Skip to content

Bloggbråk och bloggspråk

6 mars, 2009

Annan skrev för ett tag sen om sin skepsis till asteriskbloggande. Jag hade en halvrutten dag igår och skrev på Twitter att jag hatade asteriskbloggande, vilket Hela hustrun tagit fasta på.

I kommentarerna står bland annat – förutom att folk hetsar till gyttjebrottning – att jag i så fall hatar livet och alla känslor, alternativt inte har fattat någonting.

När man ska lära folk att skriva (bättre) så brukar man använda begreppet show, don’t tell. Skriv inte att din huvudperson ”blev ledsen”, berätta hur det kändes, beskriv vad de gör som gör det tydligt att de tagit illa vid sig. Någonstans tycker jag att samma sak borde gälla för vettigt bloggande.

Asterisker (som jag mellan varven använt i spontanchattande för att uttrycka en handling, och är väldigt svag för som fotnotsmarkerare) kan funka någon gång då och då – som emfas, eller som medveten språklig kullerbytta. Typ:

Jag har gjort chokladbollar. Nu står de och stelnar i kylskåpet. Eventuellt har jag tjuvsmakat en.

*smyger ut i köket och gläntar lite på dörren*

Däremot:

*gör chokladbollar*

*har på kokos*

*smakar en*

*ställer i kylen*

*tjyvar en till*

*haha*

Förklara poängen. Snälla. Särskilt om det är femton likadana blogginlägg på varandra – och ännu mer från folk som faktiskt kan skriva. Det är enerverande – och dessutom bryr jag mig inte egentligen så himla mycket om vad folk gör på dagarna. Däremot gillar jag bra språk, intressanta resonemang, och finurliga formuleringar. Notera att Hustrun inte asteriskbloggar om saker som faktiskt spelar roll. (Och jag vidhåller nog att de flesta mini-inläggen skulle kunna skrivas utan asterisker också.)

Jag har också massa bloggtics – jag ordvitsar, jag knarkar parenteser och tankestreck, och jag slänger mig med engelska uttryck. Men jag varierar mig åtminstone lite, och jag fyller för det mesta texten däremellan med något någorlunda meningsfullt.

Tror jag.

Annonser
25 kommentarer leave one →
  1. 6 mars, 2009 9:08 e m

    Du har också diviser istället för tankestreck, och du har ändå haft Eva som lärare… skämmes! :D

    Nämen, du kommer inte komma långt med det här, tror jag. Asteriskbloggandet verkar vara nån sorts drog. Det går inte att sluta förrän de själva insett att de måste sluta. Vi andra får ta avstånd, ordna interventioner och sedermera stötta dem i avvänjningsprocessen.

  2. 6 mars, 2009 9:10 e m

    Någon sa att kom igen, det är ju bara en trend.

    DOESN’T MEAN I HAVE TO LIKE IT.

  3. 6 mars, 2009 9:10 e m

    Jag hatar det. Jag har en kompis som i hälften av sina FB-uppdateringar skriver *ler* och jag vill typ spöa upp monitorn varje gång jag ser det.

  4. 6 mars, 2009 9:19 e m

    Hahahahaha! *ler* är den värsta av alla.

  5. 6 mars, 2009 9:32 e m

    ”*ler* är den värsta av alla”

    Jo. För det ser så kladdigt ut. Det fattas bara *och långhalm* på det.

  6. 6 mars, 2009 9:56 e m

    Fight!

  7. 6 mars, 2009 10:48 e m

    Javenneja. Jag stör mig på folk som drar ner snoret i halsen istället för att snyta sig, folk som säger ejjenklien när dom menar egentligen och folk som använder ord som dom ejjenklien inte vet innebörden av. Asså, nu snackar vi AFK/IRL.

    Så glad att slippa sånt här i dattavärlden…

    Asterisker (använda på ”rätt” sätt = kul sätt typ som på Apans lilla blogg eller hustruns) tycker jag piggar upp. Men om asterisker för dig är vad snorharklande är för mig så förstår jag ditt HATE asså. Verkligen. Eller i alla fall lite.

    *filosoferar&drickervin*

  8. 6 mars, 2009 10:58 e m

    Jag tycker ju att Apan och Hustrun är ganska stora syndare. Men det är jag.

  9. 6 mars, 2009 11:06 e m

    Jag vet inte riktigt om du är 100 % allvarlig eller om du är lite ironisk, för om det är det senare så kommer jag ju göra bort mig big time här nu alltså. Men. Here goes.

    ”typ som att hata livet och alla känslor och allting” tog jag för givet var ett skämt. En drift med fjortisspråk och inget som skulle tas bokstavligt.

    Jag ser också asteriskerna som en medveten språklig kullerbytta. Det blev något av en trend i bloggarna jag läser och jag hakade på för jag tycker det är roligt. Jag tror de allra flesta som läser min blogg fattar att jag inte använder asterisker för att jag inte kan skriva på annat sätt. Precis som du skriver så asteriskbloggar jag inte om livsviktiga saker som rör mitt äktenskap och känsloliv. Men jag kan inte skriva allvarligheter jämt. Och det kan också ses som variation.

    Make love not war.

  10. LisaW permalink
    6 mars, 2009 11:20 e m

    Oj oj oj. Här svallar det pga små stjärnor…

    *gillar asterisker*

    …men egentligen använder jag dom rätt sparsmakat när jag inte ska trakassera min syster.

  11. 7 mars, 2009 12:04 f m

    Sinner = winner?!

    *försöker*

  12. 7 mars, 2009 1:55 f m

    Jag är med dig! Men jag vet inte om det är en bra sak, enär jag är en gubbstrutt.

  13. 7 mars, 2009 11:06 f m

    Hustrun, det är ju just FÖR ATT du kan skriva utan att fördumma dig som asteriskerna är så provocerande. Det är lite samma som att tala bebisspråk med andra vuxna, fast i bloggen. Varför inte bara kommunicera som den vuxna, intelligenta människa du är? Det behöver inte betyda akademikatorrhet, men jag tycker inte att rolig = infantil. Liksom. Julia är ju rolig, och inte alltid allvarlig, men utan att använda bloggmotsvarigheten till bebisspråk. Det GÅR ju. Om man anstränger sig.

  14. 7 mars, 2009 1:17 e m

    Annan: I don’t mind being provocerande. Jag går inte i bizniz-kläder hemma heller, fast jag skulle kunna. Jag drar på mig mysbrallorna och gillar att jag inte måste vara finklädd jämt. Varför ska jag vara duktig och välformulerad och vuxen hela tiden, bara för att jag kan?

    Sedan beror det kanske på att vi har olika humor också, och det ska man väl vara glad för. Mångfald berikar världen.

  15. 7 mars, 2009 1:25 e m

    Frågan är inte om du har kostym på dig hemma, utan om du pratar bebisspråk med vuxna människor.

  16. 7 mars, 2009 2:09 e m

    Fjågan äj om jag astejiskbloggibloggaj fast jag kan bättje.

  17. 7 mars, 2009 3:50 e m

    Anna: Men Hustrun, varför vill du framstå som korkad när du är smart?
    Hustrun: Jag äjj inte kojkad! Jag äjj jolig!
    Anna: Men det är ju inte roligt bara för att det är inom asterisker. Och du framstår ju som dum.
    Hustrun: Jag äjj jolig säjjej jag!
    Anna: Jag är inte road.
    Hustrun: Alla andja jör det! Jur not the boss of mej!
    Anna: …
    Hustrun: JOLIG! JAG ÄR JOLIG!

  18. 7 mars, 2009 5:55 e m

    *äjj jolig*

  19. 7 mars, 2009 7:26 e m

    ”ganska stora syndare”

    Hehe. *hehe*

  20. daniel permalink
    12 mars, 2009 11:28 f m

    Jag tror det är en rekonstitution skapad för att visa att tjejor inte kan skriva på riktigt. När brudarna får för mycket makt över sitt eget skapande kryper de glatt in i det gemenas varma tarm.

    Asteriskbloggning är nutidens ”Inte skall väl jag bestämma.. ”.

    Om de skippar sin självvalda mikrofiering av språket kanske de måste låtas vara självständiga och intelligenta. Ett ok som inte är lätt att bära för den ressentimentfyllda skräpbloggaren. Men vad vet jag.

    *Önskar livet av 98% av Sveriges bloggare*

  21. 15 mars, 2009 6:11 e m

    Asteriskbloggande är oförlåtligt för alla som är över 17 år.
    Kände en 40-årig kvinna som jämt brukade skriva *flinar*, *ler*, (alt. *leeeeeer*) i sina mejl. Behöver jag säga att jag tappade all respekt för henne?

Trackbacks

  1. Bloggbråk och bloggspråk « Hela hustrun - ett nytt projekt
  2. LSM » *lackar*
  3. Lilla gumman | Asterisken kommer! *rädd*
  4. Two can be as bad as one « Julia Skott – pangbrud och skjutjärnsjournalist.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s