Skip to content

Ung och dum

12 augusti, 2012

Ibland måste man också få känna sig lite ung och dum.

Jag instagrammar en bild på mitt vinglas vid middagen, skämtar om att det nog är två månader sen jag ens var lite lullig, vilket i och för sig är sant. När jag senare försöker krångla på mig skorna inser vi att det gått över åtta timmar sen kvällen började. Vinglar, fnissar. Vi pratar stora idéer och tunga saker, relationer och planer och vi sjunger med högt till Toto, jag upptäcker att honungswhiskey kanske kan vara något slags inkörsport, glömmer nästan mitt paraply. Det är en halvlång promenad hem, jag vet att jag inte får sakta ner för mycket för då blir det så mycket jobbigare att komma igång igen. Himlen är sammetsmörk, jag är nästan ensam på gatorna, hör mina skor som gummimjukt och rytmiskt stegar hemåt. Jag är upprymd, jag är ung och dum och morgonen därpå gör det ganska tydligt att jag är mer dum än ung.

Men det behövs. Ibland behöver man.

About these ads
One Comment leave one →
  1. Johan permalink
    27 september, 2012 8:26 f m

    Precis så. Jag är varken ung eller dum egentligen men det är bra skönt att låta kroppen minnas tidiga sommarmorgnar som student på väg hem på vingliga ben. Tack för påminnelsen, den behövdes i höstrusket.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 115 andra följare