Skip to content

En smart brud i sunkförpackning

11 mars, 2009

Lisa Magnusson skrev igår om att vara antingen snygg eller smart — en diskussion som känns vagt bekant. (Jag är för lat just nu för att leta fram och länka till det batteri inlägg som jag, Elin, Gustav, Tanja och en radda andra kloka människor skrev ett tag där, men ja. Det har stötts och blötts. Detta inte som ett avfärdande av Magnusson — det där har vi redan behandlat klart — utan bara som en reflektion.)

Personligen har jag aldrig gjort något val, inte reflekterat över att man är antingen smart eller snygg och prioriterat det ena — jag var en socialt efterbliven högintelligent unge som fick det hjälpsamt förklarat för mig att jag var ful och tjock. Men utöver det blir jag enormt provocerad av hennes slutkläm.

Kanske du led av forna tiders fulhet, men det ligger också något kokett i att samtidigt understryka att man var den brighta, bildade, nördiga som ingen kommenterade eller tafsade på eller kärade ned sig i. Och den där osynligheten som följer med att vara en fin flicka är faktiskt partriarkatets [sic] sätt att visa respekt under några särskilt skeva, skakiga år.

Så kom igen, sluta älta! Du var alltid flickvänsmaterial.

Jag tänker finkänsligt lämna det därhän att Magnusson själv tar upp sin egen barndomsfulhet (även om jag tycker det är lite sympatiskt att hon säger fast jag var ju inte smart heller). Koketterandet får hon stå för.

För det första behöver förnedrande kommenterar inte nödvändigtvis ha något att göra med ens faktiska attraktionskraft — bara i det att du är kvinna är du och din kropp allmängods för recension; väldigt få är förunnade att helt slippa sådant. Jag har fått min beskärda del av slisk och tafs utan att det fått mig att känna mig som en snygging. Och att få det till ”respekt” att, i hennes resonemang, bli ignorerad? Det trampar på så många av mina feministiska tår att jag inte riktigt kan formulera mig utan att börja stamma. (Eller, för den delen, det jag tolkar som att man inte förtjänar respekten om man antingen är snygg eller ligger runt? Feh.)

För det andra är inte Fin Flicka det någon pratat om — motsatsparet är snygg-smart, inte snyggslampa-smartfinflicka. Jag tror inte någon någonsin, inte ens mina föräldrar, tänkt på mig som Fin Flicka. Jag vet inte om det bara är jag, men det känns som att en fin flicka är någon som håller på sig, inte någon som inte får ligga. Fast det kanske är en separat diskussion.

För det tredje, och kanske viktigast — och det vi återkom till flera gånger i tidigare diskussion — så spelar det ingen roll om man var eller inte var ”flickvänsmaterial”. Till och med om det kanske fanns folk som var intresserade av en (vilket inte är givet) utan att man visste om eller hade förmåga och vilja att uppfatta det, eller om man hade kunnat inspirera intresse om man bara varit lite modigare, så spelar det väl ingen roll, om det nu faktiskt var så att man insåg det och/eller kunde dra nytta av det, för att man var så gruvligt osäker och övertygad om sin egen o-förträfflighet? var det så att man inte hade förmåga att inse det, och det är poängen. Man KÄNDE sig ful. Kom inte här och stjäl min upplevelse, även om jag själv kan se att den kanske eventuellt kunde ha varit lite annorlunda. Och upplevelsen av att ha varit ful, överensstämmande med verkligheten eller inte, har lätt långa efterspelstentakler in i ens vuxna liv. Det kan spöka som fan.

Sen är det också lite deprimerande  att sätta likhetstecken mellan ”snygg” och ”flickvän” — jag vill få känna mig snygg för min egen skull. (Och, eh, få ligga dåråva. Liggbar=/=flickvän.) (Fotnotsfråga: Om en singeltjej ramlar i skogen, men det inte finns någon naken karl att landa på, har hon då trillat?)

Det finns ju också de som var fula-smarta och hade ihop det med folk ändå. Man kan vara jävligt osäker och ful-i-huvudet även om man har någon — särskilt som tonårsrelationer inte alltid är de mest hälsosamma och uppbyggliga.

Eh, nu tror jag att jag ramlade iväg någonstans här mot slutet. Men i alla fall. Som ett vagt fördetfjärde känner jag också en lust att hojta SLUTA SÄGA ÅT MIG ATT SLUTA ÄLTA! Låt mig få ha min bitterhet ifred! Men jag tror att det också inte handlar nödvändigtvis om ett ältande, utan om ett bearbetande av vem man varit, hur man blivit den man var idag och hur de två förhåller sig till varandra. Insikt är första steget i tillfrisknandet.

(Överskriften är inspirerad av dagens intervju i P3 med Nanna Johansson of Fulheten, som pratade om varför det inte finns några kvinnliga slackers i populärkulturen. Jag försöker fylla den luckan i köttvärlden — tyvärr tror jag att jag jobbar för hårt. Men jag sitter och fiser i min fåtölj och tittar på så mycket skit-TV jag kan.)

Annonser
27 kommentarer leave one →
  1. 12 mars, 2009 1:07 f m

    Julia är bra och snygg!
    Flickvän-schlickvän. Jag är helt för ligga. Och bli beundrad. Och _sedd_. man blir så jävla mycket mer sedd om man är snygg, kan jag meddela alla som tvivlat om.
    Jag har de senare åren satsat en del på snygg, för det är roligt. Men också lite av rent praktiska skäl – det finns kilovis med forskning på att man blir bättre bemött som snygg. Det vill jag bli!

  2. 12 mars, 2009 12:49 e m

    Love Julia.
    Love Tanjas kommentar.
    You did it again you genius.

  3. 12 mars, 2009 1:44 e m

    Jag hatar begreppet flickvänsmaterial. Det om något är väl en uppdelning i ärbara och andra kvinnor.

  4. 12 mars, 2009 1:46 e m

    Eller en uppdelning av kvinnor i största allmänhet. Som att det är så man definieras – utifrån sin kapacitet till flickvänsvarande.

  5. 12 mars, 2009 1:47 e m

    min upplevelse var förstås också att de som var fina flickor var de snygga. och de som hade finhetsegenskapen utan att vara snygga sågs bara som den grå trista massan.

  6. 12 mars, 2009 1:48 e m

    Också en bra poäng.

  7. 12 mars, 2009 2:38 e m

    fast jag menar att det finns något specifikt förtryckande i det flickvänslika, något som handlar om förmågan att anpassa sig, underordna sig. flickvänsmaterial har den som ger män av sin kärlekskraft utan att bråka, liksom.

  8. 12 mars, 2009 2:40 e m

    Ah du tänker så. Jo, det med.

  9. Den tjocke konsulten permalink
    12 mars, 2009 3:34 e m

    Hon skriver i AB, då får det inte vara för komplicerade resonemang.

    Pojkväns/flickvänsmaterial = ej notoriskt otrogen person som inte gör slut så fort den initiala förälskelsekicken ebbat ut och det kanske känns lite tråkigt.

    Definitionen lär variera beroende på vem du frågar.

  10. 12 mars, 2009 4:56 e m

    Fast LM menar ju uppenbarligen att flickvänsmaterial=snygg/liggbar.

  11. jojo permalink
    12 mars, 2009 5:10 e m

    haha, bästa fotnotsfrågan ever jueh!

  12. 12 mars, 2009 7:22 e m

    Jag började skriva ett svar, men det blev så långt att jag lade ut det på min egen blogg istället. Läs gärna: http://blogg.aftonbladet.se/19586/perma/1154442

  13. raketost permalink
    12 mars, 2009 9:25 e m

    En fråga bara: Hur många tonårstjejer har ni hört talas om som tycker att de själva är snygga? Jag kände då ingen, oavsett om de var det för andra eller ej.

    Det betyder alltså att de i sina egna ögon vare sig var smarta eller snygga, medan ”ni” då åtminstone var smarta.

    How ‘bout that for a thought?

  14. tobbe permalink
    12 mars, 2009 10:31 e m

    Flickvänsmaterial

    Jag hakade bara upp mig en smula på att du/ni klagar på det här ordet. Det är väl inget fel med det, det är ju bara en subjektiv bedömning för stunden. kan förändras i nästa minut.

  15. 12 mars, 2009 10:37 e m

    Fast här var väl poängen ”Sluta tjafsa, du hade visst kunnat få hångla/killar.” En ganska fastställd form av potential i just den här kontexten.

  16. Den tjocke konsulten permalink
    13 mars, 2009 12:14 f m

    Nu börjar det bli rena Kremlologin men jag tolkade slutmeningen i Lisas text som att hon menade att ”ni visst dög fast ni inte insåg att ni dög” och det då sett som något bra.

  17. 13 mars, 2009 12:18 f m

    Eventuellt — men jag vidhåller att det spelar mindre roll vad sanningen var när det subjektiva ofrånkomligen var som det var och fortfarande påverkar en.

  18. 13 mars, 2009 1:01 e m

    Men om det handlar om den subjektiva bedömningen som sätter spår är det ju värre att vara den snygga tjejen, enligt min erfarenhet är dessa lika osäkra i tonåren, som raketost påpekar (obs, inte personlig erfarenhet, jag är (nästan) lika ful som jag var då av olika anledningar), och dessutom får hon aldrig uppleva den förlösande förändringen som den smarta/fula tjejen fick. Hon fortsätter alltså att vara den snygga tjejen med dåligt självförtroende som inte ens är lika smart som den numera självsäkra fd fula med bra jobb och strålande utsikter. För att prata i generella termer.

  19. Maria permalink
    13 mars, 2009 2:26 e m

    Är det nån som har läst I en klass för sig av Fanny Ambjörnsson? Gör det annars.

    Och en annan grej. Kan vi inte bara skippa tonårstjejgrejen och prata om tonåringar överlag istället, bara för att se hur det går?

  20. 13 mars, 2009 3:08 e m

    Ogk: Fast det är så svårt att må bättre på grund av den teoretiska vetskapen att det finns andra som haft eller har det sämre. (Sen är det inte alla som upptäcker att de var svanar hela tiden, heller. Eller blir framgångsrika bara för att de är smarta.)

    Maria: Är det inte något ironiskt i att diskutera klass(skillnader) men inte kön(sskillnader)?

    Klart att vi KAN diskutera tonåringar i gemen, men en av poängerna som t.ex. Elin gör är ju att killar FÅR diskutera sin missförstådda ungdom på ett helt annat sätt.

  21. 13 mars, 2009 4:31 e m

    För mig har ni/du med flit inte velat förstå vad Lisa var ute efter.
    Sen att någon av er skrev om att ”hon skriver för AB”.. säger mer om er än något annat. Ni använder er av typiska ord som manschauvinister använder mot kvinnor när det inte gillar något kvinnan sa.

    Tycker inte det är särskilt feministisk av dig/er. Är man feminist bör man tänka på hur man behandlar andra kvinnor. Tänk på att endast vi kvinnor förlorar på detta beteende.

  22. 13 mars, 2009 6:19 e m

    Ett: Den tjocke konsulten är vad jag förstår en man; varken jag eller någon annan av de som hållit med mig har sagt något om Lisa som journalist eller var hon arbetar.

    Två: Jag är så till förbannelse trött på tanken att det är antifemistiskt att kritisera en annan kvinna. Det är inte det systerskap handlar om.

  23. 13 mars, 2009 6:33 e m

    Ord.

    Det här inlägget är så bra att du fastnar i rss-läsaren på första försöket.

  24. 13 mars, 2009 7:48 e m

    Å! Tack!

Trackbacks

  1. Nerd Life Deluxe B-L-O to tha double G » Blog Archive » Misread galore.
  2. LSM » Teenage millionaire
  3. Snygg eller smart enligt vem? « Thesecondfirst’s Blog

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s