”Om jag fick tio minuter med mitt 17-åriga jag skulle jag …”
Insåg att jag glömt bort “sätt rubriken“-utmaningen. Vi testar att fortsätta.
—
Jag funderar ibland på det här. Jag har ju sagt lite då och då att jag skulle vilja krama mitt yngre jag, både tolv- och sjutton- och tjugoåriga Julia. Jag skulle vilja ge henne råd, säga åt henne att våga saker och göra saker och låta bli saker. Jag skulle vilja säga att hon är värd kärlek och framgång, och att hon borde satsa på vissa spår.
Här är jag sexton och liten och blek. Inser nu att mina glasögon knappt syns.
Men för det första så är jag ju den jag är idag för allt som hänt mig. Om jag hade satsat på andra vägar hade jag varit någon annanstans. (Även om jag gärna skulle vara lite mer harmonisk generellt, hur nu det skulle gå till.)
En av få bilder på tonårsJulia där tänderna syns.
Och för det andra — om någon hade sagt till er när ni var sjutton att vet du, om tio år blir det bättre? Jag hade i alla fall bara fnyst föraktfullt. Ett: Det blir det inte alls det, livet suger. Två: Skiter väl jag i, livet suger nu. OK, lite kanske jag hade gillat att veta att det skulle gå ganska bra för mig, men det hjälper liksom inte då. Och jag tänker också att jag skulle ha tänkt att hur vet du att det är rätt att göra X, du gjorde det ju inte?
Så vi kanske bara hade målat naglarna och tittat på Youtube-klipp.
90-talsmaskerad 2009 där jag väl egentligen var utklädd mer till mitt fjortonåriga jag. Men sak samma.
SJUKT lik Eliza Dushku på sista bilden: http://www.imdb.com/media/rm181111552/tt1135300
Dör! Vilken komplimang.
Försökte hitta nån bild av henne som Faith där hon oftast hade lite hårdare smink runt ögonen men orkade inte längre än till imdb..
hade jag inte vetat att det var du på de bilderna har jag aldrig känt igen dig
Är det bra eller dåligt?
varken eller.
klädsamt neutralt.
När man blir vuxen så dör hjärtat. Trist.
Oj, det tycker jag inte alls.
det håller jag inte heller med om, snarare blir hjärtat lite mer mångfacetterat… (oxå kan jag inte låta bli att undra: hur gammal är du Simon? är du ung, så vill jag säga att du har inget att va rädd för, ditt hjärta kommer att fortsätta att leva, om du är äldre tycker jag lite synd om dej… själv fyller jag snart 38)
Att inte riktigt känna någonting, ingen riktig glädje, men samtidigt inte heller må direkt dåligt. Comfortabe numb. Det är att bli vuxen. Kommer nog försöka klamra mig fast vid barnslighet ett tag till.
Jag vet inte var du fått det ifrån, men jag håller som sagt verkligen inte med. Den lycka jag fått känna de senaste åren har varit fantastisk, och inte bara i min kärleksrelation. Men jag har mått dåligt också.
Intressant innlagg Julia. Man kan ju leka tanken framat ocksa. En dag ar jag 50 och om jag da kunde fa en timme med mitt 37ariga sjalv vad skulle jag saga da. Kanske kan hjalpa en i en viss stressig situation att tanka att en dag ar jag 50 och det har kommer inte ha mycket betydelse…