.
21 november, 2011
Jag har skrivit ett gäng inlägg om döden och sorg och känslor som jag inte pallar publicera. Kontentan: När går det över egentligen?
Det har väl “gått över” i bemärkelsen att jag inte brister ut i gråt lite närsom minst en gång om dagen. Och jag har slutat vakna och slås av det varje dag. Men jag är fortfarande lite… konstig. Kombinationen sorg och november gör mig väldigt väldigt trött och lite småkorkad, verkar det.
Cool story, bro.
3 kommentarer
lämna en →
Det går inte över, är ju den hemska sanningen. Men man lär sig leva med det, det braiga i livet tar över mer och mer och man tänker inte på det lika ofta. När man väl gör det, gör det lika ont, eftersom det är så fruktansvärt sorgligt.
Men med tiden blir det inte lika hudlöst, som en kloking sa till mig på twittan.
Nej, det går inte över. Men man vänjer sig vid känslan så mycket att det blir lättare med tiden.
Ja, det var precis det jag tänkte. Man lär sig leva med den, mer och mer för varje. Sorgen försvinner inte utan tar bara andra vägar. Du finner sätt att hantera den, kram på dig