Skip to content

April. Bara.

1 april, 2015
tags:

Gör som jag brukar och gör ett platshållarinlägg idag, för jag gillar inte att luras.

Eller, jag gillar att luras lite. Typ när jag fjantade mig med Handendär igår och fem minuter i midnatt sa att jag struntat i att borsta tänderna. Sen sa April april och sen sa HAHA DUBBELLUR DET ÄR INTE FÖRSTA APRIL ÄN. Han bara fnissade och himlade med ögonen.

Jag gillar små lur. Som det inte riktigt är meningen att man ska gå på. Snälla glada lur.

Samt att lura Handendär mest hela tiden. Men jag tror att han typ ser det som bakgrundsbrus.

Mediekvinna startar podd!

31 mars, 2015
tags:

Igår kväll spelade vi in ett nytt avsnitt av Rätt avigt, som kommer lagom till påsk. (Beroende på hur renlärig man känner sig kan man spara det till efter långfredagen. Eller om man hatar stickning kanske det är just då man ska lyssna.) Det blev lagom fnissigt, som ett bevis på att det nog är en bra grej att vi oftast spelar in på helgerna, då hjärnan kanske är lite mindre mör. Men kul ändå.

Jag börjar bli mer och mer sugen på att starta en podd som heter typ ”Julias (h)Järna” eller något annat lagom töntigt, där jag bjuder in lite random vänner och ovänner och främlingar och bara pladdrar om saker jag tänkt på. Bajs, feminism, 3d-skrivare, stortår, rymden.

När tror ni att jag kan boka Globen?

Tyst betyder tyst. Just saying.

30 mars, 2015
tags:

Jag fick massa bra respons på inlägget om att lägga sig i andra människors barn-val.

Samtidigt var det intressant att se vissa reaktioner. Som kommentaren som undrade om frågorna verkligen kommer särskilt ofta, om det inte är fler som klagar på dem än som faktiskt får dem. (Samt en som sa att ibland kan det vara fel att inte fråga, och då tror jag att man har missat poängen en aning.)

Det är en så typisk reaktion. Att man ifrågasätter folks erfarenheter. Händer det verkligen att folk frågar var man egentligen kommer ifrån? Att kvinnor behandlas illa för att de tar plats i yrkeslivet eller socialt? Att homosexuella par möts av obehagsreaktioner? Är inte allt det där bara individuella enstaka fall, eller kanske du som är överkänslig och tolkar in?

Nej, det är det inte. Och till och med om det var det så är folks erfarenheter deras erfarenheter, och de har rätt att ta upp dem och be folk att bete sig bättre. Faktiskt.

Avslappning TO THE MAX!

29 mars, 2015
tags:

Jag tvingade med mig Annan på spa med övernattning och allt. Hon hade aldrig varit innan och verkar nu helt frälst.

I eftermiddags kom jag hem och la mig att vila lite till. Kroppen bytte tempo och klarade inte av att vara upprätt så länge utan att få bada lite.

Kroppen sa också ”ursäkta varför är det så länge sen vi simmade?” Flytt och sjukdom och tatueringar har inneburit att det var ett tag sen, och det var väldigt tacksamt i den när jag fick sträcka ut lite fram och tillbaka i poolen. Så det ska jag försöka komma ihåg.

Tandtankar.

28 mars, 2015
tags:

Tanden är borta och gropen börjar läka. (Jag är ganska duktig på att bara tugga på andra sidan, men några gånger har saker halkat över och tryckt till lite. Det var inte så skönt.)

Nu börjar jag fundera på gluggen. Jag räknar kallt med att jag typ alltid kommer att peta på den och tänderna runtomkring med tungan, och se lite lagom intelligent ut medan jag gör det, men jag hade inte riktigt föreställt mig hur det skulle se ut och jag har upptäckt att jag inte vet om jag är helt bekväm med den.

Vi lär oss att associera tänder med socioekonomisk status. Visst, saknade eller missfärgade tänder påverkar självklart utseendet, men det är också en generellt accepterad markör för dålig ekonomi och hälsa. Och även om den här glipan bara syns när jag gapar jättestort, så stör det mig att jag ser den och genast får jobbiga associationer. Alltså – det stör mig, och det stör mig att den stör mig, om ni fattar. Det är bara en utdragen tand, men jag blir liksom orolig för att folk ska Tänka saker om mig. Hur töntigt är inte det?

Har också läst på om proteser och implantat, och lärt mig att för bara dryga fyrtio år sen var det femton procent av befolkningen som var helt tandlös. Idag är det mindre än en procent. Femton procent! Fatta. Hej välfärden, jag gillar dig.

I mitt fall är alltså huvudplanen att gluggen får fortsätta vara glugg. Den syns som sagt inte till vardags, och mjölktanden var så pass mycket lägre än de andra tänderna att den inte utförde något särskilt tuggarbete och därför inte saknas. En brygga skulle kräva att de omgivande tänderna slipas ner och det vill inte tandläkaren göra med friska tänder om det inte verkligen behövs, och ett implantat betyder att en titanskruv ska borras ner i min käke och det slipper jag helst. Både för tandläkarskräcken och för att det kan medföra komplikationer.

Jag är dock lite sugen på något slags guldtand som jag kan haka fast, men det är ganska bökigt, så det kanske mer får vara en dröm. (Skrev guldtant först. Nån sån vill jag inte ha i munnen.)

Jag kan dock inte avgöra hur mycket av det här som bara är att jag ska vänja mig, och hur mycket som är legitimt obehag. Och så vet jag inte om jag ska handla utifrån mina egna nojor kring andra människors associationer och antaganden.

Nej. Tyst. Sluta.

27 mars, 2015
tags:

Hej mänskligheten. Det verkar som att du har glömt bort en viktig minnesregel, så jag tänkte att jag skulle påminna dig.

Ämnet barn, som i att ha eller inte ha, är inte ett där du har rätt att fråga eller insistera. Du kan eventuellt ställa en enkel fråga till någon som du känner rimligt väl, men i ganska många situationer är det vettigast att låta bli eller släppa det snabbt.

Det finns jättemånga anledningar till att det kan vara en jobbig fråga. Det kan handla om någon som inte vill ha barn och är sanslöst trött på att behöva försvara det. Det kan handla om någon som väldigt gärna vill ha barn och inte kan, eller som jobbar hårt på det och är stressad och trött och ledsen, eller som gett upp. Eller som diskuterar med sin partner hur de vill göra och är förvirrad och stressad och kanske ibland lite ledsen. Eller som kanske jobbar på det men inte vill prata om det än. Eller som… ja. Jättemånga anledningar. Det känns nästan som att det är mer sannolikt att det är ett lite känsligt ämne än att det är ett helt neutralt och trevligt ämne — och om det är det, så kan du låta den du pratar med sätta tonen och nivån.

Du har inte rätt att fråga om och när och hur. Du har inte rätt att insistera på att vederbörande borde-kommer-egentligen vill. Du har väl tekniskt sett rätt att hävda att det är det enda som ger livet mening, men det är ganska otrevligt. Et cetera.

Viktig minnesregel, som sagt. Om du vill kan du skriva ut och laminera en liten lapp och ha i plånboken, och ta fram och titta på då och då:

NEJ. TYST. SLUTA.

Hejdå tanden

26 mars, 2015
tags:

Okej. Jag har tandläkarskräck. Jag tror att jag har skrivit om det förut.

Jag lyckades ta mig till folktandvården för några veckor sen och göra en undersökning och boka tid för att dra ut min mjölktand.

Ja, mjölktand, alla tror att jag skojar men jo, det finns ingen vuxentand under och den har bara chillat där i dryga trettio år. Men den blir irriterad då och då och nu kändes det som att det började bli dags.

Och nu var det dags-dags. Jag fick komma in lite tidigare och ta en Stesolid för att inte få panik — och var typ nästan lika stressad för hur jag skulle reagera av den, men jag blev typ bara väldigt sömnig i väntrummet. Och så klarade jag av att låta henne sätta bedövningen, vilket är den punkt där allt bara låst sig förut. Och så petade hon typ loss den med nåt verktyg och högg den med en barntång och så var det med det. Jag fick med mig tanden i en påse. Den var lite äcklig. Amanda var snäll och hämtade mig i Farsta eftersom Handendär var dubbelbokad.

Jag skriver det här inlägget med vad jag tror är en del Stesolid kvar i kroppen, nu på kvällen. Tunga och läpp är fortfarande konstiga och bedövade och jag har kikat på hålet och det ser lite äckligt och lite märkligt ut. Jag drömmer ofta drömmar där tänderna går sönder och måste pillas loss och nu är det som att det är på riktigt? Jättekonstigt. Det är en grop och den kommer väl läka så det blir plant där, tänker jag mig, eller så har jag en stor grop i tandköttet.

Obs jag hoppas att ni uppskattar att ni slipper bilder på den köttiga gropen och den lite äckliga tanden. Jag vill posta dem men jag ska behärska mig.

Jag är hur som helst väldigt stolt över mig själv. Jag klarade det och jag är awesome och snart får jag ta lite te och lite glass, som jag ska dricka och äta försiktigt.

 

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 114 andra följare