Skip to content

Älskade kattskrälle

27 december, 2009

Det var inte ingenting. Lillekatten har kronisk njursvikt.

Jag skäms inte en sekund för att jag har grinat mig svullen och tom och fortfarande är väldigt ledsen. Men nu har jag accepterat situationen. Typ. Hon är tillbaka på djurakuten för mer dropp och matning, och så hoppas de få igång hennes lilla system så hon äter och dricker själv; då kan hon få ett litet tag till.

Det som varit viktigt för mig är att både internet och veterinären säger att det är inte mitt fel, och att jag hade antagligen inte kunnat upptäcka det tidigare. Jag hade fruktansvärt dåligt samvete igår, men katter är hemliga med att de mår dåligt, och det är oftast inte förrän de bara har sådär 30% njurfunktion kvar som symtomen börjar visa sig, och då går det väldigt fort. Jag har fortfarande lite dåligt samvete, men mest för att min lilla lilla katt är sjuk och jag inte kan göra något. Mer än ge henne till duktiga veterinärer och hoppas väldigt mycket.

(Esme när hon var något år gammal — fast hon ser ungefär likadan ut nu.)


Och så har jag fixat tid hos jourläkare till mig själv eftersom jag inte blir bättre. FÖRIHELVETE. Jag tror egentligen inte på karma och hybris och hämndlystna gudar, men det är svårt att inte tänka på att jag bara för någon vecka sen pratade om att det var trevligt att saker gick bra, och undrade halvt på skämt om det kanske var dumt att säga det högt.

9 kommentarer leave one →
  1. 27 december, 2009 12:35 e m

    Men å, BB. Detta är inte karma. Det är otur. Du har inte gjort något för att förtjäna det här, allraminst varit glad. Vännen. :(

  2. Rickard permalink
    27 december, 2009 12:36 e m

    Jag hade en katt för några år sedan som också fick njursvikt, den stackaren. Och det var samma där med att han inte åt eller drack. Jättehemskt att se. Men det ska tydligen inte vara så ovanligt bland katter, har jag för mig.

  3. 27 december, 2009 1:05 e m

    Åh, vad hemskt! Hoppas hon orkar lite till, det är så hemskt när katter är sjuka.

    Och att du mår bättre snart. Också.

  4. 27 december, 2009 1:25 e m

    vår hankatt fick akut njursvikt tidigare i höst. Hans tillstånd var så dåligt att vi valde att avliva honom, jag har nog aldrig känt mig så jävlig i hela mitt liv

  5. Maggie permalink
    27 december, 2009 1:39 e m

    Åh nej, lille katten. Stackars er. Kram

  6. 27 december, 2009 11:05 e m

    Tack alla.

  7. 28 december, 2009 10:51 e m

    hej!

    du känner inte mig, men jag ville bara lämna ett meddelande. stackars er. hoppas hon mår bättre snart.

    dessa katter att de ska vara så knepiga och inte vilja/kunna visa oss att de mår dåligt förrän de knappt kan stå på benen.

    • 28 december, 2009 10:55 e m

      Tack!

      Och ja, det är nästan så man blir lite arg, för värdena tyder på att det pågått ett antal månader under hösten men hon har inte visat något. I och för sig så dröjer symtomen, som sagt, så hon kanske inte kände så mycket heller.

Trackbacks

  1. Katter och utmattning « Julia Skott – pangbrud och skjutjärnsjournalist.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s