Hoppa till innehåll

Som en hemmafru fast inte alls

23 september, 2009

Ibland är jag väldigt antropomorfiserande med katterna — jag tillskriver dem tankar och känslor och ondskefull planering. Ibland är jag väldigt biologistisk — det är bara instinkter och funktioner som beror på det här och det här. Ibland härrör allting bara från att de är knäppa i huvet.

Oavsett vilket är det ganska roligt när den lilla katten snor runt mina tomma skor i hallen och ser sorgsen och övergiven ut när jag ska gå på morgonen. Om hon hade en lugg att bliga stort upp genom skulle hon göra det.

About these ads
5 kommentarer leave one →
  1. 23 september, 2009 10:34 f m

    ”Hmm. Om jag svassar runt här i hallen med spelad sorg en stund, då tror hon att jag tillgivet tänker ligga på soffan och vänta till dess hon är tillbaka. På så vis anar hon inte vilken jävelskap jag planerat för den här dagen”

  2. 24 september, 2009 8:07 f m

    Finns det katter med lugg? (Lejonhannens man räknas inte.)

  3. 1 oktober, 2009 10:40 f m

    Katterna gör likadant med dig ;-)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 111 andra följare