Skip to content

Varken nöjd eller stolt

14 oktober, 2009

Isabelle Ståhl skriver om det manliga geniet, och om att hon ska bli mer sån själv, vara legitimt förvirrad och charmigt slarvig utan dåligt samvete.

Jag är så enormt kluven. Å ena sidan, ja, absolut. Perfektionshetsen är för det mesta en dålig sak. Jag kan också vara förvirrad och lat och glömsk och slarvig och självcentrerad. Och man måste kunna vara sådan, mellan varven, utan att skämmas för det, utan att få sådär panikdåligt samvete som man lätt får. Men jag tycker inte att man ska vara stolt över det. Inte upphöja det till dygd och mål, till något charmigt och ett tecken på att man är en själsligt högre stående varelse — som definitivt inte behöver be någon om ursäkt. Man behöver inte vara ett geni bara för att man är disträ, och man behöver inte vara disträ bara för att man är ett geni.

För, precis som Isobel sa på Twitter, det förutsätter att det finns någon annan där som plockar upp efter en, som tar konsekvenserna och böket och markservice och både roddande och råddande. Som sätter en före sig själv, när man själv väljer att alltid sätta sig själv först. Och ja, det är ofta en kvinna. Oavsett om ”geniet” är en man eller en kvinna är det ofta en kvinna som får sopa före och sopa efter. (Självklart finns det undantag; jag har haft flera kvinnliga kollegor vars manliga sambor sköter allt matlådande, till exempel. Men över lag.) I annat fall förutsätter det nästan att man inte har några närmare relationer av något slag, ingen som blir ledsen när man stökar och glömmer och struntar och väljer.

För någon går det ut över. Till och med om det ”bara” är kursare eller kollegor som får fixa alla de där smågrejerna man själv missat, glömt, eller skitit i. Eller ”bara” kompisar som får vänta tjugo minuter extra, låna ut pengar, eller alltid bära med sig eget toapapper. Och visst, det är klart att man ställer upp — nån gång då och då. Men helst inte jämt.

Isabelle skriver om att manliga akademiker med dessa attribut ses som charmiga, att alla kvinnor bara verkar acceptera det hela. Och där börjar jag verkligen  streta emot. För det är inte charmigt. Det är inte charmigt oavsett kön att slarva, att skita i andra människor, att sätta sig själv, sina behov, sin lättja och sin lust i första rummet i så många sammanhang som möjligt. Och jag tänker inte alls acceptera det, oavsett vem som gör det.

Håll i åtanke att det här kommer från någon som var tvungen att pausa mitt i diskandet för att springa och maila min far och fråga om ett underligt möjligt etymologiskt samband jag precis kommit på. Någon som också glömmer, missar, missförstår, slarvar, undviker. Men jag diskade klart sen. Jag säger till, jag ber om ursäkt, jag försöker styra upp och jag försöker göra mitt bästa. Jag kan be folk att ha överseende, men jag tänker inte be dem att beundra mig.

(Isobel har skrivit om det här medan jag höll på, och bättre.)

Annonser
46 kommentarer leave one →
  1. 14 oktober, 2009 10:07 e m

    ”Man behöver inte vara ett geni bara för att man är disträ, och man behöver inte vara disträ bara för att man är ett geni.”

    Word! Att inte ta ansvar själv är att lämpa över ansvaret på andra.

    Perfektionshets är en sak, att vara slarvig och ansvarslös är inte frälsningen från det. Det kännns mer som två sidor av samma mynt.

  2. 15 oktober, 2009 8:54 f m

    Dessutom, direkt från Isabelles text: ”[Min pappa] brukade med flit göra alldeles för svagt kaffe åt sina kollegor för att han skulle slippa göra det fler gånger.”

    Då handlar det liksom inte längre om nåt slags ”charmig förvirring” utan om att medvetet undvika hushållsarbete och ansvar, vilket ju bara ett tecken på att man inte har växt upp snarare än något annat.

    Jag tänker på alla unga italienska män jag träffat som bor hemma hos sina mammor för att få mat på bordet och tvättade kläder, en egentligen mycket vanlig företeelse där. Eller någon som Fellini som kunde häva ur sig att ”haha, jag vet inte ens hur man kokar ett ägg, och jag tänker inte lära mig det heller, åh jag är så tossig!”

  3. 15 oktober, 2009 9:20 f m

    Nu har både du och Iso tagit mina poänger medan jag föreläste om duktighet, dessutom. Får se om jag hittar en egen vinkel.

    • 15 oktober, 2009 3:16 e m

      Det tvivlar jag inte ett ögonblick på att du kan.

  4. Kalle permalink
    15 oktober, 2009 9:57 f m

    Det där med toapapperet säger rätt mycket tycker jag. Man måste nämligen inte bära med sig tooapapper till en slarver som aldrig har toapapper hemma — däremot blir man tvungen att bära med sig det OM MAN NÖDVÄNDIGtVIS MÅSTE HA TOAPAPPER. Om man inte, som slarvern, kan tänka sig att torka sig med Nöjesguiden (det är trots allt det den är till för). Det är inte slarverns ansvar att hålla besökare med toapapper, är det svårt att fatta? Liksom det inte är hans eller hennes ansvar att ha städat hemma för att inte pedantiska gäster ska få ont i magen när dom kommer på besök. Tycker man att detär jobbigt med såna människor så får man väl hitta andra att umgås med. Världen är full av ordentliga tråkmånsar.

    • 15 oktober, 2009 3:00 e m

      Menar du på fullt allvar att toapapper är något slags överklassens njutningsmedel och inte något man ska ha hemma för egen del heller?

  5. Anders permalink
    15 oktober, 2009 10:21 f m

    Jag tycker att perfektionsidealet och det här är olika saker. Att eftersträva perfektion är på något sätt att straffa eller förstöra för sig själv (ofta). Att vara systemmässigt oansvarstagande är att straffa och förstöra för andra.

    • 15 oktober, 2009 3:02 e m

      Jag säger som Anna (fast ovanför henne, hm…) — word.

  6. 15 oktober, 2009 10:23 f m

    Word, Anders. Word.

  7. Kalle permalink
    15 oktober, 2009 2:57 e m

    Förresten går man inte på toa hemma hos andra, det är dålig etikett.

    • 15 oktober, 2009 3:01 e m

      …min undran om din trollighet fick precis sitt svar.

  8. Kalle permalink
    15 oktober, 2009 3:16 e m

    Meh, är jag ett troll för att jag tycker att 1) om man besöker nån som man vet inte har toapapper hemma så kan man väl antingen köpa toapapper till sig själv om man planerar att använda hans/hennes toalett, men då kanske man inte ska klaga, eller göra som slarvern gör och torka sig med lokalblaskan och 2) att jag tycker att man inte går på toa hemma hos andra (i alla fall inte tvåan, och gör man ettan så kanske man klarar sig utan papper en gång). OK.

    Eller menar du att ChisK ställer som villkor på sina besökare att dom köper toalettpapper till honom?

    • 15 oktober, 2009 3:18 e m

      1) Om man inte vet det då?

      2) Vad ska man göra istället, menar du — gå till närmaste mack? På vilket sätt skulle det vara dålig etikett att gå på toaletten hemma hos någon annan? (Och som tjej vill jag nog torka mig även om jag bara kissat. Sista-droppar-skakandet är svårare då.)

      3) Jag tycker att det ingår i vuxenskap att ha toapapper även till sig själv. Faktiskt.

  9. Kalle permalink
    15 oktober, 2009 3:27 e m

    1) Som sagt, då får man använda lokalblaskan och sedan stryka slarvern ur sin telefonbok, och

    2) det ingår verkligen i vuxenheten att ha gjort klart sånt innan man besöker folk (om man inte är typ magsjuk, men då borde man kanske stanna hemma ändå). Och det ingår verkligen i vuxenheten att veta att det är dålig etikett att bajsa hemma hos andra.

    Förresten så trodde jag att duktiga flickor alltid hade servietter i väskan, utifall någon skulle få en gråtattack inför allt slarv i världen som man tvingas ta ansvar för, och

    3) ja, det tycker du ja. Men då har du ju lämnat ämnet, nämligen hur andras slarv påverkar andra.

    • 15 oktober, 2009 3:36 e m

      Jag tror inte vi kommer så mycket längre än så här. Jag ska kanske i framtiden be mycket tydligare om tillåtelse att använda mina vänners toaletter, och fråga om det är OK att jag använder mig av det toalettpapper de eventuellt har därinne.

  10. 15 oktober, 2009 4:24 e m

    Jag vill mest tillägga att jag aldrig i mitt liv har tagit illa upp för att en gäst använt toaletten. Och ingen annan jag känner har gjort det heller. Jag tror att det är Kalles alldeles egna neuros. Alternativt är han ett troll. Eller båda.

  11. ibrahim permalink
    15 oktober, 2009 4:30 e m

    man måste inte umgås med genier

  12. 15 oktober, 2009 4:34 e m

    Plötsligt blev det liksom synonymt att vara sjukt slarvig och att vara ”geni”, vilket förstås är fullkomligt absurt. I grunden tycker jag det handlar om att umgås på lika villkor, istället för att bara säga ”sån är jag” (mitt hatuttryck f.ö.) vilket är detsamma som att säga ”jag tänker aldrig ändra på mig, ni får ändra på er för att ha ynnesten att umgås med mig”. Det sättet att inordna alla runtomkring en i just sitt eget sätt att se på världen är jävlit oskönt, för att vara mild.

    • 15 oktober, 2009 4:39 e m

      Mmm, jag skrev ju att inget av det förutsätter eller ger det andra.

      Och ja, ”sån är jag” är ungefär på nivå med ”jag säger bara som det är” i min Book Of Gillande.

  13. studiomannen permalink
    15 oktober, 2009 4:35 e m

    Jösses.

    Måste hämta mig först efter Kalle-chocken. Sedan kommer jag att kommentera vidare.

  14. 15 oktober, 2009 4:41 e m

    Jag tycker precis tvärtom mot vad Kalle skriver. Ettan och tvåan är helt ok. Men inte att kräkas. Där går gränsen för min gästfrihet, men om någon råkar … vad ska man göra?

    Vem har sagt att det är ohyfsat att låna toaletten? Det är helt galet.

  15. ibrahim permalink
    15 oktober, 2009 4:42 e m

    jag får formulera om det där: man måste inte umgås med människor som kommer från en främmande städkultur

    • 15 oktober, 2009 4:48 e m

      Fast man kan ju råka vilja. Av olika skäl.

  16. Kalle permalink
    15 oktober, 2009 4:48 e m

    Nej, det är inte min egen neuros. Jag råkar bara vara uppfostrad. Jag har gott bordskick, jag lyssnar på vad folk säger, jag tackar för presenter och bjuder igen. Och jag pekar inte heller ut folks svagheter, och skyller inte heller deras brist på organisationsförmåga på mina egna obearbetade känslor inför att ”tvingas” vara duktig hela tiden. (Men om ni helt obekymrat gör tvåan hemma hos folk när ni är bjudna på fest, så fine. Jag skulle nog säga att det är litet väl slarvigt.)

    Jag tar folk för vad dom är — vissa vänner har ovanan att fålla sårande kommentarer, andra ovanan att stöka till. Om deras bra sidor överväger de dåliga så är det OK. Alla har dåliga sidor. Folk ändrar sig aldrig, och ingen blir gladare av tjat. Slarviga människor är som dom är, och pedanter är som dom är. Båda kan vara en pain in the ass på olika sätt.

    Det absolut ocharmigaste som finns är att ställa upp för andra och sedan klaga på dom andra och skryta om hur man alltid ställer upp.

    Ex1: Värden har höjt hyran. Det kan man klaga på. Ex2: Min slarviga lillasyster lånar pengar av mig men betalar aldrig tillbaka. Det kan man inte klaga på. Sluta låna ut till henne då.

    • 15 oktober, 2009 5:06 e m

      Man använder toalettborsten efteråt. God uppforstran.

  17. ibrahim permalink
    15 oktober, 2009 4:54 e m

    Julia: då får man ta seden dit man kommer.

  18. studiomannen permalink
    15 oktober, 2009 5:24 e m

    Nej. Det här har skenat iväg. Släpper detta omedelbart. Annars är det stor risk för att väluppfostrade jag osäkrar vapen.

  19. 15 oktober, 2009 5:38 e m

    Jösses, man är alltså en dålig människa (egen tolkning med lite skruv) om man går in på klo och stretchar ryggen hos polarna numera alltså?

    Det måste finnas någon sans med detta sociala regelverk. Vad är folk rädda för?

  20. studiomannen permalink
    15 oktober, 2009 5:40 e m

    OK! Ge mig lite betänketid. Återkommer. :-)

  21. 15 oktober, 2009 6:46 e m

    Anders,

    Båda sakerna förstör för en själv, och för andra.

  22. 15 oktober, 2009 9:43 e m

    Orka haka upp sig på att Kalle har låga krav på andras toaletter! Själv utgick jag från att det skrevs med glimten i ögat – ibland kommer trollande inte bara från ena sidan av en ordväxling.

    Däremot tycker jag att det är lite, lite olustigt när ett begrepp som ”vuxenskap” plötsligt dyker upp som ett moraliskt värde som inte får ifrågasättas.

    • 15 oktober, 2009 9:47 e m

      Jag hakade upp mig mer på att han tyckte att det var dålig etikett att gå på toa hos någon annan, faktiskt. Och väldigt lite av hans kommenterande vare sig här eller annorstädes har gett mig någon glimten-i-ögat-känsla alls.

      Vuxenskap var inte ett helt allvarligt använt ord, men vad ska man säga då? Fungerande självständig människa i eget hushåll-skap? Lite åbäkigt.

  23. ibrahim permalink
    15 oktober, 2009 10:05 e m

    Jag vet att det inte är medvetet men städivrarna får ofta hushållsarbete att låta som något jobbigt, dåligt, skamligt, rentav onödigt och alldeles alldeles poänglöst. Det är det tråkiga med antislackerismen, att det skulle vara nåt nödvändigt ont för alla människor.
    Personligen älskar jag att diska, laga mat och städa. är dock osäker på om fler städtimmar skulle producera fler genier, skulle gärna städa dubbelt så mycket om nån kunde övertyga mig

    för övrigt bästa tråden på internet :)))

  24. 15 oktober, 2009 10:19 e m

    Jo, den saken reagerade jag också på (men glömde bort tills jag skrev kommentaren). Oerhört konstig inställning – men det är bara hans egna tarmar som far illa, och jag orkar inte riktigt bry mig om dem.
    Själv har jag bajsat hemma hos ChrisK ett flertal gånger och alltid hittat papper. Jag misstänker att historien om hans vän som tar med sig papper kan vara liiite uppblåst, men är inte det okej i ett blogginlägg skrivet med humor, som Isabelles?

    Sen vill jag gärna förtydliga att jag inte menar att de som svarade på Kalle ”är troll”. Snarare att trollande är en emergent egenskap ur nätdiskussioner, som strikt talat inte har en enda skyldig, även om vissa oftast är mer drivande. Trollandet skapar troll, i högre grad än vad troll skapar trollande.

    Vuxenskap – okej, förstår vart du syftar, men jag kan fortfarande inte försonas med den moral som ligger i att använda ordet så. Särskilt inte när jag tänker på vänner som i perioder har mått psykiskt dåligt och inte klarat av att uppfylla så många av de kriterier som jag antar står på punktprogrammet för vuxenskap. När de har mått bättre har de kanske uppfyllt fler, men inte alla. Kan de då inte få vara nöjda över det? Ett generellt begrepp om hur vuxenskap ska vara tar bort respekten för människors olikhet.
    Hur gled vi förresten över till att diskutera ”självständig människa i eget hushåll”, när de inledande vågorna av kritik mot Isabelles inlägg snarare handlade om hushåll med flera personer, där ansvar vältras över på någon annan? (Gustav påpekade också det.)
    Inte heller här går det hur som helst att applicera någon generell moral – kallad vuxenhet eller något annat – på alla olika slags samlevnadsformer och familjeförhållanden. Etiken för samlevnad med andra kan inte utgå från ett ideal av hur en individ ska vara. Och ansvar står inte i motsättning till vare sig stolthet eller kaos.

  25. 15 oktober, 2009 10:33 e m

    Har bloggat om saken, jag också, nu: http://blogg.aftonbladet.se/lisamagnusson/2009/10/disken-kan-vanta

  26. 16 oktober, 2009 7:14 f m

    Att läsa de här inläggen och ha ADHD-diagnos ger onekligen helt andra perspektiv. Jag varken hyllar eller avskyr att jag är som jag är. Och tycker det är löjligt att geniförklara på det där viset.

    Men att å andra sidan säga att alla ska bete sig på ett visst sätt… njet. Alla kan inte det.

    Jag håller alltså med Rasmus fullständigt i det han säger om relationer och ideal. Jag tror det kan vara något av det bästa jag sett formulerat om relationer någonsin.

  27. 16 oktober, 2009 11:22 f m

    utan att anse nåt särskilt om ståhls egen slarvighet:

    många påpekar att det bara är att lämna alla idiotiska slarvers åt pipan, stryka dem ur tfn-boken och gå vidare. well. det kanske inte är så bara. tänk om det är ens förälder? ens syskon? ens partner, som man haft oturen att bli lite för förälskad i? jag säger inte att de förtjänar ens kärlek, men att ”bara lämna” är väldigt sällan så enkelt.

  28. ibrahim permalink
    16 oktober, 2009 3:09 e m

    christina: det finns å andra sidan inga genvägar om man ska respektera allas rätt att få vara individer inom ramen för det som är socialt accepterat i en västdemokrati

    jag fattade det inte som att isabelle och chrisk åkte runt till tex julia och klagade över att de hon för mycket toapapper hemma eller att hon diskar för ofta……………………..då hade kritiken varit befogad eller vad det heter
    julia skulle aldrig nånsin bo med nån från en sån städkultur så jag fattar inte konflikten, problemet eller vad det nu är

  29. 16 oktober, 2009 4:10 e m

    ibrahim, jag skrev en rad först i min kommentar för att visa att det som följde var en mer allmän reflektion kring den kör av stämmor som utbrustit i alla dessa ”men skit i dem då”. jag tänker att det inte alltid går att skita i folk (man kanske har barn ihop eller vad vet jag) och att det finns tillfällen då charmigt slarv också är väldigt egoistiskt. jag håller med dig om att varken ståhl eller chrisk verkade arga på folk med toapapper.

  30. ibrahim permalink
    16 oktober, 2009 5:12 e m

    känns lite löjligt att vara krävd på att uppskatta folk som sköter sin personliga hygien efter eget tycke och tar hand om sig själva och sina egna barn och släktingar och nära och kära som dom uppenbarligen har mer nytta av än den börda de framställs som. ingen jävel i hela världshistorien har någonsin burit en annans börda frivilligt, och till den som säger att dom tvingas vill jag bara att dom visar pistolen, knytnäven och/eller den ekonomiska, sociala, fysiska och/eller psykologiska jätteförlusten som inte faller inom ramen för vad som är socialt accepterat.därefter vill jag att dom gör en riktigt detaljerad polisanmälan så att eländet kommer till ett slut.
    sånna finns det men nårå sånna har jag inte sett till på riktigt riktigt riktigt länge, i synnerhet inte här

  31. Kalle permalink
    16 oktober, 2009 6:31 e m

    Men jag skojade ju bara när jag skrev att man skulle stryka ur telefonboken, jag trodde det var självklart. Jag har massa kompisar som är slarvrar, och för de mesta är dom mycket roligare att umgås med än städneurotiker. Slarviga människor är ofta mycket mera laid back också inför andra människors svagheter.

    Men egentligen så tror jag att det faktiskt räcker med att säga att man behöver inte göra nånting som man inte vill. Särskilt inte städa upp efter andra.

Trackbacks

  1. Twitter Trackbacks for Varken nöjd eller stolt « Julia Skott – pangbrud och skjutjärnsjournalist. [juliaskott.wordpress.com] on Topsy.com
  2. Två saker: « Julia Skott – pangbrud och skjutjärnsjournalist.
  3. Lilla gumman | SSWC igen
  4. Two can be as bad as one « Julia Skott – pangbrud och skjutjärnsjournalist.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s