Skip to content

Våldtäktsrädsla

16 augusti, 2009

Ja, nä, det är helt jävla barockt att prata om våldtäkter som mer eller mindre schyssta. Det är absurt att antyda att man inte eventuellt skulle kunna blir mer otrygg av att bli våldtagen av någon man litade på och älskade. Att man kanske liksom skrivit på för sex i alla lägen när man blir ihop, inte har något för att säga nej och inte kan bli våldtagen. (Micke påpekar att man ska läsa i kontext, vilket är sant, men man ska ändå vara jäkligt försiktig när man pratar våldtäkter. Och Hillegrens utveckling i Aftonbladet tycker jag inte gör något bättre — ”gentlemannaregler?” Really?)

Det har skrivits mycket om herr Rolf, men jag funderade snarare lite på just reaktionerna.

Det är många, huvudsakligen män, som tycker att det vore bra om färre blev oskyldigt anklagade för våldtäkt — tydligen händer det precis hela tiden att tjejer ångrar sex och/eller otrohet och då går till polisen och anmäler en våldtäkt. (För det är ju den enklaste smidigaste utvägen, inte jobbigt alls. Särskilt om det handlar om någon man lever med.)

Jag tror att det till viss del kan handla om att man inte vill tänka på sig själv som potentiell våldtäktsman. Oavsett om man undrar om man kanske har gjort något som inte var helt OK, eller om man bara inte kan föreställa sig det, så vill man helst inte tänka på sig själv så. Som någon som skulle kunna komma nära gränsen, kanske balansera på den, kanske gå över den. Kanske inte se den, kanske missuppfatta den, men på något sätt missa gränsen. Och då är det så mycket enklare att tänka sig att den större risken är att bli oskyldigt anklagad. Man ser hellre det spåret.

Det här är något som jag har funderat länge på om jag ska skriva om, något som är jobbigt och ganska skamset, men nu kändes det som att inte gick att låta bli:

Jag har försökt övertala en tjej att följa med mig hem, en tjej som var full och sa nej.

Sen finns det massa andra faktorer som eventuellt gör att gråzonen går mer åt vitt än åt svart, eller i alla fall skulle kunna anföras som något slags brukligt försvar — vi hånglade, det hon faktiskt sa var ”jag vill, men kanske inte nu, jag tror jag är för full”, jag försökte bara en gång efter nejet och sen slutade jag, jag var också full och det verkade som en trevlig idé att hon skulle följa med mig hem, vissa andra detaljer som jag tänker utelämna — men om man renodlar så kvarstår faktum: Jag försökte få hem någon som var full och sagt nej.

Och dagen därpå mådde jag ganska dåligt över det. Jag tror inte hon uppfattade det som särskilt jobbigt, jag tycker inte att jag var jättevidrig och äcklig, jag säger absolut inte att det var något som ens tillnärmelsevis påminner om en våldtäkt — men jag var tvungen att inse att ja, jag kan också bli gränsblind. Jag fick något som kanske var vagt, men det var ett nej och jag respekterade inte det. Och jag tycker inte att det faktum att jag är tjej gör det mer OK. Ja, maktpositionerna är andra, men jag gick över en gräns som jag inte trodde att jag skulle gå över. Det var inte alls kul att behöva fundera på mig själv som någon som gör så.

Och då förstår jag absolut att man hellre tänker sig att sannolikheten är större att man blir oskyldigt anklagad för något än att man kanske blir rättmätigt anklagad för något, kanske för något man inte alls menade eller tyckte där och då, men ändå mer eller mindre rättmätigt anklagad för.

Kanske tangerar det Elins tanke om att säger man ja, eller inte säger nej, så kan man inte våldtas. Om man tolkar in ett ja, om man inte har hört eller uppfattat ett nej, då har man inte våldtagit. Om man inte kan tänka sig att man kan gå över den gränsen, då kan man aldrig våldta.

Om man är någon som aldrig någonsin skulle kunna göra något sådant, om alla gränserna är tydliga, tjocka, skarpa och långt långt bort, då behöver man inte oroa sig. För något annat än falska anklagelser.

Annonser
34 kommentarer leave one →
  1. 16 augusti, 2009 3:36 e m

    Hur är gärningen våldtäkt beskriven i lagen? ”Den som genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om brottslig gärning…” I det av kammaråklagaren anförda exemplet (som är jävligt klumpigt formulerat), finns ingen av lagtextens kriteria uppfyllda. Eller? Debatten handlar om fel grej. Det faktum att rättsäkerheten stärkts i och med HD:s ändring av praxis måste väl ändå vara avsevärt viktigare än vad en kammaråklager hävt ur sig. Men allt är väl en fråga om vilka glasögon man har på sig?

  2. 16 augusti, 2009 3:49 e m

    Det du skriver är så jävla bra och viktigt. Och helt sant.

    Ja, det handlar om juridiska definitioner och ja, det är viktigt att de är exakta och ja, det kanske inte alltid överensstämmer med opinionens bild, men om vi nu skiter i lagen för en sekund så är den här diskussionen faktiskt bra mycket viktigare.

    Visst, attityder och lagar hör ihop och bör höra ihop, men om ett idiotiskt citat (visserligen ryckt ur sitt sammanhang men likafullt idiotiskt) sporrar igång en diskussion utanför det rent juridiska kan det inte vara fel.

    Den här debatten handlar om helt rätt grej.

  3. 16 augusti, 2009 3:52 e m

    Å. Tack. Nu blev jag alldeles glad och rörd här.

  4. Ibrahim Ibn Botani permalink
    16 augusti, 2009 4:18 e m

    Hela sexualbrotts-tramset är religiöst funderat och kontraproduktivt. Det finns inga sexual brott, har aldrig funnits och kommer aldrig finnas – i en sekulär värld, dvs. Frihetsberövande, ärekränkning, psykiskt lidande och misshandel i olika grader är vad det handlar om. De flesta domstolar avstår från att döma skyldiga våldtäktsmän ENBART därför att ni religiösa är så många och er hämnd är så gränslös att domstolarna INTE VÅGAR döma skyldiga våldtäktsmän om bara minsta teoretiska tvivel finns krig saken. Så är det inte tex inte när det gäller misshandel. Våldtäkt är för religiösa ett brott som aldrig kan betalas av. Det är bra att staten är restriktiv med att ge dem fria tyglar.

  5. 16 augusti, 2009 4:22 e m

    Tack för att du delar med dig. Tänkvärt. Speciellt det här hur svårt det är att inte själv inse vad man gör förrän efteråt. Bra skrivet.

  6. 16 augusti, 2009 9:09 e m

    Missades det totalt vad han egentligen sade?
    Han var inte för våldtäckt eller sa att det inte fanns.
    Och du ”Ibrahim Ibn Botani” vad komenterade du om?

  7. 16 augusti, 2009 9:15 e m

    Han använde ord som ”schysst” och ”gentlemannaregler” — då spelar det ingen roll om det han egentligen menar är något om beviskrav, han har avslöjat väldigt mycket mer om vad han tycker och tänker. Menar jag.

  8. Ibrahim Ibn Botani permalink
    16 augusti, 2009 9:47 e m

    Henrik

    jag var aspackad annars hade jag inte kommenterat alls, jag är rätt ointresserad av hur mycket eller hur lite en fantasi inte finns. men en lösning inom en relation kanske skulle kunna vara nåt i stil med ”fria sextider”, man kanske skulle kunna bestämma att man får ligga med sin partner hur mycket man vill på tex onsdagar utan att ha rätt att anmäla sin tjej för olaga omoralisk tjatsex?
    men då hamnar man ju naturligtvis i frågan om huruvida det var på onsdagen eller torsdagen om klockorna råkade vara osynkade, eller att man inte hängde med i sommartidsomslaget….attans, man hamnar i samma dilemma hur man än gör.

    men en annan fråga, kan man inte tänka sig att det kan bli olagligt att INTE ligga med sin tjej? som en sorts våldtäkt på partnerns behov, en som-om våldtäkt, ungefär som dåligt sex fast så dåligt att det uteblev….

  9. Misshandlad kvinna permalink
    16 augusti, 2009 10:09 e m

    Jag vet att det är så många tjejer och kvinnor som blivit utsatta för samlag mot sin vilja och sexhandlingar. Ofta i kombination med annan förnedring. Det är en bråkdel som anmäler och av den bråkdelen så går nästan ingenting till åtal – och det beror på att våldtäkten och de oönskade sexuella handlingarna sker mellan fyra ögon – och ofta i ett nära förhållanden.

    Men skadorna som blir på självkänslan är mer eller mindre outplånliga och går verkligen på djupet.

    Det leder till depression och tvingande bedövningsbehov mot smärtsamma känslor, tröstbeteende, självmedicinering i form av något missbruk – tobak, tabletter, (kan även vara kaffe, godis) kanske även alkohol och tyngre droger.

  10. Ibrahim Ibn Botani permalink
    16 augusti, 2009 10:23 e m

    Misshandlad kvinna.

    Gud vad jag jag känner igen mig i det där.
    I nästan hela mitt vuxna liv har jag ställt upp på sex med tjejer trots att jag inte alla gånger velat. Jag har sen puberteten blivit itutad att riktiga män minsann har ståfräs hela tiden och aldrig bangar på en tjejs behov. För nåra årsen satte jag ner foten och sen dess använder jag rekreationsmedel bara när kroppen vill.

  11. 16 augusti, 2009 10:33 e m

    Men you rock my fucking boat, kvinna.

  12. 16 augusti, 2009 10:57 e m

    Intressant situation du beskriver. Är inte insatt i själva fallet. Ville mest kommentera det andra, om gränsdragningar.

    Jag tror det är extremt vanligt att man har sex med sin partner även när man inte har lust egentligen. Det är ju inte riktigt mot ens vilja. För man väljer ju att ”ställa upp”. För husfridens skull eller kanske, ur en killes perspektiv, för att leva upp till kukmyterna. Det är absolut inte våldtäkt i de flesta fallen. Samtidigt gör man ju våld på sig själv som inte drar gränsen. Har stött på många tjejer som har huvudet fyllt av myter om manlig sexualitet och därförblir förkrossade vid ett nej. ”Vad är det för fel på MIG?”. Jag tror absolut det finns ett stort mörkertal vad gäller sexuellt tvång. Är inte expert på var gränsen från tvång till våldtäkt går, om den ens finns.

  13. 17 augusti, 2009 12:49 f m

    Ivar, det är en separat diskussion som absolut också behöver tas, jag har lyft den lite grann förut. Det där med att göra våld på sig själv är en bra formulering för något farligt.

  14. 17 augusti, 2009 1:54 f m

    Mmm. Att bli våldtagen inom en relation tycks ofta långt värre än våldtäkt av en främmande människa. Jag blir rädd av att veta att människor likt Hillegren har den usla människosynen, och än mer rädd av att veta att han har någon som helst makt i det svenska rättssystemet, samt att HD inte tycks vara särskilt annorlunda.

  15. 17 augusti, 2009 1:38 e m

    Julia, det här är ett väldigt viktigt perspektiv i diskussionen som följt på den där artikeln! Det är viktigt att försöka förstå och förklara detta motstånd som slår till i kommentarfälten, fortare än kvickt.

    Jo, precis som du skriver en ovilja att tänka sig att det skulle kunna vara en själv (eller en älskad man, vän, far etc.) som skulle kunna vara gärningsman. Både för att bevara sin självbild men också kanske för att tanken på att sitta där i den anklagades bås verkar så skrämmande, och i en svag stund, verklig.

    Så mycket könsumgänge sker under alkoholpåverkan i det här landet. Och följs av ett uppvaknande i kemiskt utlöst ångest och då kan man undra: Vad har egentligen hänt? Jag minns inte – allt kan ha hänt – är jag en våldtäktsman nu?

    Bland annat därav en kanske ganska utbredd skräck för falska anklagelser. Men då gäller det ju att föra in sans och balans i diskussionen och visa hur osannolikt det egentligen är att bli oskyldigt dömd, jämfört med att lyckas slutföra den långa process det innebär för någon att få upprättelse efter ett övergrepp. Här behövs väl folkbildningsinsatsen.

    (Och allt detta leder till en annan tanke, hur många ”min väg till ett friare och på alla sätt bättre liv”-bloggare, bildningsresebloggare, (jag själv inkluderad) ibland kan uppfattas som väldigt alkoholromantiska. Jag antar att det här fria sättet att skriva om alkoholen vid sidan av allt annat också är ett sätt att visa för sig själv och andra att man faktiskt inte har verkliga problem med den. Men ändå, det är lite problematiskt. Även om det bara är en del i en större berättelse där allt i bästa fall får sin förklaring etc. Men det är en annan diskussion.)

  16. 17 augusti, 2009 1:48 e m

    Gabriel, tack! Du har rätt på flera punkter, både om folkbildning och — tyvärr — om det alkoholromantiska.

  17. 17 augusti, 2009 2:15 e m

    Bra text. Det verkar ganska uppenbart att ”åklagare” Hillegren är av den privata uppfattningen att man i ett förhållande har rätt att ta om man inte får. Uttalandet är tveklöst chockerande och borde leda till omplacering eller avskedande. Att som man våldta sin livspartner är så fruktansvärt galet som någonting kan bli, den person du lever med skall vara den som står dig närmast. Inte någon du förgriper dig på eller utnyttjar. Får du inte vad du tycker dig behöva – avsluta ditt förhållande. Men en våldtäkt är alltid en våldtäkt. Det finns ingenting som heter ”köra på”, existerar det i en manlig åklagares värld så får det mig att skämmas. Både som man och som människa.

    Ibrahim Ibn Botani, jag fattar verkligen inte ett ord av vad du skriver.

  18. Ibrahim Ibn Botani permalink
    17 augusti, 2009 6:23 e m

    MD

    vette fan asså…jag förstår att det är lite förvirrat, det är nästan så att jag själv inte förstår.

    det verkar som att en åklagare sagt att det som inte är ett brott inte är ett brott. han har typ sagt att _ett brott_ är ett brott (det här har ”chockerat” en del).
    en del menar att en polisanmälan inte ska vara tillräcklig för fällande dom i varken tvistemål eller brottmål förutom då polisanmälan avser sexbrott och anmälerskan är en kvinna, där ska själva polisanmälan automagiskt leda till fällande dom eftersom (hintas det) kvinnor som anmäler sexbrott (nästan) aldrig ljuger och (nästan) aldrig minns fel, processen ska så att säga formaliseras och bli rutin, ungefär som att ansöka om nytt pass, själva anklagelsen ska (nästan) räcka som bevis för att brott begåtts.
    (Nu kommer det underliga, pass på så du inte missar nåt) Vidare ska ett självutnämnt offers utpekande av en gärningsman (nästan) vara tillräckligt för att fastställa att gärningsmannen är rätt gärningsman för ett brott som (nästan) begåtts. Att du inte förstår beror på att resonemanget är obegripligt, inte på beskrivningen av det. Jag är själv nästan i chocktillstånd.

    Nu några ord om verkligheten: En domstols uppgift är (åtminstone i teorin och i en fri demokrati) – hur chockerande det än må vara för en del – just att skilja nästan-brott från brott. Det är därför frihet och fängelse inte är samma sak, även om frihet ibland nästan är som att sitta i en liten ask.

  19. Jack permalink
    17 augusti, 2009 9:08 e m

    Välkommet perspektiv på debatten! Tack Julia.

    Angående att slå ifrån sig.
    Jag tror, precis som du säger, att mycket ligger i vad vi själva föreställer oss att vi är kapabla till. Och jag är för övrigt inte helt säker på att det alltid är ett sundhetstecken att man känner att man är kapabel till att göre precis vad som helst mot en annan människa (vilket du inte påstått jag vet).

    Jag tror inte (vilket du är inne på) alltid att invändningar, skepsis, försvarspositionering handlar om oförmåga at sätta sig in i våldtäktsproblematiken eller att man inte bryr sig om fenomenet som sådant. Problemet kanske i vissa fall är mer ”kommunkationstekniskt”; När, hur, till vem och med vilket syfte man säger en viss sak. Det är ju ingen liten sak man begär när man ska få någon att öppet ”erkänna” (väldigt tillspetsat uttryckt) att ja, jag är en potentiell våldtäktsman och jag ska verkligen göra vad jag kan för att det inte ska hända. Bara att hålla tummarna för att jag inte slirar till och vräker mig över någon kvinnlig bekant som jag fantiserat om någongång. För allas hälsa får vi hoppas att jag klarar det, men who knows…

    Jag förtydligar problematiken ytterligare med ett möjligen lite småfånigt och säkerligen övertydligt scenario (för att att göra mitt inlägg extra långt som jag brukar)

    Herr Välvilja är emot misshandel, manipulaton å försummelse av barn på olika sätt.

    Herr Väljvilja pratar lite med Julia:

    -Jaadu Julia vännen. Jag blir börjar bli lite trött på all skit som mammor gör med sina barn. När du om något år (alla kvinnor är potentiella mammor och alla mammor är potentiella.. ja du fattar) blir mamma så hoppas jag att du tar hand om dina barn o ger dem den kärlek de förtjänar. SLÅ DEM INTE!. För guds skull. Och ja, att bara dra dem lite i håret är också misshandel. Och tro inte att du kommer undan för att du har journalistexamen och vettiga vänner. En örfil är fortfarande en örfil. Fråga barnen. Låt mig också få poängtera att barn inte bara är barn, de är individer med rätt till ett eget liv och en egen identitet. Bara för att du kanske känner att du måste anmäla dem till en massa fritidsaktiviteter betyder inte att de kommer att tycka om det. De är inte en förlängning av dig, de är separata människor. Har du förstått vad jag säger? ….annars har jag några boktips..

    dialogen kanske fortsätte lite såhär…

    Julia:-eh, okej men det där låter inte riktigt som mig.
    Vävilja: Just det. Exakt.Precis. Här ser vi faran. Hur våldstendensen liksom smyger sig på utan att du märker det. Inte skulle väl jag.. tänker du. Det är just därför vi måste prata om det här Julia vännen. Att sopa problemet under mattan hjälper inte. Framförallt inte barnen.
    J: Jag har inga barn…och..
    V:Vänta lite. Låt mig då bara som försiktigast påpeka att världen inte bara handlar om dig. Barn existerar. Våld existerar. Mammor existerar.
    J:mmm. joo ok men förklara gärna varför säger du det här till just mig.
    V: Julia. Vi lever i en farlig värld. I synnerhet för barnen. Mammor ska inte behandla sina barn illa någonsin. Aldrig. Vi måste väl åtmindstone kunna prata om det. Som ett första steg. Eller blir det lite för mycket för dig? Du måste tänka på att man ibland måste se bortom sin egen horisont för världen ska bli lite bättre. Medmänsklighet tror jag visst det kallas.

    okej slut på Pedagogisk Dialog…

    Min poäng är säkerligen lite urvattnad, men de är nog mitt sätt att se på det här med försvarpositioner eller varför man (eller iallafall jag) kanske ibland slår ifrån sig . Jag kan känna att jag inte skiter i våld mot kvinnor eller våldtäkter. Men det är emellanåt svårt att hitta rätt tonläge, omständighter och att känna det där förtroendet för den som man liksom ska ”problematisera sig själv” inför. Man förblir hellre tyst. Och då frågar sig någon kanske, var är alla män i debatten? Varför säger de ingenting? Och så känner man sig lite attackerad igen. Men jaja .. det var mitt perspektiv det…

  20. Ludvig permalink
    17 augusti, 2009 10:56 e m

    En ”sovjethistoria” som anpassats till just denna debatt som exempel på vad vissa män verkar vara rädda för:

    Fånge-1: Vad sitter du inne för?

    Fånge-2: Jo, jag träffade en dam på krogen och även fast ingen av oss egentligen inte borde eller ville ha sex så blev det (nog) så efter en hel del alkohol. Dessutom var det så att vi var tvugna att dela säng då det inte fanns någon annan plats att sova på för oss två. Morgonen därefter åkte jag till polisen för att anmäla det hela – men hon hann före…

    (Orginalet är givetvis bättre och handlar om några vänner som berättade skämt om Stalin&Co…)

  21. 18 augusti, 2009 3:04 f m

    Ibrahim Ibn Botani, jag tycker att din första kommentar var bra! Fast det handlar snarare om sexualmoral än regelrätt religion. Och din slutsats är lite konstig.

    ”Hela sexualbrotts-tramset är religiöst funderat och kontraproduktivt. Det finns inga sexual brott, har aldrig funnits och kommer aldrig finnas – i en sekulär värld, dvs. Frihetsberövande, ärekränkning, psykiskt lidande och misshandel i olika grader är vad det handlar om. De flesta domstolar avstår från att döma skyldiga våldtäktsmän ENBART därför att ni religiösa är så många och er hämnd är så gränslös att domstolarna INTE VÅGAR döma skyldiga våldtäktsmän om bara minsta teoretiska tvivel finns krig saken. Så är det inte tex inte när det gäller misshandel. Våldtäkt är för religiösa ett brott som aldrig kan betalas av. Det är bra att staten är restriktiv med att ge dem fria tyglar.”

  22. 18 augusti, 2009 1:33 e m

    Att ingen oskyldig någonsin bör bli dömd är vi troligtvis alla ense om. Jag tycker dock att det talas lite lite om hur svårt det är att anmäla just våldtäkt och hur ofta folk, även innan den här förändringen, ens ids anmäla.

    Skall en sådan här förändring göras måste mycket insatser riktas mot sjukvård/polis/skola och domstolar för få till ett kompetent bemötande i våldtäktsfrågor såväl som förebyggandet därav. Ett sådant bemötande finns inte ens idag, att då, utan att förändra insatserna i dessa instanser, förändra hur man dömer – det är riktigt illa. Att personer med makt inom juridiken, såsom denna Rolf, tala om våldtäkter som en ordningsförseelse, det är synnerligen osmakligt.

  23. e-brahim al-bloggi permalink
    18 augusti, 2009 6:35 e m

    Lisa

    det vore löjligt att döma en tjej för våldtäkt för att hon oralat sin sovande pojkvän.

    det var ungefär vad åklagaren sa

  24. 19 augusti, 2009 4:43 e m

    Hittade precis denna debatt på Bahamas:
    http://www.jonesbahamas.com/news/45/ARTICLE/20194/2009-08-06.html

    Deanne Sweeting said that she strongly disagrees with the bill [which is designed to outlaw marital rape] and does not understand why so many women are supporting it.

    ”I disagree with the bill because I disagree that a man can rape his wife. The Bible tells me that a man’s body is his wife’s and her body is his. How could he rape her?” asked Ms. Sweeting.

  25. Mia Ankarvall permalink
    20 augusti, 2009 3:38 f m

    Tack Julia!

  26. 22 augusti, 2009 5:43 e m

    Julia!

    Din text visar med all tydlighet så könsrollskonservativt vi ser på kvinnor och män när det kommer till sex. Det är alltid mannen som förutsätts ragga med sig kvinnan hem. Det är alltid mannen som är den som vill ha sex. Det är alltid mannen som trugar och vill, även om kvinnan säger nej.

    Nej, män kan inte våldtas. De kan inte ens förväntas säga nej till sex. Kvinnor förväntas inte ens fråga om de verkligen vill.

    När frågade en kvinna en man om samtycke senast?

Trackbacks

  1. En våldtäkt är en våldtäkt @ Sjumilakliv.se
  2. Nerd Life Deluxe B-L-O to tha double G » Blog Archive » Nämen titta han kommenterar Hilleberg!
  3. Har du någonsin skitit i ett nej? «
  4. emretsson.net » Blog Archive » Mörker och ljus i nätdebatten
  5. Bloggare För Kvinnofrid « Mia Ankarvall
  6. Den som tiger samtycker inte – våldtäkt, sex och olycksfall i samlivet « trollhare
  7. Two can be as bad as one « Julia Skott – pangbrud och skjutjärnsjournalist.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s