Skip to content

Drejdag

25 april, 2015
tags:

När man jobbar hela veckorna blir det mycket mer märkbart när helgerna är uppbokade. Särskilt om man har drejkurs som börjar tidig förmiddag. Jag skulle lite grann vilja lägga mig och vila ett par timmar men jag ska snart iväg till ett födelsedagskalas och måste typ duscha leran ur håret.

LIVET ÄR HÅRT.

Skrevande (och) rötägg

24 april, 2015
tags:

skreva

Ok, skrevande-män-diskussionen är igång igen. Annika Leone har gjort en skylt som min inre femåring tycker är jättejätterolig, och pratar om den bland annat i Nyhetsmorgon och i ett inslag hos Nyheterna (plus förstås hundratusen andra ställen.)

Det är som alltid fascinerande hur folk reagerar. Många som verkar tro att det handlar om att förbjuda varje millimeter luft mellan knäna och förklarar att det är jobbigt med långa ben, och att man inte vill klämma pungen, och nåt om höftbenet och det ena med det andra. (Sjukt roligt: En kommentar att om tjejer hade tuttarna mellan benen skulle de inte heller vilja sitta med dem ihop. Om man har testiklar som är lika stora som mina bröst tror jag att man kanske borde prata med en läkare.)

Det är liksom en väsentlig skillnad på att inte sitta med benen hårt i kors, och att sitta med benen i typ hundrasextio graders vinkel. Det finns ganska många grader däremellan. (Och det finns många grader även inom det extrema bresandet, där vissa verkligen är helt parodiska.) Det är också skillnad på om man sitter lite all over the place när det finns många lediga platser, eller om man fortsätter att bre ut sig när någon sätter sig bredvid. (Där gäller samma sak för väskor, mind you.) Jag har syskon, jag vet när någon nuddar mig för att vi sitter nära varandra och när någon håller emot med benet och aktivt nästan trycker det mot mig.

Liksom, kollektivtrafik är obekvämt för de flesta. Vissa saker får man anpassa ibland, för att man delar utrymmet med andra människor. Jag accepterar att någon med långa ben kommer kanske att stöta i mig, och jag ber om ursäkt om jag råkar putta till någon när jag försöker fiska fram mina hörlurar. Men jag tänker inte vifta omkring mig och ta orimligt mycket plats bara för att uppnå maximal möjlig personlig bekvämlighet. Jag är inte vanligtvis utilitarist men här tror jag på majoritetens behov och man får sikta på medelvägen. En kompromiss där alla är optimerat lagom trängda, typ.

Men det jag också tycker är intressant är att så många reagerar med att ifrågasätta fenomenets blotta existens. Det är ett påhittat problem. Det händer väl inte. Om folk ens skrevar så är det väl klart att de drar ihop benen om någon sätter sig bredvid dem. Och så vidare. Det spelar ingen roll om en person eller många förklarar att jo, det händer och det är irriterande. Nej nej, det händer inte. Ickeproblem i bemärkelsen finns inte, inte i bemärkelsen oviktigt.

Det händer lite då och då – som med inlägget om barntjat. Nä men det där händer väl inte. Är det inte egentligen så att det är fler som gnäller än som råkar ut för det? Händer det där ens någonsin? Vadå? Vad pratar ni om? Och visst, det är bra att ifrågasätta ibland men när folk berättar får man väl lyssna på dem och åtminstone överväga möjligheten. (Eller hitta en av de dussinet bloggar som visar massa bilder på det, för fan.) Det handlar inte om en person med otur, det handlar inte om rötägg. Det handlar väldigt sällan om ett enskilt rötägg. Struktur, do you speak it.

Och nej, det är inte den viktigaste frågan inom varken den feministiska kampen eller etikettskampen. Men det betyder inte att man måste strunta i den och lägga all sin energi på annat. Det handlar om det gemensamma offentliga rummet, om vanligt jävla folkvett, och det handlar om att försöka bibehålla illusionen om min fysiska bubbla. Eller nåt.

PS: Martin Aagård tyckte på Twitter att det hela osade av klassförakt. Jag frågade varför och fick inget svar, men tweetsen efter, ”Sitt fint!” och ”Sträck på dig!” tyder på att han tror att det här handlar om något slags allmän estetisk önskan eller uppfostran. Nej, det är inte det som är grejen, även om jag vissa dagar klarar mig utan skrev i blickfånget. Det handlar om att bete sig som folk mot sina medmänniskor och låta dem få rimliga mängder plats.

Eller få plats alls, i vissa fall. Vissa bilder från till exempel New Yorks eller Londons tunnelbana, där sätena går utmed vagnsidorna, visar att det går att blockera tre platser om man tar i ordentligt.

Fack you

23 april, 2015
tags:

Igår var jag för första gången i mitt liv på ett fackklubbsmöte. Och blev i rask ordning invald i klubbstyrelsen.

Nu kom det då inte som någon överraskning, jag hade pratat med ordföranden om att kanske bli aktiv, och trots att jag påpekade att jag ju bara har anställning till i november och att de sen kanske får fyllnadsvälja en ersättare så tyckte de visst att det var okej. Såatteh. Förtroendevald va.

Projekt Nytt Liv

22 april, 2015
tags:

Det här blogginlägget dök upp i mitt flöde. Mattias Bergman ska – ja, först så fokuserade jag på det här med att skola om sig till nåt helt nytt, men när jag läste om det så var det ju om nåt slags bredare identitetskris (obs, hans ord) och att försöka börja om och bygga nytt på ett gäng olika områden.

Vissa dagar kan jag känna att ”identitetskris” är mitt mellannamn. Jag undrar om jag borde göra något annat, något bättre, något vettigare. Om jag borde hitta ett annat jobb, en annan bransch, hitta någon (till) hobby, bli bra på något, se världen, flytta någon helt annan stans, ge alla mina pengar till någon eller något bra.

Men just det där med att skola om sig är ju en konkret grej jag funderar på ibland, när jag har en dålig dag. Jag brukar skoja att jag inte duger till så mycket annat än det jag gör. Handendär svarar ibland att jag är ju bra på saker, men jag invänder då att de flesta av dem är sånt som mest funkar till ganska angränsande områden, typ kommunikation eller PR eller så.

Vissa möjliga yrken valde jag bort för att jag vet att de skulle nöta ner mig för snabbt, för att jag skulle försöka förändra systemet eller världen och bli vansinnig. Andra för att de inte ligger för mig. Eller för att det inte finns så mycket faktiska pengar i dem. Eller för att, ja, alla möjliga anledningar som folk brukar ange för att välja bort jobb.

Så jag vet inte. Om jag skulle skola om mig kanske jag skulle behöva en syokonsulent först. Vet inte om det finns nån sån för trettinåntings.

Och så måste jag övertala Handendär att försörja mig, eftersom jag har helt slut på studiemedel. Om jag inte skiter i oddsen för att kunna försörja mig själv efteråt och tar folkhögskolepotten och sadlar om till keramiker eller vävare eller nåt. Det lockar också ibland.

Hjärnprutt

21 april, 2015
tags:

Jag orkar inte ens gå tillbaka till förra året eller året innan och se om det är något mönster med antalet dagar av Blogg100 där jag börjar tappa sugen. Men jag tror att det kanske också bara är en dålig dag. Trött och lite stressad och förvirrad och sådär. Har en liten lista på saker jag ska skriva men har inte tid eller hjärnkapacitet.

Såatteh. Tisdag!

Dialog.

20 april, 2015
tags:

-Du, bara så du vet så gillar jag inte papper med tryck på.
-Okej.
-Eller, jag älskar papper med tryck på. Det är typ det bästa jag vet. Men jag gillar inte toapapper med tryck på.

Skrivarstuga

19 april, 2015
tags:

Idag har jag och C suttit och skrivit nästan hela dagen. Jag har jobbat med lite annat också, men vi har kört ett antal köttsessioner och varvat med promenader och lite pizza.

Jag måste försöka skriva om att skriva nån gång. Just nu är dock hjärnan trött. Jag ska klippa klart ett poddavsnitt och förbereda lite saker för imorrn, och kanske hinna duscha.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 114 andra följare