Skip to content

Stafetter och maraton

8 mars, 2010

Kanske är det bara lämpligt att det blir mer av stafett än maraton idag, att vi är ett gäng som hjälps åt hela dagen, tar vid efter varandra. Nånstans är det väl det som kvinnodagen ska handla om — att kämpa tillsammans, att inse att vi har vår sak gemensam oavsett hur den tar sig uttryck. Jag tycker det är vidrigt att kvinnor dör i barnsäng trots att jag inte vill ha barn, till exempel. Jag är emot alla former av förtryck som har sitt ursprung i kön (eller andra grupperingar, för den delen) oavsett om de påverkar mig mycket, lite, eller inte alls.

Det är inte vad att vara kvinna betyder för mig, inte bara — men det är en av sakerna som det innebär. Att vara medveten om att man är del av en grupp som är förfördelad i samhället i stort, och för mig också vilja göra någonting åt det. Jag kanske varken gör så mycket som jag skulle vilja eller skulle kunna, men jag är i alla fall medveten om det. Och jag vägrar gå med på det.

Detta inlägg är en del i en bloggstafett för att uppmärksamma internationella kvinnodagen. Fler inlägg kan läsas hos Sjumilakliv, Själv är bäste dräng, Hanna Axelsson, Miss Peach, Enkel men komplicerad, Lilla O, Nattens bibliotek, Suzannes, En avdankad akademikers tankar, Paperlace, McSarcne, Gråvädersdagar, Orchid Pussy, The Pink Princess, Schmut, Linas funderingar, Ung Verdandist, Lisa Gemmel, Gunillas bloggCatya – Sticks & StonesPour le Moment, Karriärmorsan, Sussie i vida världenCumulunimbus och Petra Jankov.

Annonser
14 kommentarer leave one →
  1. 8 mars, 2010 12:51 e m

    ”…att inse att vi har vår sak gemensam oavsett hur den tar sig uttryck.” Jag gillar’t!

  2. 8 mars, 2010 4:39 e m

    Just det! Jag tillhör en språklig minoritet, finlandssvenskarna, och det är en ständig kamp vi (?) får föra mot att få bevara vår möjlighet att tala vårt modersmål. Till all tur finns det fonder som kan garantera att vår dagstidning (HBL) får utkomma etc. Men det finns inte en enda finlandssvensk av oss 300 000 som inte flera gånger blivit utsatta för rasism av majoritetsbefolkningen. Skrikit ”hurri” (ant. efter ordet ”hurra” som på ngt sätt förknippas med oss… nej, fråga mig inte varför).

    Jag känner inte till statistiken, men jag antar att nästan alla vuxna kvinnor i Norden någon gång blivit trakasserade pga sitt kön på en arbetsplats, i skolan el. likn. Fått känna sig utsatt.

    En finlandssvensk kvinna kan därmed aldrig bli intolerant, det är hon inte liksom skapad för i sin situation.

    Kram härifrån! :)

  3. 8 mars, 2010 5:21 e m

    ”att kämpa tillsammans, att inse att vi har vår sak gemensam oavsett hur den tar sig uttryck.”

    +19393834474499 upphöjt till stjärnstopp!

Trackbacks

  1. Bloggstafett – Jag heter inte lilla stumpan « Peach
  2. Bloggstafett: Internationella kvinnodagen « Nattens bibliotek
  3. Gråvädersdagar » Blog Archive » Bloggstafett: Internationella kvinnodagen
  4. Internationella kvinnodagen « Ung Verdandist
  5. Girls just wanna have fun? « catya
  6. Tillräckligt arg på kvinnodagen « Port Freedom
  7. Karriärmorsan» Blogg-arkiv » Camilla, Katja och tonårstjejen inspirerar mig IT-tjejbloggen
  8. Jämställdhet – veckans fråga « Emil Isberg
  9. Jämställdhet – veckans fråga | Emil Isberg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s