Hoppa till innehåll

Där uppe där det är tänt

30 november, 2009

Mymlan uppmanar på Bloggvärldsbloggen till släktbloggande, i helga familjetider. Typ.

Det finns nog de som kan tycka att jag har en lite dubbel inställning till familje- och släktband. Å ena sidan säger min mor att det viktigaste jag har lärt henne är att man inte måste älska någon bara för att man är släkt med dem. (Eh, det där låter som att det är mig hon menar. Det är det inte.) Och det tror jag ganska hårt på. Å andra sidan så släppte jag mina planer när min bror bad mig Stockholmsguide hans halvsyster en dag, en syster som jag träffat typ en gång för över tjugo år sen. Jag hade inte släppt allt för en kompis från Moskva, men brorsans syrra gick före liksom. Jag har skrivit om hur jag och min syster funkar ihop trots att vi kanske inte borde göra det alls, med alla åsikter vi har våldsamt olika. Jag både tror och inte tror på blod tjockare än vatten. (Någon gång tror jag att jag skojat om blogg tjockare än blod, när min bror hojtade om hur förtappad jag är.)

Jag tycker hemskt mycket om mina föräldrar och mina syskon. Nästan jämt. Jag umgås inte med dem så mycket som jag skulle vilja — de bor i andra länder respektive har massa barn; vad ska man göra. Och nu till julen blir det ännu konstigare. Förra julen var jag i Cambridge i ett par dagar och åt konstiga julmatsversioner och tittade på jul-TV på YouTube (efter lite bristande julstämning) men i år blir det inte så. Det gick inte att matcha biljetter och jobba-mellandagarna-schema, och eftersom jag ska dit i nästa vecka kändes det inte riktigt värt det att betala massa pengar för 36 timmars umgänge. Sååå jag vet inte riktigt hur det blir. Kanske försöker svänga ihop något för andra som inte kan vara med sina familjer på julafton.

Men det kommer kännas lite konstigt. Jag älskar jul och påsk för då samlas vi allihop, och har massa ihopblandade traditioner (svenskt och ryskt och tyskt) och nu blir det pang bom tomt. Mina syskon lär fira med sina ingifta familjer, eller ha hemmajul, och bådadera känns som att inkräkta på andras mark och andras traditioner. Så vi får se.

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. 30 november, 2009 6:26 e m

    Indisk take-away och IRC-nörderi på julafton de åren jag har jobb-jul. Det har blivit sådan tradition att iår har morsan och brorsan lovat äta indisk take-away med mig den 23 för att väga upp för förlusten. De första åren jag var själv på jul gjorde jag ”riktig” jul med mat och gran och satt där själv med julbordet, men efter två år fattade jag att jag blev bara ledsen av det och att det var bättre att skapa en kontrast-tradition, något positivt för mig.

    Hoppas du kommer på din egen lösning och att julen blir perfekt på sitt sätt (och med sina förutsättningar).

  2. mcsarcne permalink
    9 december, 2009 1:56 f m

    En jul, som var just sån: För långt att åka, för ont om pengar, för mycket trassel och för lite tålamod så gjorde jag helt enkelt så att jag bestämde: Nej. Jag tänker inte Åka Någonstans Alls.
    Jag stannar I MITT HEM och så blev det.
    Jag firade julhelgen helt ensam och …
    …på många sätt är det en av de bästa jular jag haft.

    Ibland är det mycket skönt att vara ensam.
    (Men min mammas panik när hon insåg att jag var själv var en smula hjärtevärmande ändå: Mamma! Mamma! Lyssna på mig nu, mamma: Jag Är Lycklig så här, Jag har VALT att göra så här!)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s