett par av kommentarerna pekar på det här med att man tror att alla andra väger 60 kilo, och att det därför blir svårt att dels outa sin egen vikt, och dels att uppskatta andras. Jag faller bara in i samstämmighet. Det var en tankeväckare.

    Jag tror att jag får lov att göra ett förtydligande inlägg eftersom både du och tjockisbloggen påpekat att tjock inte är negativt, utan att det går att vara tjock och snygg. Det vänder jag mig inte emot alls, jag känner tvärtom ett antal kvinnor i drygt 100-kilosklassen som jag tycker är oerhört vackra. Det jag vände mig emot var bara att folk i min egen storlek kallar sig själva för tjocka och pratar om fat acceptance. Och då är jag också överviktig, till BMI sett.

    Men tack för ännu ett intressant och tankeväckande inlägg.

    • 18 mars, 2010 10:54 e m

      Du trampade absolut inte på tår — jag tyckte snarare det var roligt. För att det liksom pekade på det här med hur absurt det är med att försöka bedöma andras vikt och storlek.

      Jag menade inte heller specifikt att DU sa att fett inte är fint, utan att det är en av de saker som kanske får folk att säga ”du är ju inte tjock”.

      • 19 mars, 2010 4:24 e m

        Det visar väl, om inte annat, på att de här idealbilderna av smala tjejer vi pumpas med har någon effekt. Även om jag ser att väldigt få kvinnor är size 0, så har jag nog ändå en mental bild av att medelvikt bland kvinnor är sådär en 60 kilo. Det är sjukt läskigt när man tänker på det ^^”

      • 19 mars, 2010 4:24 e m

        Det visar väl, om inte annat, på att de här idealbilderna av smala tjejer vi pumpas med har någon effekt. Även om jag ser att väldigt få kvinnor är size 0, så har jag nog ändå en mental bild av att medelvikten bland kvinnor är väldigt mycket lägre än vad den är. Det är sjukt läskigt när man tänker på det ^^”

  27. 18 mars, 2010 9:09 e m

    En gång när jag och en kompis skulle hyra kanot så tog jag en flytväst för en lättare viktklass än den jag egentligen borde haft. Siffrorna stod ju fan med stor spritpenna mitt på, och jag ville inte. Och min kompis hade mycket lägre siffror. Men hon kanske också hade fel väst på sig?

    Så hemskt att komma att tänka på.

    Och så fint du skrev.

    • 18 mars, 2010 10:55 e m

      Å gud ja, det finns så många saker som både jag och andra velat men inte vågat göra för att man då måste berätta för någon vad man väger/har för storlek. Väggklättring, fallskärmshoppning, vattenskidor, bara för att ta några exempel.

  28. 18 mars, 2010 10:44 e m

    ALLT credd till dig, fy fan vad du är modig och cool!! kan du inte försöka få detta till ngt större media så att det når fler tjejer/människor? alltså jag är chockad över ditt mod. heja heja!!

    / 162 cm och 87 kilo men ser betydligt större ut än dig

    • 18 mars, 2010 11:00 e m

      Du det är en idé. Kanske ska kontakta någon tjejtidning? Eller min egen redaktion, för den delen.

      Och tack, vad fint sagt!

  29. 18 mars, 2010 10:52 e m

    Släng bort BMI-skalan. Det är inte till för att mäta individens hälsa på något sätt, utan mer för att kolla av hur stora folkgrupper mår. Det vill säga – din BMI är bara väsentlig om den är en av många. Det är åtminstone vad jag har fått ut av den läsning som jag kollat på, t.ex. Wikipedia. Dessutom är det ett mått från 1800-talet.

    Fuck BMI.

    (Jag är f.ö. undernärd enligt BMI-skalan, men jag har aldrig blivit rekommenderad att öka i vikt pga hälsoproblem. Eftersom jag inte har några. Som är relaterade till min vikt. Jag är bara smal.)

    • 18 mars, 2010 10:56 e m

      Ja det blir lite absurt när jag är sjukligt fet men har ett midjemått under läkarnas rekommendationer. Eller när jag var Fet men tränade sex gånger i veckan. Osv.

      (Mannen som uppfann BMI sa väl till och med själv att det inte skulle användas på det sätt det gör idag. OCH de flyttade gränserna för alla kategorier för några år sen, så hipp happ var jättemånga fler överviktiga och feta.)

  30. 19 mars, 2010 8:10 f m

    Det sägs ju att nästan alla kvinnor ljuger om sin vikt vilket gör att normen baseras på en lögn som ingen någonsin kommer uppfylla. Det gör att alla blir deprimerade och känner sig dåliga, istället för att vi är ärliga och folk får må bra.

  31. bubblor permalink
    19 mars, 2010 10:16 f m

    Fantastiskt, tack för din uppriktighet. Tack också för den klargörande texten kring ortdet tjock. Det skulle vara skönt att skaka bort övrig betydelse av ordet. Man är varken efterbliven eller ful för att man är tjock, man är helt enkelt tjock. Vilken märkvärdigt underbar tanke

  32. 19 mars, 2010 10:20 f m

    Så himla bra du är Julia! Och jag instämmer med vad någon annan skrev tidigare, gör du något mer på detta är jag gladeligen med!

    Hälsar Eva, 173 cm lång och vikt någonstans mellan 80-85 (äger ingen våg :) )

  33. 19 mars, 2010 10:34 f m

    Vilket befriande och bra inlägg!
    /Maria (ny läsare)

  34. 19 mars, 2010 12:35 e m

    Vågen för dig Julia!!
    /Petra, 167, 69

  35. 19 mars, 2010 12:56 e m

    Strålande inlägg!

    /Sandra 167 cm och 79 kg

  36. 19 mars, 2010 1:01 e m

    jag vill nästan fria till dig! (om jag inte redan var en upptagen kvinna).

  37. Anna-Carin permalink
    19 mars, 2010 1:10 e m

    Åh, vilket inlägg och kommentarer. Det här är något som jag också funderat på. Mycket. Som inte är smal men inte heller fet, men tycker om mig själv. Det är ju inte det som definierar mig. Tror det är bra om du startar ett projekt! Är gärna med, både bilder och mått (159, 75 kg). Kram

  38. Hmm permalink
    19 mars, 2010 2:02 e m

    Jag är smal så jag får typ inte säga detta, men jag är riktigt trött på normen som alla ska leva upp till. Vad spelar det för roll vad man har för vikt bara man mår bra?

    I övrigt så är alla beskrivningar relativa. Vad som är kort här är långt i Asien etc. Det är också subjektivt. Vad som är vackert för någon är fult för en annan. En annan grej. Varför är det ok att säga till någon att de är för smala? Smala har också komplex, sorgligt nog.

    Vi kanske måste bli bättre på att inte stoppa folk i fack efter utseende, tycker jag.

    • 19 mars, 2010 2:03 e m

      1) Varför skulle du inte få säga det?

      2) Ingen har väl sagt att smala personer inte har eller inte får ha komplex?

  39. 19 mars, 2010 2:16 e m

    Jag tackar en gång till alla som kommenterat — jag börjar få slut på sätt att tacka er en och en. =)

  40. Hmm permalink
    19 mars, 2010 2:45 e m

    @Julia. Ang smala. Nej jag passade bara på att slänga in det som en eftertanke. Sorry!

  41. Hmm permalink
    19 mars, 2010 2:48 e m

    @Julia. Ang punkt 1. Det finns många som inte tycker att smala har ngn rätt att uttala sig i måbra-frågor. Sorry för att jag är miljöskadad. Jag försökte inte anta att du har den åsikten.

  42. Karin permalink
    19 mars, 2010 4:05 e m

    tack för att du skrivt detta.

    / en annan tjockis

  43. 19 mars, 2010 4:51 e m

    Många säger i kommentarerna här att de har en mental bild av att alla tjejer väger typ 60.

    Jag väger typ några och 60, tror jag (har ingen våg) och är 170 cm. I min mentala värld väger då rimligtvis ”alla” typ 55, eftersom ”alla” är smalare än mig. Eller så beror det på min lätta benstomme och min brist på muskler, tänker jag, så att ”alla” kan väga mer än mig och ändå vara smalare. Om någon tjej är märkbart tjockare än mig tänker jag att de väger typ 70-75. (Det är vad jag skulle gissat på Julia också, som jag iofs bara sett IRL en gång.)

    Och så insåg jag just att trots att jag varken ser mig själv som tjock eller smal, och generellt är ganska duktig på att inte noja över vikt, så finns det ändå än noja över storlekar.

    Jag vill vara en 38. Har alltid velat vara en 38. Vet inte ens vad en 38 innebär förutom någon form av gyllene medel man borde vara. Ingenstans är det här tydligare än när jag syr. Minnen av mammas nålar i rumpan när alla klänningsmönster ska tas ut där och in över brösten. Var aldrig ”14-åring” i måttabellen, var 12 år i bröstmått, 14 i midja, 16 i stuss.

    Jag syr fortfarande och mätte 95-76-101 sist gång jag kollade. Fortfarande finns ingen storlek för mig i dessa förhatliga måttabeller över perfekta timglaskvinnor i olika storlekar. Jag ska ju inte vara en 42, jag ska vara en 38, tänker jag, och det tar emot att klippa ut större eller dra linjalstreck mellan storlekar.

    Men när jag slipper mäta och väga är jag ganska nöjd ändå. Kvällsljuset i sovrumsspegeln är bäst. Kan bidra med fotobevis.

  44. 19 mars, 2010 4:58 e m

    Nu fick jag dåligt samvete för att jag skrev en massa kroppsgrejer fastän jag är den där 60-tjejen.

    • 19 mars, 2010 5:35 e m

      Det tycker jag inte du ska ha — vi lever alla i samma samhälle och har lika mycket ”rätt” att noja eller inte noja. SÅDESÅ.

  45. 19 mars, 2010 6:19 e m

    Jag tror du har helt rätt i att vi blivit allt mer förvirrade angående storlekar och hur vi själva passar in. Vi har gått från att vara medel till att vilja vara minus och att ligga på undervikt /sälja sig som spinkig, är att visa att man har stor viljestyrka. Därmed har tjock kommit att bli ett tillstånd och inte något som beskriver fysisk form.

    Själv är jag definitivt en av de där som är helt fel ute vad det gäller min kropp och jag skulle ha tippat att du och jag drar ungefär samma storlek när det i verkliga livet (tydligen) skiljer 35kilo.

  46. Agneta permalink
    19 mars, 2010 10:28 e m

    Vilket underbart inlägg.Jag blir så jävla glad över att en snygg babe som du skriver om övervikt på ett sånt befriande sätt.You made my evening!

  47. Karin permalink
    19 mars, 2010 11:11 e m

    Du skriver så jäkla bra!

  48. thenostalchic permalink
    20 mars, 2010 9:26 f m

    Det är dessa diskussioner som behövs! Jag blir glatt uppmuntrad av detta inlägg. Som jag ser det så är alla i tjockisrutan systrar oavsett storlek. Vi vet hur det känns när utbudet inte stämmer överens med den man känner att man är.(stilmässigt) Man är som plussize på ena eller andra hållet förpassad till ett extremt litet utbud av kläder (den svenska marknaden) Då man får trolla med knäna för att skapa sig den stil man tycker om. Vad är tjock och vem bestämmer det? Jag precis som du lägger inga värderingar i ordet tjock, det beskriver ju bara hur jag ser ut och sätter egentligen inga negativa etiketter på mig. Det är samhället som satt ett likamedtecken mellan tjock och misslyckad, inte jag. KRAM <3

  49. Anna permalink
    20 mars, 2010 1:14 e m

    Det här är bland det bästa, roligaste och skönaste jag läst på länge. Bara för att man är tjock så är man inte ful och det tycker jag du får fram.

  50. linus fremin permalink
    21 mars, 2010 9:12 e m

    åh, vilket grymt inlägg. och så välbehövligt! för det finns inget motsatsförhållande mellan tjockhet och hälsa, och inte mellan tjockhet och snygghet heller.

    det känns som att det här kan vara starten på en väldigt vacker rörelse…

  51. mäjlin permalink
    22 mars, 2010 2:39 e m

    Hatten av, fy fan vad jävla bra skrivet!
    Det där att man tror att ”alla andra” väger 60 kg är så skrämmande sant.

    Jag har alltid känt mig lite större än alla andra. Inte alls roligt på flashiga gymmet, inte alls roligt på stranden eller i provrummet. Alla andra drar ju small i kläder, jag drar 40 i byxor. Är det hela världen? Är det ens särskilt stort? Nej!

    Nu har jag börjat träna kampsport, och har insett att min kropp är jävligt bra! Den är stark, tålig och lätt att bygga muskler på. Vi är kompisar jag och min kropp, och det känns så sjukt skönt efter år av ”måste bli smalare”-tankar kretsande dygnet runt i hjärnan. Jag är bra som jag är, och jag mår som bäst när jag får använda kroppen och träna styrka så att svetten sprutar, inte när jag äter för lite och fjantar omkring i trikåer på ett aerobicspass för att bygga låååånga smaaaala muskler utan fett på. That just ain’t me.

    164 cm, 74 kg.

  52. 22 mars, 2010 6:20 e m

    Ett par dagar efter sådär men tjosan hallå där. 163 cm, 94 kilo. :)

  53. 24 mars, 2010 1:51 e m

    Fantastiskt bra skrivet, och tack för länkarna.

  54. nina permalink
    24 mars, 2010 7:24 e m

    Jag är 166 cm och väger 97 kg. Stolt och glad för jag var sjuk och ledsen för 7 månader sen när jag vägde 137 kg.

  55. 25 mars, 2010 11:31 f m

    Bra skrivet! Tjock är ett så negativt laddad ord som helt baseras på våra ideal. När jag exempelvis beskriver mig som smal, eller väldigt smal som jag alltid varit, är det ju inte som en komplimang till mig själv. Utan endast som en beskrivning. Det är så otroligt stigmatiserat med ordet tjock eller att beskriva någon som tjock. Medan man kan säga att folk är smala eller väldigt smala och till och med rynka lite på näsan för att de är för smala. Kanske till och med påpeka att de borde gå upp i vikt.

  56. 13 april, 2010 11:51 e m

    !!!

    detta var viktigt och vettigt och välskrivet! tyvärr har folket ovan redan skrivit det mesta jag tänkte på, så jag får väl dra till med en bild för att ha något att komma med:

    bästa,
    m

Trackbacks

  1. Nerd Life Deluxe B-L-O to tha double G » Blog Archive » Tjockt
  2. Om att vara småtjock « Hälsa är mer än en siffra
  3. Beach 2010 « Veronikas anteckningar
  4. Tack – och en fråga « Julia Skott – pangbrud och skjutjärnsjournalist.
  5. jag är inte tjock « mymlan. the real.
  6. Life de Luxe » Bloggarkiv » Lunchläsning, fredag
  7. Två (lite orelaterade) länktips « Bokstävlarna
  8. On beauty (and size) « Two months of What
  9. jardenberg kommenterar – 2010-03-20 | jardenberg unedited
  10. Det är dags att konstatera: jag är fet. «
  11. ”Du är ju inte tjock”
  12. Om Julia Skott och en photoshoppad verklighet « Himmel & Ord
  13. År tre – recap « Julia Skott – pangbrud och skjutjärnsjournalist.
  14. Vikt, ideal och kroppssyn | i am SAn
  15. “Jag skapar min egen verklighet” |
  16. Alltså uttrycket ”Youth is wasted on the young” känns ibland så himla sant. | LIKE A BAD GIRL SHOULD

Lämna ett svar till Anneli Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s